Bunkrar från den kommunistiska envåldshärskaren Enver Hoxhas tid är en väldigt vanlig syn i Albanien. Det sägs att han lät byggda mer än 600 000 bunkrar under den tid som han höll Albanien helt isolerat från omvärlden.

Olika typer av farthinder.

Man bör inte gena i kurvorna.

Bilder från Albanska rivieran.

Vi valde att stanna för natten i den lilla orten Himara men stenstrand. En liten gullig by där vi, som de enda turisterna, blev mer än väl mottagna. Vi åkte fram och tillbaka på jakt efter det perfekta stället att bo på. Sen gick vi fram och tillbaka i jakten på det perfekta stället att bo på. Till slut orkade nog inte invånarna i byn titta konstigt på oss längre eftersom de mest troligt redan konstaterat att vi var konstiga.

Vi slog oss ner på ett kebabhak och blev serverade två jättelika kebabtallrikar som såg väldigt fina ut. Tyvärr var själva kebaben väldigt fettig.

Just vid själva strandpromenaden fanns två ställen som hyrde ut rum. Det ena var stängt och således valde vi det andra. För 300 kronor fick vi ett stort rum, rent och fräscht om än inte så modernt, med balkong ut mot stranden och havet.

När vi lämpat av vårt bagage på rummet gick vi en runda på byn och poppade in i en liten butik och köpte öl, snacks och lite frukostprylar. Vidare till ett bageri där vi köpte frukostbröd. Tillbaka till hotellet för tvagning, omklädning samt lite rekreation på balkongen. Lite som livet på en pinne.

    
Trots sin litenhet fanns det gott om pubar i byn och vi gjorde vårt bästa för att bevista dem alla innan vi tog kväll. På en av pubarna fanns en röd och en svart toalettdörr. Den röda var för kvinnor och den var låst. Nyckel fanns att hämta i baren. Med andra ord en låst toalett bara för kvinnor så att männen, som är de som vistas ute i Albanien, inte ska grisa ner den. Me like a lot!!

Hotellreceptionen bör inte dömas utifrån sitt ringa utseende. Familjen som drev stället var fantastiskt serviceinriktad och kvinnan och barnen var duktiga på engelska.

På vägen från Vlora mot Saranda passerade vi Llogara passet, en vindlande väg som bjuder på ett helt fantastiskt landskap med höga berg och tät tallskog.

Vägen stiger till 1027 meter över havet med utsikt över Joniska kusten på Albaniens riviera. Här drack vi en kopp kaffe och tittade ner på havet, stränderna och i horisonten syns grekiska Korfu.

Så var det dags att åka nedför...

Den delen av Vlora vi bodde i såg tyvärr mest ut som en byggarbetsplats, eftersom Albanerna bygger hotell som galningar till alla turister som väntas komma. När det väl blir klart kan det nog bli bra men just nu är det inget att hurra för.

Rent geografiskt bore staden erbjuda bad utöver det vanliga. Här möts nämligen de Adriatiska och Joniska haven. Men stranden, som skulle kunna vara fin, är otroligt skräpig. Kanske städar de den innan sägongen drar igång men för tillfället är den allt annat än trevlig.

När vi bestämde oss för att lämna Vlora körde vi genom en tunnel i ett berg och kom ut i den äldre delen av Vlora. Här existerade inte något byggkaos och det var renare och trevligare. Synd att vi inte visste det när vi kom igår kväll....

Vi stannade vid en liten strand som vi hade helt för oss själva för att njuta en stund av solen.