Efter Glimminge hus började vi se oss om efter en trevlig plats att slå upp tältet på. Eftersom vi har blivit bortskämda med att tälta just vid vattnet, ville vi förståss komma nära havet. Dessvärre har skåningarna byggt en väldans massa hus längs ner mot havet så det fanns inte så många platser kvar.

När vi kom till Kåseberga svängde vi av och promenerade mellan fårhagarna upp till Ale stenar. Lika bra att göra det när vi liksom ändå var på plats.

Vi blev båda mer imponerade än väntat och promenerade runt bland stenarna en god stund i jakt på att få ett bra kort på dem utan en massa människor i. Det var dock inte möjligt eftersom det hela tiden kom en strid ström av nyfikna turister. Men till slut så lyckades vi nästan. Bara en gubbe bland stenarna.

Ale stenar är Sveriges största bevarade skeppsättning och analyser visar att de uppfördes någon gång under perioden 500-1000 e Kr.

Så var det det där med tältplats...

Vi åkte tillbaka till Sandhammaren och till stranden som var så otroligt fin och som övergick i en trevlig tallskog. Dessvärre låg den i ett naturreservat. Vi frågade en kvinna som jobbade i glasskiosken om vi fick tälta där och hon svarade bara kryptiskt att det ju är ett naturreservat men att hon vet att det är många som tältar där ändå.

Vi tog med vårt pick och pack och slog upp vårt tält under några tallar i en sandbunker. Nere på parkeringen var det fler ekipage som stod över natt, så vi var i allafall i gott sällskap.

Nordens bäst bevarade medeltida borg.

Borgen började byggas den 2 maj 1499 och några år senare stod borgen med sin vallgrav klar och tjänstgjorde som praktbostad och försvarsverk åt  byggherren, den danske adelsmannen och riddaren Jens Holgersson Ulfstand och hans familj. Borgen användes som bostad fram till mitten av 1500-talet, då man istället flyttade in i de mer bekväma bostadslängorna på borggården. Borgen användes som sädesmagasin under 1700- och 1800-talen och donerades 1924 till staten.

Bevarat i borgen finns trapphallen med flera dödsfällor som skulle mota eventuella fiender, kanaler för att leda värme från köket till borgens rum och fönstersmygar med anordningar både för försvar och samvaro.

Vi kom just när en guidad tur påbörjades och vi fick på ett väldigt lättsamt sätt ta del av vad man tror sig veta om borgens historia och om de människor som en gång bodde här.

Med siktet inställt på Österlen for vi mot kusten. Men var börjar egentligen detta Österlen? Vi bestämde att det börjar i Åhus och fortsätter kusten ner. Vi var inte de enda som åkte just denna väg just denna dag...
  

Efter att ha plockat upp en karta med sevärdhete på en turistbyrå i Brösarp, gjorde vi de stopp som en äkta turist med all säkerhet bör göra för att uppleva och upptäcka Skåne.

För någon som kör genom Skåne för första gången är de mjuka kullarna otroligt faschinerande och vi tyckte att det var väldigt vackert med de små vägarna som slingrade sig fram bland kullarna. Vi stannade vi Brösarps backar, klättrade upp på en av kullarna och beundrade utsikten, just  så som en äkta turist ska göra.

Detta var ett moment som inte tog så lång tid och som faktiskt inte var så intressant, så vi for vidare. Nästa stopp blev i Kivik där marknaden höll på att ställas i ordning. Trots att de flesta stånden ännu inte kommit på plats och att tivolit ännu inte öppnat, var det full kommers. Vi var inte sugna på att köpa plastpåsar eller tubsockor i storpack och beundrade således bara spektaklet från bilen. Vi stannade istället vid Kungagraven.

Kiviksgraven - Bredarör - det breda röset. Ett gravmonument som byggdes under den äldre bronsåldern, för mer än 3000 år sedan. Det är osäkert hur stort röset var från början eftersom det blev förstört under 1700-talet. Det kan ha funnits fler krigsgravar i röset.

För 25 kronor fick vi promenera in i graven och titta på stenarna med hällristningar.

Nästa stopp gjordes vid Knäbäckshusen. Kartan markerade dem och skyltar vid vägen uppmärksammade oss och uppmanade oss att svänga. Husen flyttades hit från den gamla byn Knäbäck 1956-1957. Kyrkoherde Albert J Lindberg inredde 1958 en av bodarna vid havet till ett kapell - st Nicolai Kapellet.

Söta små hus och en härlig strand. Inte så mycket mer.

I Södra Mellby körde vi av mot Stenshuvud nationalpark. Vi gick den klassiska Stenshuvudvandringen, genom avenbokskogen förbi de gamla ekarna och besteg  den södra toppen av Stenshuvud. Där kunde man titta på utsikten över Hanöbukten... Vi gick vidare till den östra toppen av huvudet. Där kunde man titta på samma utsikt över samma bukt men från en något annorlunda vinkel. Efter det hade vi tröttnat och gick inte till den norra toppen. Väl tillbaka nere vid besökscentrum insåg vi att vi därmed hade missat huvudets högsta punkt med sina 97 meter. Hoppsan Kertsin! Men... det kändes inte som någon större förlust och dagen fortlöpte bekymmerslöst.  

        
Vi stannade för lunch i Simrishamn innan vi vek av från kusten och tog sikte på Glimminge hus.

Vaknade klockan 05:00 och låg och lyssnade till vågorna som slog mot stranden alldeles utanför tältet. Gick ut och möttes av en strålande morgonsol och ett gäng guppande änder i vågorna. Gick tillbaka in i tältet för att sova några timmar till.

  
Efter ett uppfriskande dopp i sjön, flyttade vi med tältet upp till bilen för att det inte skulle blåsa bort. Frukosten inmundigandes i det gröna, tältet packades och vi är nu så på väg mot Kristianstad.