Har hängt ganska länge i Gamla stan och kände för att vidga mina vyer. Efter att jag ätit middag gick jag alltså ner till Nya stan och flanerade på Laisves aleja - Frihetsavenyn, och gick hela vägen bort till St Mikaels kyrka och tillbaka igen.

Jag gick även upp på gator i området ovanför Laisves aleja och kom till den enormt stora kyrka som syns över hela Kaunas. Den som jag mest tycker liknar ett kärnkraftverk med kors på.

Efter denna upptäcktsfärd gick jag åter in mot Gamla stan. Lördag kväll men ändå väldigt lugnt och sansat överallt. En skön stämning helt enkelt.

Efter frukost var jag så redo att ge mig ut att se Gamla stan något grundligare. Jag hängde ett tag vid stadshuset och tittade på alla bröllopspar som formligen välde ut. Verkar som att paren vigdes på ackord.

På torget ligger även St Francis Xavier Church och Jesuit Monastery och där fick jag för 3 litas åka i en trång gammal hiss upp till ett nybyggt observationsdäck med lite utsikt över stan.

Tröttnade snart på att titta på kyrkor och bestämde mig för att leta upp den nionde fortet, som sägs vara en av de största sevärdheterna i Kaunas. Det fanns inte med på min karta... Gick så till turistbyrån för att fråga hur jag skulle ta mig dit. Buss nummer 23 från Kauno pills. Jag gick dit och letade men hittade ingen buss. Uppe i vänstra hörnet på min lilla karta syndes dock det åttonde fortet och jag tänkte att det väl inte kan vara så långt i mellan dem och började helt enkelt gå mot det åttonde fortet, över bron över floden Neris med utsikt över slott och kyrkor i Gamla stan.

Mer eller mindre av en slump stötte jag på en liten sten som berättade att jag befann mig i Kaunas gamla gettto.

1939 bodde det ca 40 000 judar i Kaunas, ca 1/3 av befolkningen. Under den första sovjetiska ockupationen 1940 - 1941 stängdes alla judiska institutioner och organisationer och veckan före tyskarnas invasion genomfördes stora deportationer av judar till Sibirien. Tyskarna ockuperade Kaunas den 24 juni 1941 och starka litauiska nationalistiska känslor som utlöstes som mynnade ut i pogromer judar som mördades öppet av litauiska nationalister. Detta var pogromer utan tysk inblandning. Den mest kända och kanske våldsammaste pogromen genomfördes den 27 juni vid Lietukis garage i Kaunas. Drygt 60 judar mördades av litauer med bl.a järnrör. Massakern skedde öppet inför passiva åskådare och tyska soldater som fotograferade händelsen. Kropparna fick ligga kvar till allmän beskådning och den litauiska nationalsången spelades som en sorts hyllning till pogromen. Tyskarna övertog senare kontrollen över våldsyttringarna men hade inget emot ”spontana” aktioner mot judarna. Flera litauer anmälde sig som frivilliga vid mordaktioner mot judarna. Tusentals judar fängslades och mördades i det fjärde, sjunde och nionde fortet utanför Kaunas. Uppskattningsvis mördades ca 10 000 judar under juni och juli 1941.

I augusti upprättade nazisterna gettot i Slobodkadistriktet (Viljampole) och isolerade det med taggtrådsstängsel. Det blev förbjudet för invånarna i gettot att röra sig mellan gettot och övriga Kaunas utan speciella tillstånd. I oktober 1941 påbörjades Die grosse aktionen (Den stora aktionen), då 9000 judar mördades under två och en halv månad i det nionde fortet. Hälften av dem var barn. Kommande ett och ett halvt år förblev relativt lugnt i gettot eftersom inga större mordaktioner genomfördes. Det innebar inte att livet i gettot var en behaglig tillvaro men de aktioner som ägde rum var mer sporadiska och sällsynta. Invånarna i gettot tvingades arbeta främst inom den tyska krigsindustrin. I mitten av 1943 började nazisterna avveckla getton i Östeuropa, men gettot i Kaunas omstrukturerades och blev koncentrationslägret KZ Kauen. Det ansågs vara alltför viktigt för den tyska krigsindustrin och började inte avvecklas förrän i juli 1944, då Röda armén närmade sig Kaunas. Under fem dagar rensades lägret/gettot på judar och sattes i brand för att tvinga ut dem som gömt sig. Ca 3500 judar mördades men ett hundratals lyckades fly till närliggande skogar där vissa anslöt sig till partisangrupper. De som inte mördats eller flytt deporterades till Dachau och Stutthof. Kaunas återerövrades av Sovjetunionen i augusti 1944. Då fanns det ca 500 judar kvar i området. Ytterligare ca 2500 överlevde kriget i de nazistiska koncentrationslägren.

Även om jag nu befann mig i ett område med lite sämre standard var det fortfarande väldigt rent och prydligt och gatorna kändes nästan lite övergivna. Förutom de fina trähusen fanns det inte så mycket att se.

Mitt i ett villaområde skulle så det åttonde fortet ligga enligt kartan. Jag hittade nada och återvände ner till den större gatan och fortsatte att gå längs denna. Kom tillslut fram till en skylt där det mycket riktigt stod att det åttonde fortet skulle vara upp i det område där jag just varit. Den stora frågan är då bara var det gömde sig??

Jag bestämde mig för att det nog inte finns något kvar av det och fortsatte gatan fram i jakten på det nionde fortet. Poppade in på en bensinmack för att fråga om vägen och blev lite utskrattad när det framkom att jag inte hade någon bil utan tänkte gå dit. Fick se på en karta och insåg att det visst var ganska långt kvar... Hittade en busshållsplats och enligt kartan med alla busslinjer fanns det en buss som mer eller mindre skulle gå förbi fortet. Satte mig således ner för att vänta.

Efter en ganska lång väntan kom så bussen och jag la fram 2 litas (5 kronor) i den lilla koppen in till chaufförens hytt och fick tillbaka en biljett och ställde mig så att hålla i en av stropparna i taket samtidigt som jag höll utkik efter något som kunde likna ett fort eftersom jag inte hade en aning om var jag skulle kliva av. Det syndes uppenbarligen vad jag var ute efter, för på en helt underbar muminsvenska frågade en man om jag skulle besöka det nionde fortet. Mannen, som var från Finland, var i Kaunas tillsammans med sin son och sina två barnbarn, och vi slog följe till fortet.

Jag valde att bara lösa en biljett för själva museet men man kunde även få följa med in i fortet tillsammans med en guide. Just då kände jag att jag inte orkade gå efter någon som pratar dålig engelska, men när jag väl kom ut från museet och började se mig omkring och tittade in i fortets gluggar, ångrade jag mig lite. Var lite för trött för att orka börja om och nöjde mig således med att gå runt och titta på fortet och minnesmonumentet.   

Från 1924 och framåt var fortet ett fängelse. När Sovjetunionen ockuperade Litauen 1940 tog den sovjetiska politiska säkerhetstjänsten NKVD över fortet och fängslade politiska fångar. Det fungerade även som en mellanstation för de som skulle deporteras till Gulag i Sibirien. När nazisterna ockuperade Litauen var det så SS som tog över fortet och använde det och andra fort som avrättningsplatser. I det sjunde fortet mördades ca 3000 judar i början på juli 1941. I augusti samma år mördades ca 1800 judar och akademiker i det fjärde fortet. Den största massavrättningen av litauiska judar genomfördes dock här, i det nionde fortet under Die Grosse Aktion. Den 28 oktober valde SS-Scharführer, Helmut Rauca, från Kaunas Gestapo ut ca 9000 judar från gettot som nästa dag transporterades till nionde fortet och mördades. Det motsvarade 1/3 av gettots invånare. I november mördades drygt 1200 judiska kvinnor och barn i fortet. I december 1943 lyckades drygt 60 judar fly från fortet under arbetet med att kremera lik efter dem som mördats. De sista avrättningarna ägde rum i maj 1944. Mellan 1941 - 1944 mördades ca 50 000 judar i det nionde fortet. Majoriteten av dem var judar från Litauen men de kom även från andra länder. Fortet befriades av Röda armén i augusti 1944.

Det tog mig nästan hela dagen att ta mig till fortet och tillbaka. Men nöjd över att jag hittade det är jag!

Nu ska jag ut och dricka en kall och god öl.

Jag var förvisso sen ner till frukost med bara 20 minuter kvar av frukosttiden. Men ändå! Det var en man med hästsvans som jobbade idag, och på vilka grunder han blivit anställd som frukostvärd kan man verkligen fundera över. Först var det någon som bad honom att plocka fram fler kaffekoppar. Då var det som om han fastnade i det momentet, för när han sedan blev ombedd att plocka fram ost och skinka som var helt slut, nickade han och fortsatte att plocka fram koppar som sedan blev assietter som sedan blev tallrikar. När detta var klart vände han sig så om och fick fram tre uppläggningsfat med ost, skinka och grönsaker. Det var alltså färdigt och bara för honom att ställa ut! Vi var flera personer som stod och väntade på hans porslinstravande och som nu kunde få något att lägga på brödet. Hästsvansens favoritsyssla måste ha varit att plocka disk från restaurangens fem små bord, för när jag bad om mer kaffe nickade han och sa "ett ögonblick", fortsatte att plocka disk innan han gick in i köket och började diska! Vilken supermupp!! Jag hoppas att det är han som jobbar imorgon så att jag kan ta ett kort på honom.

Något kaffe kom inte och jag iddes inte säga till honom igen utan gick upp på rummet och gjorde mig redo för en ny dag som turist i Kaunas.