Efter 4,5 timmar landade vi så i Tirana, där det var soligt och varmt till skillnad mot Stockholm. En förbetsälld taxi väntade på oss och körde oss till Tirana city. Vårt hotell - Hotel Nobel -ligger precis bakom Tirana International hotell och Skandebegs torg, vilket betyder att det verkligen ligger centralt.

Hotellet kostade 440 kronor/natt för ett dubbelrum som var rent och fräscht även om det inte var supermodernt. Det var elegant på ett gammaldags sätt.

Vi gick genast ut på stan för att se oss omkring litegrand och slog oss ner på en uteservering på Harry Trumans torg på något som såg ut att vara en lite finare restaurang. En öl av märket Tirana kostade 9,50 kronor och till detta fick vi in en stor bit med YBERGOD fetaost för hela 6 kronor!!

Vi ägnade kvällen åt att gå omkring och strosa i Block-area, Ish.Blloku, Tiranas Stureplan där clubarna, cafeérna och restaruangerna finns. Det var tidigare ett område där det politiska toppskiktet bodde i eleganta och välbevakade villor. Ingen utomstånde hade tillträde. Först efter socialismens fall fick vanliga albaner tillträde till området.

  Längs Martyrernas boulevard ligger denna iögonfallande pyramid i glas, marmor och betong. Piramidia ritades av Hoxhas dotter och svärson och var vid tiden då det begav sig, det dyraste projektet i Albanien och invigdes 1988. I pyramiden samlades allt som hade anknytning till Hoxha och i mitten stod en jätteskulptur av ledaren. Den dumpades förmodligen på samma ställe som Stalin och Lenin. Piramidia inspirerades av Cheopspyramiden i Giza - både Hoxha och Farao skulle tillförsäkras evigt liv. Idag är det disco och basar inne i pyramiden och på folk ägnar sig åt att åka rutschbana ner från toppen.

Albanien befriades från tyska nazister 1944 av Enver Hoxhas partisaner, och Enver styrde sen landet med Stalin som förebild fram till sin död 1985.

Medan Europa fick fred, fortsatte den albanska kronologin att tugga taggtråd. Stalinistledaren förbryllade omvärlden genom att först upprätta, sedan trotsigt bryta de kamratliga förbindelserna med Tito, Moskva och Mao. När Mao dog stod Albanien ensamt mot världen landet isolerades totalt från omvärlden. Hoxhas epok var en tid när de som försökte fly till Grekland sköts eller fick 25 års fängelse, när barnen tvångsklipptes i skolan och lärarna mätte håret med linjal, när landets nationalrätt var bönor… tre gånger om dagen. Den hemliga polisen Sigurimi upprättade ett system av angiveri och spioneri. All opposition mot Hoxha eliminerades av Sigurimi, som enväldigt avgjorde vad som var antisocialistiskt och brott som högförräderi, propaganda, klagomål på varuutbud, kontakt med utlänningar eller för att man lyssnat på utländska radiostationer ledde till omänskliga straff eller vistelse i arbetsläger.

Hoxha var besatt av konspirationsteorier och förbjöd till och med stadskartor. Allt han skrev handlar om Albaniens fiender som fanns överallt. Han var besatt av Albanien, det enda sant socialistiska landet i världen. Under 1970-talet byggdes hela landet om till en gigantisk fästning och försågs med 700 000 bunkrar som skulle skydda landet mot alla kapitalistiska stater - ett anfall som aldrig kom. Landets vackra landskap störs av de grå betongsvamparna som sticker upp nästan överallt, liksom på måfå utan uppenbara strategiska eller geografiska beräkningar. Ibland ligger de i grupp, ibland var för sig i någon bergssluttning eller på stranden. Att detta bisarra bunkerbygge blev en påfrestning för ekonomin är inte svårt att förstå. Det sägs att det ska vara svårare att flytta på dem än det var att bygga dem vilket gör att många av dem används som fållor till husdjur eller toalett.

Albanien fylldes med en bisarr personkult då Enver Hoxha skapade Europas motsvarighet till Nordkorea. Hoxha var allt; en kommunistisk superhjälte, ofelbar och suverän. Under hans tid förklarades Albanien högtidligt som världens första officiella ateistiska land. Den som vill slippa trubbel skulle tro på partiet, på Enver Hoxha och ingen annan. Något liknande sägs ha hänt under det ottomanska styret då Islam anammades i större omfattning än i något annat land. Varför? Kanske för att de som konverterade till islam, till skillnad från kristna, slapp betala skatt till sultanen. Kanske för att muslimer, till skillnad från kristna, slapp skicka en av sina söner till sultanens elitarmé.

Hoxhakulten blev allt mer intensiv. En tio meter hög gyllene staty sattes upp till hans ära på Skanderbegplatsen och hans bild fanns överallt och socialistiska slagord förfulade landskapet. Han blev allt mer paranoid och hade en dubbelgångare som i första hand skulle ersätta Hoxha i farofyllda situationer. För säkerhets skull dödades dubbelgångarens fru och två döttrar, vilket han inte fick veta förrän efter diktatorns död. När Hoxha låg på sin dödsbädd opererade dubbelgångaren ute bland folket och därför tog det sin tid innan allmänheten fick veta att diktatorn var borta.

Enver Hoxha dog 1985 och några år senare började tiden komma ifatt och luckra upp landet. På 1990-talet skulle Albanien förvandlas från ett isolerat, stalinistiskt reservat till ett normalt land. Omställningen till kapitalism och demokrati blev kaotisk och ibland våldsam. Ett havererat pyramidspel utplånade människors sparkapital, men nu håller Albanien på att komma ifatt sina grannar. Det byggs nya vägar och BNP ökar stadigt år efter år. Allt är förstås inte bra. Korruption, hög arbetslöshet och stora inkomstklyftor plågar ännu landet.

Så är det äntligen dags för avresa mot Albanien och Tirana! Som jag har längtat!!