Från Jönköping körde vi väg 30 mot Växjö. Vi körde förbi lantliga idyller och små samhällen som Kohaga, Åkaköp och Söndra innan vi svängde av från väg 30 och begav oss ut i skogen på en liten väg. Några km senare anlände vi en liten sjö, just efter Mo, där vi satte upp tält, tände grill och öppnade en kall öl.

Vi fick genast sällskap av en väldigt kelen kisse, som roterade runt och vaktade oss mot faror hela kvällen.

Gjorde ett första stopp i Röttle by, just söder om Gränna i Småland, där vi tittade på de små pittoreska torpen vid forsen.

Jag promenerade den 1,2 km långa Röttlerundan längs forsen till kvarnen Jerusalem. Den näst sista arrendatorn angav namnet Rusalem i sina böcker, som i folkmun blev Jerusalem.

                                    
E4:an över Röttle fors.

    
Rasmus kvarn, som byggdes för tillverkning av musköter på 1650-talet. Omkring år 1700 ändrades kvarnens ändamål till mjölkvarn och den fungerade som sådan fram till mitten av 1920-talet.

                                                    
Röttle by hette tidigare Rytlofors - den rytande forsen och mjölnarkvarnarna byggdes redan under medeltiden. Per Brahe dy köpte Västanå 1641 och fick tillgång till vattenfallen i Röttle och startade en industriverksamhet som var inriktad på att tillgodose grevskapets behov av utrustning och material för förvaltning och försvar. 1646 anlade Per Brahe ett pappersbruk i Röttle, det andra i Småland och det sjunde i Sverige. Papper var en bristvara och för att säkra tillgången startades det egna bruket, som var i drift fram till 1879. Råmaterialet var linnelump, som allmogen inom grevskapet var ålagd att leverera. Pappret levererades till Brahes tryckeri på Visingsö.

Ja, men nog är det vackert i Småland alltid.

    
Dags att åka vidare. Mot Skåne!!

Nu är äntligen semestern här och vi är på väg mot Rugen och Tyskland. Färja bokad från Trelleborg till Sassnitz på torsdag morgon. Två personer med bil - 999 kronor. Hotell bokat för två nätter, Am Ostseegarten, för 600 kronor per natt.

Men först ska vi ta oss genom Småland och Skåne och se vad som står till buds i den svenska södern.

Rügen är Tysklands största ö i södra Östersjön. Den är ansluten till övriga Tyskland främst genom bron som går över till Stralsund. Öns nordligaste udde heter Kap Arkona.

Rügen tillföll Sverige 1648 vid Westfaliska freden, och förblev svenskt fram till den 7 juni 1815, och den svenska monarken kunde således även kalla sig "Rügens furste".

Gustav IV Adolf planerade 1806 att bygga en hamnstad vid namn Gustavia på ön men Napoleons trupper satte stopp för planerna. Vid freden i Kiel gjorde Sverige och Danmark ett byte; Rügen och övriga Pommern mot Norge. Norge vägrade dock att acceptera svensk överhöghet, antog 17 maj en grundlag, och utropade den danske ståthållaren Kristian Fredrik till kung. Det slutade med att Sverige, fick omkring 8 miljoner riksdaler banko för hela Pommern med Rügen. Danmark och Preussen bytte samtidigt Pommern och Rügen mot hertigdömet Lauenberg, och Rügen blev en del av Preussen.

Efter andra världskriget  fanns den gamla järnridån - gränsen till det slutna östblocket - på den idylliska ön Rügen som var militärt område i dåvarande Östtyskland, med stora sovjetiska intressen. Idag är det återigen den bad- och kurortsö som den en gång var. Men minnen av det kalla krigets dagar finns... och det är knappast några små minnen. I Prora finns den största fysiska påminnelsen om Tredje Riktes visioner om det storskaliga och klasslösa samhället.

När fackföreningarna och arbetsgivarorganisationerna förbjöds på sommaren 1933 ersattes de av Deutsche Arbeitsfront, DAF (Tyska arbetsfronten). Ledaren Dr Robert Ley, ska i april 1933 fått följande uppmaning av Hitler; ”Vi ska ta över fackföreningarna så att de inte längre kan utgöra något hot mot oss och förvandla arbetarna till en enda stor folkgemenskap utan klassgränser”. För att stärka banden mellan nazistpartiet och arbetarrörelsen grundades Kraft durch Freude, KdF (Styrka genom glädje). KdF arrangerade alltifrån kurser, utflykter och resor, bl.a kryssningar till Madeira, Norge och andra för den tiden exotiska platser. Dessutom skulle det byggas stora semesteranläggningar för arbetarna och den i absolut största var Prora på Rügen. Här skulle arbetarna med familj erbjudas betald semester som belöning för sina arbetsinsatser. Med sådana socialpolitiska program i en tid då arbetslöshet i stort sett var obefintlig och folk upplevde att de fått det bättre, var det få som saknade fackföreningsrörelsen.

Prora - Svastikan vid havet

Prora var ett gigantiskt stort byggnadsprojekt som sysselsatte ca 9000 arbetare. Anledningen till att projektet påbörjades var starkt politiskt. Bland annat fanns idéer om att den egentliga orsaken till Tysklands förlust under första världskriget berodde på bristande moral hos den tyske arbetaren. Proraparadiset var ett led i att undvika en upprepning av detta: ”... jag vill ha ett folk med starka nerver, ty bara med ett folk som har nerverna i styr kan man verkligen bedriva stor politik”, sade Hitler.

Bygget startade 1936 och det löper längs en sträcka på 4,5 kilometer, ca 150 meter från stranden. Anläggningen består av åtta identiska byggnader med sex våningar.  Alla rum har utsikt mot havet (ingen tysk arbetare skulle behöva muta portiern för ett rum med havsutsikt), medan korridorer och toaletter byggdes mot landsidan. Rummen var 2,5 m x 5 m och skulle innhålla 2 sängar, en garderob och ett handfat. Gemensamma toaletter, duschar och balsalar fanns på varje våning. Hitlers planer för Prora var mer än ambitiösa. Han ville ha den största och mest mäktiga resort som någonsin funnits, och anläggningen byggdes för att kunna ta emot 20 000 gäster samt 10 000 servicepersonal. Det planerades även en festivalhall med plats för alla gäster, två inomhuspooler med artificiella vågor, biosalong och en stor hamn för passagerarfartyg. Från den centrala festplatsen sträcker sig fyra stycken 500 meter långa hus åt både norr och söder, vilket alltså gör att hotellet är nästan 5 km långt.

Det var alltså tänkt att Prora skulle bli en semesteranläggning i den lyxigare klassen. Besökaren skulle helst närma sig Prora från havet. Världens första stad för turism. Världens största hotell. Världen största segelhamn. Världens största sporthall och badanläggning. Världens största skola och sjukhus. De högsta träden. Och mitt i juvélen en sanslöst stor festplats på 400 000 kvadratmeter. En modell över hela projektet finns i ett av museerna.

Trots alla högtflygande planer från de enorma Hindenburgfälten i Nürnberg till triumfbågen i Berlin är Prora det enda riktigt stora byggnadsverket som verkligen blev av. Vid krigsutbrottet i september 1939 avstannade bygget. Då var redan fönsterglaset på plats. Men ingen misströstade eftersom det så kallade Blitzkriget, enligt Hitler skulle vara över på 14 dagar!

Men... Prora färdigställdes aldrig och användes heller inte för sitt egentliga syfte.

Byggandet återupptogs aldrig riktigt igen så det vi ser idag har alltså stått där i snart 70 år. Byggnaderna användes som träningsläger för polisen, som flyktingförläggning för utbombade Hamburgbor och som krigssjukhus. Vid krigsslutet 1945 övergick allting i östblockets händer. Delar av de norra byggnaderna sprängdes av sovjetiska militären, men de lyckades inte förstöra särskilt mycket. Armeringen var alltför stark... Ett hus plockades dock ner helt och hållet mellan 1945-49 i jakt på byggnadsmaterial för återuppbyggandet i Sovjetunionen. 1956 inhystes Röda Armén i de två intakta norra husen och de södra husen användes av Östtysklands armé. Röda Armén flyttade ut 1962 och östtyskarna tog över de norra husen. Det sydligaste huset (södra hus 3) gjordes senare om till semesterboende för pensionerade officerare medan resterande fyra hus (södra 1 & 2, norra 1 & 2) innehöll militärskola. Efter Berlinmurens fall 1989 lämnade östtyska armén över Prora till tyska förbundsrepubliken. Området öppnades för allmänheten 1993.

Trots att det aldrig blev färdigbyggt, är Prora det största nazistiska byggnadsprojektet som förverkligades. Idag är det i princip bara södra hus 1 som används - de övriga bara står där och inväntar tidens dom...

Boka ditt hotell på Hotels.com och få 10:e natten gratis!

Eller hur!!

Nu är det dags för mig att få en gratisnatt så varför kommer inte hotellnätterna från Kaunas in på mitt konto?

Svar från kundtjänst:

Hej,
Tack för att du kontaktar Hotels.com angående Welcome Rewards. Jag har tittat på din bokning och dessvärre så ingår inte Amberton Cozy Hotel i Welcome Rewardsprogrammet vilket innebär att du inte får några poäng för den vistelsen.

Skulle du ha några fler frågor är du välkommen att kontakta Hotels.com igen.

Med vänlig hälsning
Kundtjänst
Hotels.com

Min vanliga tur alltså...   

Snart semester och jag ska äntligen få åka till Rügen i Tyskland!!

• Varför åka till Kaunas?
  Varför inte åka till Kaunas?
  Det är nära, det är billigt och det är vackert! En liten mysig och behändig stad med en skön stämning. Folk är trevliga och hjälpsamma trots att guideboken sa att servicen för det mesta är usel. Stämmer inte! Min upplevelse är att människorna log ofta och att de var lagom nyfikna på var jag kom ifrån. Inte påträngande, bara lagom nyfikna.
• Ta sig dit:
  Direktflyg med Ryanair från Skavsta.
• Till och från flygplatsen:
  Från Kaunas flygplats går bussar in till centralstation och gamla stan. Avståndet är ca 14 km och taxi in till stan ska normalt kostar ca 180 kronor. Det finns också bussar direkt till andra städer som Vilnius och Klaipeda.
• Ta sig runt:
  Det finns gott om bussar och trådbussar men det är inte alltid lätt att veta varifrån de går eller hur man ska tolka tidtabellerna. Det kostar 2 litas = 5 kronor, som man betalar på bussen, och det verkar inte finnas några zooner att ta hänsyn till.
• Hyra bil:
  Att köra bil i Kaunas är inte förknippat med några speciella utmaningar förutom att det kan vara intensiv trafik vissa dagar och tider. Att hyra bil i Kaunas är enkelt men vill man inte ta sig till flygplatsen för att hyra bil verkar Fortuna Rent a Car, vara det enda alternativet. Avis, Hertz, Europcar, Budget med flera finns att hyra på flygplatsen. 
• Religion:
  Katoliker.
• Klädsel:
  Inget man behöver tänka på. Ibland vill de att man som kvinnat täcker över håret om man går in i en kyrka eller i ett kloster.
• Toaletter:
  För det mesta fräscha med både toalettpapper och tvål, men ibland skiner det östeuropeiska toalettsnusket igenom i form av att människor inte verkar bry sig det minsta om ifall det de är där för att göra hamnar där det ska. Enda gången jag stötte på porslinskoppar i golvet och då också den fruktansvärda stanken av stillastående avlopp, var i Grutas park. Jag vet inte om det var för att symbolisera tiden under sovjetstyret eller inte.
• Bankomater och valuta:
  Det finns bankomater som tar både VISA och Mastercard i hela Kaunas. Det går dessutom att betala med kort i butiker och på restauranger. Valutan är Litauiska litas.
• Hotell:
  Såg ut att finnas gott om hotell och efter vad jag kunde se när jag besökte hotels.com så fanns det även i alla prisklasser. Mitt 4-stjärniga hotell var bra både i standart och läge.
• Mat:

  Det är relativt billigt att båda äta och dricka i Litauen. Eftersom jag rester själv så blev det inga direkta restaurangbesök utan mer som pubmat och pizza.

• Shopping:
  När man går bland butiker och gallerior inne i Kaunas centrum hittar man numera i princip alla välkända västerländska kedjor. Det finns också mer eleganta boutiquer med fokus på speciella varumärken. Det finns även två stora köpcentrum; Akropolis - fördelat på fyra plan ligger affärerna vägg i vägg med restauranger och caféer, kasino, bio, bowling och skridskoåkning och MEGA - som lockar med 4D-multiscreen bio, laserdome med mera men framför allt den självklara huvudattraktionen, ett spektakulärt akvarium. Det går minibussar direkt till dessa köpcentrum med köpcentrets logga på sig.
• Sol och bad:
  Av det jag såg av Litauen så verkar det finnas gott om badmöjligheter eftersom det finns så många sjöar i landet. Stränderna vid Neumas var som sandstränderna hemma i Sverige.

... förutom skräp och fimpar en RÅTTA! Härligt att vara hemma i Sverige igen.