Vi gick åter upp tidigt för att åka till Burj Khalifa och idag gick det bättre.

Sambon, och His Highness Sheikh Mohammed bin Rashid Al Maktoum, i väntan på hissen. 

Det tråkiga var att dagen idag var den mest disiga dagen hittills, vilket gjorde att vi inte såg så långt som man mest troligt kan göra en bra dag. Man kunde tyvärr bara gå utomhus på halva observationsdäcket så när vi skulle ta bilder över the World och Burj Al Arab, fick de tas genom handavtryckskladdiga fönster. På grund av diset såg vi inte palmen vilket var trist. Hade varit kul att se den uppifrån för att få en uppfattning om hur den faktiskt ser ut. 

Lite guld to go kanske...

 
Att åka hissen upp och ner för de 124 våningarna tog bara några få minuter. Den kändes lugn och mjuk men det slog lock för öronen vid upprepade tillfällen. 

När vi kommit ner igen avvek N. Vi andra åt en andra frukost/lunch på Subway och sen kikade vi runt på Dubai Mall efter en doppresent till lilla systerdottern. I en av affärerna vi var inne i gick det en ung tjej hack i häl på oss och när vi bestämt oss för en sak, höll hon fram en shoppingpåse. Jag trodde att vi skulle få påsen ut i fall om att vi ville handla mer, men icke. Istället bar hon runt på påsen åt oss och fortsatte att följa oss som en skugga ända fram till dess jag bestämde mg för att trots allt inte köpa något. 

Trött på att försöka shoppa tog vi en taxi till Jumeira Palm och Atlantis hotel.

Vi gick in i shoppingcentret. Mest bara för att titta eftersom priserna knappast var för vår plånbok. På denna konstgjorda ö kostade ett litet ynka vykort 20 kronor. 

Svenska turister inne i köpcentrat...

Priserna för att bada i vattenlandet och därmed få tillgång till stranden var pinsamt väl tilltagen. Det skulle kosta oss 450 kronor per person bara för inträdet. OM vi hade velat komma i närheten av delfinerna hade vi blivit totalt ruinerade!!

Vi tog monorailen tillbaka, trots att det definitivt inte var det billigaste transportsättet. Min förhoppning var att vi skulle få se palmen så högt ovanifrån att vi faktiskt skulle se att det var en palm. Så blev det inte, men vi fick en ordentlig titt på Atlantishotellet trots tågets smutsiga fönster.

Väl framme vi ändstationen tänkte vi ta en taxi till stranden. Vi blev tillsagda att följa med en man som inte hade en taxibil. Vi trodde att han hade en taxameter, vilket många ändå har, men strax efter att han börjat köra sa han att det var ett fixed price och att det bara skulle kosta 70 dhiram. Vi sa till honom att släppa av oss genast och lät undsläppa ett högt och tydligt idiot på svenska, som jag hoppades att han förstod till fullo. Jag blir verkligen upprörd när det är så uppenbart att man blir lurad. 

Nästa taxi tog oss till Jumeira Park Beach för 32 dhiram. Den vanliga stranden med den vanliga iskaffen med glass som är så god! M tog snart en taxi tillbaka till hotellet men vi andra blev kvar. När G åkte tillbaka till hotellet åkte jag och sambon till Bur Dubai där vi gick till hålet i väggen för en shwarma och en fruktdrink. Även idag körde ägaren ut sina andra gäster för att vi skulle få sitta vid ett av de två borden. Verkligen VIP :)

När vi ätit gick vi tillbaka till Bastakiyakvarteret eftersom vi trodde att vi missat det som ska vara så speciellt när vi var där i torsdags kväll. Men förutom de traditionella vindtornshusen fanns där faktiskt inget att se.

Vi tog en taxibåt över floden och gick till hotellet för att göra oss i ordning inför kvällens middagskryssning i Dubai Creek. Vi blev hämtade med buss och körda genom hela staden och fick så gå ombord på en av de stora duvorna. Själva båten var jättemysig men resten var ett fiasko. Maten smakade nästan ingenting och mitt i middagen drog de upp musiken på högsta volym och en kvinna började göra något som skulle föreställa magdans. Jag som sett en hel del magdans tidigare dömte ut henne direkt och konstaterade att hon inte var anställd för sin dans utan för att underhålla de manliga gästerna. Hennes sätt att ge sig på dem var faktiskt ganska osmakligt. Som tur var så varade dansen bara under 15 minuter och den tiden tillbringade vi på över däck för att slippa undan. 

Vi trodde att vi skulle åka längre ut så att vi skulle få se Dubai från havet, men icke. Vi åkte sakta längs kanalen och nådde slutligen öppet hav så att vi såg palmen och Atlantis hotel. Inte heller nu kunde vi se att palmen var en palm. Vi åkte förbi en gigantisk lyxjakt med helikopterplatta, helikopter och en mindre motorbåt ombord. Helt sjukt!!

Mer än så blev det inte och vår duva vände tillbaka in i kanalen igen och tog oss tillbaka till de väntande bussarna som körde oss tillbaka till hotellen. Väl hemma var det ingen som orkade göra något och vi gick och la oss runt 23:30.