Så var sista dagen kommen och med den en enda lång väntan. Även om vi inte blev upphämtade förrän kl 19 på kvällen så kändes det som att det inte var någon idé att hitta på något. Vår första tanke var att checka ut senare för att få möjlighet att duscha och byta om innan vi åkte mot flygplatsen, men att betala 40 euros för en dusch kändes lite väl dyrt.

Det blev en dag med poolhäng och lite shopping efter att vi checkat ut. Jag tog även en promenad runt om i bukten och slank in på grannhotellet där det bara verkade bo ryssar. Det var väldigt mycket lyxigare än vårt hotell men det låg inte lika fint. Där fanns bland annat ett inomhus SPA och jag smög mig in för att se om det fanns duschar i något omklädningsrum som vi kunde låna. Duschar hittade jag, men stanken av gammal toalett gjorde inte att det kändes speciellt lockande. Ryssarnas dåliga toalettetikett igen...

Fina blommor hade de i allafall på rysshotellet.

  
När jag kom ut på piren till den lilla kyrkan fick jag bevittna en katolsk präst som välsignade tre barn (det är i allafall det jag tror att han gjorde). Han gick omkring och sjöng, viftade med rökelse och duttade och stänkte vatten på de små liven.

Vårt hotell sett från piren.   

Klockan 19 kom bussen som tog oss till flygplatsen.

    
Jag frågade en reseledare om det fanns möjlighet att byta flyg och åka till Norrköping istället. Hon frågade hur många det gällde och jag svarade att det bara var för mig, en person. "Nej tvärr, det är fullt". Så varför ens fråga hur många det gällde? Hon sa att jag kunde vänta och se om det var någon som inte dök upp och på så vis få en plats, men då riskerade jag att missa flyget till Göteborg. Alltså checkade jag snällt in på planet mot Götet, men insåg sen att jag lätt hade hunnit att först kolla om det blev någon ledig plats till Norrköping, vilket det mest troligt blev. Det var fyra namn som ropades upp om och om igen och de fortsatte att ropa på dem fram till avgång. Mest troligt dök de inte upp. Om de valt att stanna och jobba på Cypern eller om de låg avsmullna i Aiya Napa förtäljer inte historien.

Vi gick runt på flygplatsen och handlade godis för våra sista Eurosar och försökte ha ihjäl tiden så gott det gick. Efter lång väntan fick vi så äntligen gå ombord och börja resan hem.