Efter ytterligare tankar fram och tillbaka kom jag fram till att jag nog kan åka till Turkiet i allafall om jag får dyka. Då får jag ju något att göra och M kan ligga på stranden och lapa sol så mycket hon vill. Jag ringer henne och säger att hon kan boka vart som helst om det är ok att jag dyker.

Efter en liten stund ringer M tillbaka och meddelar att hon hittat en resa med Apollo till Cypern för 2900 kronor med avgång på fredag, 2 augusti. Toppen!! Låter verkligen mycket bättre med Cypern.

Resan är ospecificierad så vi får väl se om vi drar vinst- eller nitlott vad det gäller hotell. Lite spännande.

M fyller i bokningsformulär och när hon kryssar i att vi vill ha toalett och dusch på rummet, stiger priset till 3100 kronor. Ja, ja. Eftersom vi kommer att landa mitt i natten, eller i allafall sent på kvällen och vi inte har någon aning om var vi ska bli av, bokade vi även hotelltransfer som kostade ytterligare 400 kronor t/r.

Summa sumarum: 3500 kronor.

Cypern; here I come!

Tunisien imorgon?

Hotel Kaiser, centralt i Sousse.

Hon har i allafall bytt land som ett led i sin övertalningstaktik.

Jag har redan varit i Sousse och tyckte inte att det var något kul ställe. En liten stad mitt i öknen. Inte så lockande att åka tillbaka dit.

Nästa sms talar om att det bara finns charter till Turkiet och Tunisien kvar. Och till Bulgarien men det var en längre resa och så många semesterdagar finns inte kvar.

Jag våndas. Jag vill inte åka på någon charter till Turkiet!

Jag har bestämt mig. Jag vill INTE åka till Turiket. Har redan provat det en sommar och jag tyckte inte om det. Dels för att det var för turistiskt och hysteriskt och dels för att det var så fruktansvärt varmt!! M låter sig inte nedslås utan fortsätter oförtrutet att sms:a förslag på resor.

M ringer och frågar om jag vill följa med på en sista minuten till Turiket med avgång på söndag morgon. Nja... Turkiet. Inte så sugen på att åka dit igen. Jag gör mitt bästa för att förhala och ber om uppskov till morgondagen, innan jag bestämmer mig.

Vissa i sällskapet har sovit mer än andra i bastuhettan, så det var en trögstartad morgon.

Efter frukost packade vi ihop oss och åkte mot Danska gränsen med ett stopp vid Nielsen´s Border Shop där vi bunkrade öl och vin. Efter att vi fyllt i en exportdeklaration där vi intygade att vi är bosatta i Skandinavien, inte arbetar i Tyskland, samt att vi under dagens lopp tänker föra ut alla pantfria dryckesvaror till ett Skandinaviskt land, kunde vi betala och lasta ut i bilen.

Vi passerade gränsen och åkte in i Danmark.

Vi gjorde ett litet lunchstopp i Odense, HC Andersens födelsedag.  Vi runt och tittade lite på slottet och i den gamla delen av staden där HC Andersens hus finns.  

Odense slott som ligger i Kongens Have, byggdes från början som ett sjukhus 1280 avJohanniterorden och blev senare till ett kloster. Först 1579 byggdes det om till till Odense slott på befallning av Fredrik II.

Hans Christian Andersens hus.

Vi körde vidare och gjorde ett kort stopp för att beundra bron över Stora Bält med den lilla ön Sprogø. 

Omkring 1170 byggde Valdemar den store ett vakttorn som skulle säkra Stora Bält från sjörövare. Ruinerna kan ses från Stora Bältsbron. Omkring 1520 bosatte sig Kristian II:s nederländska bönder på Sprogø, och i 120 år bedrevs lantbruk på ön. Ön har också från 1569 till nutid använts som härbärge för resande som på vintern tvingats söka en nödhamn. I början av 1900-talet ägdes ön av De Danske Statsbaner och fungerade som telegrafstation och mellanhamn för isbrytarna.

ET FÆNGSEL FOR ”LØSAGTIGE” KVINDER

År 1922 startade Christian Keller en anstalt på Sprogø för sinnesslöa och omyndigförklarade kvinnor, som blev betraktade som en fara för samhället. På ön drev de eget lantbruk och var isolerade från övriga världen. Christian Keller definerede dem som ”…den klasse af let åndssvage kvinder, hvis erotik frembyder en væsentlig fare i det frie samfund for udbredelse af kønssygdomme”. Genom isolering på ön undvek man även att dessa kvinnor blev gravida och därmed inte kunde föra de dåliga generna vidare. Många tragiska öden blev resultatet av denna inspärrning, som i genomsnitt varade i sju år. Det fanns plats för omkring 50 kvinnor på anstalten som stängde 1961.

Vi bestämde oss för att inte stanna något mer i Danmark, och körde över Öresundsbron och begav oss hem. 

Förutom några öl som genast ställdes in på kylning till kvällens fotbollsmatch, så var detta vad som kom med hem från Tyskland. 

Att ta sig in till Flensburg centrum var meckit värre. Någon borde på riktigt ta itu med infrastrukturen i städerna i Tyskland, eftersom det uppenbarligen inte funkar att ha ett trafikljus var sjätte meter. Det korkar igen totalt, och resultatet blir att folk knölar sig in i den fil som för närvarande går snabbast och gör att den då går långsammare. Detta gör att folk är högst ovilliga att släppa in någon i den fil de själva ligger i, vilket i sin tur försvårar för de stackars turisterna (läs oss, som , inte hade någon aning om var vi skulle) som ibland behöver byta fil för att komma på rätt spår.

När vi till slut nådde centrum, efter låååång tid i bilkö, parkerade vi och gick på en hotellshoping. Det visade sig vara en fotbollsmatch mellan Hamburg och Westham, vilket gör att hotellen är fullbokade enligt www.hotels.com. Men... efter bara ett nekande i en hotellreception, fick vi ett jakande i den nästa. Dessvärre ett rökrum. Tänk att det ens finns sådana fortfarande. Vi blev tipsade att gå runt hörnet till det lilla hotellet Hotel Dittmers, som hade just ett rum kvar. För 125 euro, inklusive frukost, blev det vårt. Tjejen i receptionen visade var frukosten serveras, vilken dörr vi ska gå in i efter klockan 23 och var vi skulle parkera, innan hon sa; "and the bad news is that the room is on the third floor". Det var således inget annat att göra än att släpa väskorna upp för sex stycken trappor till ett vindsrum som var varmt som en bastu. Härligt när det är 35 grader ute, för då blir det säkert bara typ dubbelt så varmt inne.

Rummet var i allafall trevligt och stort och vi ställde upp alla fönster på vid gavel, i hopp om en kall kväll som kan kyla ut rummet. En iskall dusch, samt ett glas semikallt vitt vin senare, var vi redo för att göra Flensburg.

Ingen värmelampa i detta badrum, men det kanske inte behövs när man bor i hettan på vinden... Handdukarna var snyggt bruna och gröna, så det blir plus i kanten även utan grislampan.

Eftersom hotellet låg mitt i centrum, var det bara att korsa gatan för att komma till Gamla stan där vi snart kom till ett litet torg omringat av gamla packhus från 1700-tal till 1800-tal, fullpackat med olika uteserveringar. Vi slog oss ner och fick hålla till godo med en meny på tyska men vi kunde även komplettera med en utgången meny på danska. Engelsk meny = icke befintlig.

God mat, gott vin och sen lockade sängen. Det tar på krafterna att vara på semester :)

Det ingick ingen frukost på hotellet och den kostade 12,50 Euro per person. Vi hoppade över den och åkte isället mot Media Markt och tog en frukost på vägen. 

Av någon anledning så var det kö utanför Media Markt. Kanske var det någon stor Rea-kampanj som vi missade totalt. När de öppnade gick vi in och köpte det vi kommit för - en ny systemkamera, Canon 700D, och sen for vidare.

Vi valde att inte åka på Auto Bahn och försökte åka på småvägar längs kusten. Vi hamnade snart i en liten badort som heter Kühlungsburn - Ostseebaden. Det fanns egentligen ingenting att se där förutom strandpromenaden med sin brygga. Vi satte oss ner på ett café och tog en fika och sen bar det av igen. 

Nästa stopp gjorde vi i Lübeck, ännu en Hansastad med en hel del vackra fasader. Nu börjar det dock kännas som att vi sett det förut, eftersom alla städer är snarlika varandra. Själva katedralstorget med saluhallen var riktigt fin men det var för varmt för att njuta stadsliv. Vi strosade runt och såg oss om en stund, drack en iskall smothie som framkallade brain freeze och svalkade fötterna i en fontän precis som barnen. 

Slottsporten från 1200-talet.

Ett hotell som förhoppningsvis inte längre är i bruk...

Vi stod inte ut med värmen och flydde tillbaka till bilen och den härliga ACn och åkte vidare mot Danska gränsen. Vi fortsatte att köra längs småvägar och åkte genom allér med varningsskyltar om att man bör ha lyset på även om det är dag eftersom det är så mörkt i alléerna. Som att köra in i en tunnel. Det fanns även varningsskyltar för större fordon vid varje allé.

Vi började frukosten med en helt enorm frukost som vi avnjöt på balkongen med en helt fantastisk utsikt över Binz strandpromenad. Förutom de andra hotellgästerna, fick vi sällskap av stora men väluppfostrade fiskmåsar. För det mesta lät de frukosten vara på gästernas tallrikar fram till dess de rest sig och gått därifrån.  Självklart fanns det gäster som inte var så smarta, och som matade fiskmåsarna. Säkert något som personalen tycker om.

När vi checkat ut lämnade vi Rügen och körde mot Stralsund. Vi stannade till och promenerade runt i den gamla Hansastaden som har en helt fantastisk stadskärna. Här blandas nyrenoverade hus med nybyggda kvarter och gamla om vartannat och överallt finns dessutom förfall av olika grad. 

Om bara tid och pengar finns kan man ju uppenbarligen lyckas rätt bra - paradgavlar av högsta klass.

St Marys kyrka

Rådhuset och St Nicholas kyrka

På rådhustorget rådde febril turistaktivitet där man försökte få oss att känna det som att vara tillbaka på medeltiden. Ganska mysigt att gå omkring och titta på de små stånden och det fanns gott om mat att välja på. 

Stralsundsbron

Vi stannade inte så länge i Stralsund, även om det nog kan vara värt att se mer av staden. Vi åkte i stället mot Peenemünde och det Historiskt tekniska Informationscentrum som ligger där.

Albert Speers största industrisatsning

Arméns försöksanstalt i Peenemünde var mellan 1936 och 1945 ett av världens mest moderna teknologicentrum. I oktober 1942 lyckades man för första gången i världshistorien att skjuta upp en raket i rymden. På Luftwaffes experimentplats alldeles i närheten testades flygande föremål med en för den tiden revolutionerande teknik. Forskningen tjänade redan från första början ett bestämt syfte - att med hjälp av högteknologi uppnå militärisk överlägsenhet.

Efter andra världskriget brukades militära anläggningar först av den sovjetiska ockupationsmakten och sen av den östtyska armen som här hade både en flyplats och en krigshamn. Olof Palme landade på Peenemünde flygplats när han besökte Östtyskland 1984. Alla militära anläggningar stängdes och revs ner efter 1990.

________________________________________________________________________________________

Mer information för den nyfikne:

1934 började raketingenjören Wernher von Braun framställa en raket vid testanläggningen i Kummersdorf. Provskjutningen av två raketer var lyckade och fick nazisterna att inse vilken potential det låg i raketen och von Braun anställdes. Man ansåg att testanläggningen vid Kummersdorf var för liten och flyttade anläggningen till Peenemünde. Anläggningen låg under arméns kontroll men man inledde ett samarbete med Luftwaffe för att framställa en raket för militära ändamål. Peenemünde delades in i två zoner. Ost, där forskning och tillverkning placerades, och West, där testskjutningar genomfördes. I oktober 1942 genomfördes den första testskjutningen av en V2 raket som i en hastighet av mach 5 nådde en höjd på 8450 kilometer. På den 296 sek långa flygningen hann den 190 km. Detta var embryot till de rymdprogram som påbörjades två decennier senare.

Det var den omfattande användningen av tvångsarbetare som gjorde det möjligt att på så kort tid anlägga och upprätthålla försöksanstalten och den senare massproduktionen av raketer, vilka Goebbels cyniskt kallade "V2" ("vedergällningsvapnet 2"). Tusentals människor miste sina liv, både vid produktionen och genom att "undervapnet" avfyrades mot belgiska, engelska och franska städer. Fångarna inhystes i två närliggande arbetsläger, Karlshagen I och II, som byggts för detta ändamål.

Men den topphemliga anläggningen gick inte britterna förbi och redan i maj 1942 hade man rekognoserat anläggningen, utan att först veta vad man hade att göra med. Först i april 1943 förstod britterna vad som pågick i Peenemünde. De beslöt att bomba anläggningarna för att hindra tyskarnas försök att framställa V2 raketer. Natten mellan den 17 och 18 augusti 1943 genomfördes Operation Hydra.I tre attacker utsattes anläggningen för sådan förstörelse att tyskarna insåg att det var meningslöst att bygga upp den igen. Produktionen flyttades till Nordhausen, där fanns det utrymmen insprängda i Harzbergen som fungerade som ett naturligt skydd mot attacker. Där byggdes 1943 det underjordiska arbetslägret Mittelbau-Dora i samarbete mellan rustningsminister Albert Speer och SS-chefen Heinrich Himmler. SS levererade arbetskraften; krigsfångar. Av 9000 fångar dog 6000 redan under första månaden under byggandet av världens modernaste vapenverkstad. Hela den tyska raketutvecklingen koncentrerades till Nordhausen med tusentals experter från företag som Siemens, BMW och Telefunken. Fångarna hölls under jord dygnet runt men när full produktion nåddes hösten 1944, byggdes även ett bostadsläger ovan jord.

I början av 1945 påbörjade SS tömningen av lägret. Den 27 mars lyckades tyskarna skjuta iväg den sista V2-raketen. Den riktades mot Antwerpen. Sedan bröt produktionen samman och avstannade. Den slutliga evakueringen av Mittelbau-Dora inleddes 3 april 1945 - 4 000 ryssar drevs iväg till fots mot Bergen-Belsen. De flesta andra packades in i godsvagnar och kördes iväg till andra läger. Totalt evakuerades 36 500 fångar - 8 000 dog. När amerikanska trupper befriade lägret den 11 april 1945, låg det fortfarande kroppar i krematoriet i väntan på att brännas. Amerikanerna arbetade snabbt för att föra den utvecklade tekniken och kunskapen till USA. Wernher von Braun, som knappt två år tidigare hade fått Hitler och Speer att entusiastiskt storsatsa på V2-projektet, överlämnade sig till amerikanerna i maj, vilka erbjöd honom en ny karriär.

Den första V2 raketen avfyrades den 8 september 1944 och följdes av ytterligare ca 3000 (de flesta mot Storbritannien). Sammanlagt dödades ca 9000 personer. Men V2 raketen blev aldrig det mirakelvapen eller vedergällningsvapen som den nazistiska propagandan utlovat och den kom absolut inte att påverka kriget i någon riktning.
________________________________________________________________________________________

Själva fabriksbyggnaden var riktigt cool och det var en bra utställning. Men... jag är nog inte tillräckligt intresserad av raketer och rymden för att uppskatta det till fullo. Men med en audioguide (fanns på svenska) var det ändå både intressant och spännande att gå omkring på området.

      Kontrollrummet har fått behålla sin orginalutrustning från 1940-talet.

  Bakom kraftverket låg en u-båt och ett krigsfartyg där man får gå ombord.

Öppettider:                                                              Biljettpriser:

April-September 10-18                                                Vuxen 8 Euro

Oktober-Mars 10-16                                                   Familjebiljett från 20 Euro

November-Mars stängt måndagar                                 Audioguide 2 Euro

E-Mail: hti@peenemuende.de

Vi tog sikte på Rostock och blåste dit i hög fart på Autobahn. Vi hittade ett ledigt rum på Inter City Hotel nere vid Centralstationen. En liten bit från själva centrum, men vi fick en 12-timmars kollektivtrafiksbiljett på köpet. Ett ganska opersonligt hotell men rent och fullt funktonellt och vi fick ännu en grislampa!!

Vi var jättehungriga och försökte oss att hitta en tunnelbana till centrum men det slutade med att vi gick, vilket inte var så långt. Vi satte oss på första bästa restaurang när vi nådde centrum. 

Rådhuset.

Rostock är ännu en Hansastad som säkert har mycket att erbjuda. Det lilla vi såg kändes inte lika mysigt som Stralsund men vi gav den heller ingen chans. Efter mat och en öl på rådhustorget kände vi oss nöjda och promenerade tillbaka till hotellet för att göra kväll.