Vi gick upp och packade ihop oss innan vi åt frukost. Mer än så hanns inte med eftersom vårt flyg gick hem redan kl 11. 

Vi tog en taxi till flygplatsen som kostade 32 zloty! Alltså 69 kronor. Med andra ord blir man inte helt utblottad på att ta en taxi istället för att krångla med bussar. 

Vi var nyätna och mätta, allt för trötta för att se oss omkring och satte oss således att vänta vid gaten så snart vi gått genom säkerhetskontrollen. Och vips, så var vi hemma i vardagen igen... 

Summa sumarum: en riktigt trevlig resa som gärna fått vara några dagar extra och som absolut gett mig mersmak på Warszawa. 

Efter frukost klev vi ut i ett väldigt dimmigt Warszawa. Att åka upp i Stalinskrapan för att titta på utsikten kändes som en ganska onödig sysselsättning en dag som denna, så vi började promenera mot Lazienkiparken istället. 

Vi korsade den stora gatan Marszalkowska. Det är viktigt att man väntar på grön gubbe när man är i Polen. Att gå mot röd gubbe ger böter! Bli därför inte förvånad om det står tjugo personer och väntar på att gå över gatan fast det inte finns en bil på flera hundra meter.

Att promenera till Lazienkiparken är att rekomendera. Man får se mycket längs vägen som man annars inte skulle fått se. Förutom grå betong så finns det hur mycket vackra byggnader som helst i Warszawa.

Lazienkipalatset – ”palatset vid sjön” – var Polens siste kung Stanislaw August Poniatowskis sommarresidens. När det byggdes 1793 låg det långt från staden. Idag ligger parken i utkanten av det centrala Warszawa. Jag har tidigare vandrat i parken under en fin sommardag. Då var det vackert. Idag var det inte lika fint väder, men det var minst lika vackert! Vi strosade runt i parken och spanade först in det magnifika orangeriet innan vi tog oss till själva palatset.

Även vid palatset vid sjön höll man på att renovera för fullt, men trots alla byggställningar är trots det svårt att undgå att se hur pampigt det är.

Från Lazienki till det kungliga slottet går den kungliga vägen. Det var den väg de kunliga monarkerna tog när de skulle till sin lilla sommarstuga. Vi gick längs denna och beskådade den ena pampiga byggnaden efter den andra.

 
Vi gick även förbi Frédéric Chopin-museet, Stora teatern och Nationaloperan innan vi gick in på universistetsområdet med sina palatslikanande byggnader.

 
Om man inte tycker att det bästa sättet att se sig om är till fots, så finns det cyklar att hyra runt om i Warszawa. Man löser ut dem i något som liknar en parkeringsautomat och när man är klar ställer man dem i ett passande cykelställ som finns lite varstans i stan. Billigt och smidigt!
     

Istället för att fortsätta rakt in i den Gamla Staden gick vi ner mot Wisla och gick så att vi såg den Gamla Staden och det kungliga slottet nedifrån. 

Vi såg dessutom två stackars poliser som stannat för att göra ett besök på den polska motsvarigheten till BajaMajan – ToiToi. Uppenbarligen har nöden ingen lag!

 
Vi klättrade upp till den Gamla Staden i trapporna vid slottet och kom till två enorma stenpinnar som låg längs muren. Hm… vad månde detta vara? Det tog några sekunder innan vi löste gåtan. Det är förståss Sigismunds gamla pelare som av en eller annan anledning gått sönder. Ålder torde vara en orsak. Krig en annan.

Vi gjorde Gamla Staden i dagsljus innan vi satte oss ner på ett litet mysigt café på marknadstorget och åt en välbehövlig lunch. Trots att vi befann oss på värsta turiststråket kostade lunchen - bestående av 2 grillade panini med ost och skinka, 1 kaffe latte och 1 cola - bara ca 60 kronor.

När magen fått sitt och fötterna fått vila en stund letade vi upp det lilla torget Kanonia, just bakom katedralen. Där finns en liten terrass som bjuder utsikt över Wisla. En höstdag som denna var det ingen upplyftande utsikt. Dessutom gräver de längs flodbanken, vilket gör att det ser än mer trist ut.

Vi gick vidare till och igenom Barbakan till den Nya Staden, som är minst lika mysig som den Gamla. Skillnaden var att det var så mycket mindre folk där. Nästa mål för dagen var att upptäcka det judiska Warszawa och vi befann oss fortfarande i den Nya Staden när vi för första gången såg placketter i gatan där den gamla gettomuren gått.

I början av andra världskriget var 350 000, ca 30 %, av Warszawas befolkning judar. Det judiska bostadsområdet runt distrikten Muranów och Miranów isolerades till ett getto av nazisterna på hösten 1940. Judarna hölls instängda av en 3 meter hög och 16 km lång mur. Ghettot bestod av två delar – Stora och Lilla ghettot – som avskiljdes av en starkt trafikerad ”arisk” huvudgata. I början fick judarna bara gå mellan de båda ghettona vid en viss tidpunkt på dagen, när gatan stängdes av för ”arier”. Senare byggdes en gångbro över gatan. Ingångarna bevakades av tyska SS-män och polsk polis. Att lämna ghettot om man inte hade tillstånd att arbeta utanför var belagt med dödsstraff.

Som mest fanns omkring 445 000 judar i Warszawa ghettot. Trångboddheten och de sanitära förhållandena var katastrofala. Minst sex-sju personer bodde tillsammans i ett rum. Matransonerna som tilldelades av tyskarna var minimala. Dödligheten till följd av svält, köld och sjukdomsepidemier var mycket hög. Gettot brändes efter Warszawaupproret 1943.  

Vi började i Muranówdistriktet och just när vi kom till monumentet över hjältarna från det stora gettoupproret, började det att regna. Trots att jag tagit med mitt paraply, inköpt just i Polem 2004, blev jag ordentligt blöt eftersom det låg kvar på hotellrummet. Monumentet ligger på den plats där den månadslånga striden rasade som värst. Den svartat stenen kommer från svenska Bohuslän, som en gång beställdes av Tredje Riket som ett framtida minnesmärke över sin förväntande seger. Lite humor kan jag tycka.

Det har byggts ett enormt stort museum som ska visa de polska judarnas historia, men det öppnar först 2014. Det utlovas att detta museum ska bli ett av Warszawas största och bästa med mycket multimedia i sin utställning. Ännu en punkt på att-göra-listan under nästa Warszawabesök.

Nästa monument vi skulle titta på i det hällande regnet var Umschlagplatz, omlastningsplatsen. I slutet på juli 1942 började de tyska nazisterna att massdeportera judar från ghettot. Lilla ghettot tömdes och stängdes i augusti 1942. Under två månader deporterades 300 000, de flesta till dödslägret Treblinka. Under deportationerna mördades också tusentals judar i ghettot. Efteråt fanns omkring 60 000 judar kvar. På grund av regnet så tittade vi inte närmre på monumentet utan fortsatte i raskt takt mot den judiska kyrkogården.

Vi kom fram till kyrkogården men fick gå längs muren parallellt med en stor motorväg någon kilometer innan vi kom till en ingång. Enligt skylten på porten skulle kyrkogården vara öppen varje dag fram till skymning. Klockan var omkring 15 och skymningen var ännu inte kommen. Likt förbannat kom vi oss inte in eftersom porten var så stängd som den bara kunde bli. Vi fick alltså inte se den omtalade kyrkogården från 1780 som idag ser vanskött ut. Många av de 150 000 gravstenarna har fallit och döljs av trädgrenar. Det beror på att den judiska befolkningsgruppen har decimerats under kriget, och flertalet människor som ligger begravda här inte har några släktingar kvar som kan sköta om graven. Vi försökte glutta in lite i springan i porten men det gav inte mycket. Det fanns inte mycket mer att göra än att börja gå in mot centrala Warszawa igen. Det hade i alla fall slutat att regna!
   

När vi så gick där, fortfarande vid sidan av motorvägen, kom det minst 15 polisbilar farandes i hög fart med både sirener och blåljus. Antingen skulle någon viktig person åka hem och behövde eskort till flygplatsen, eller så hade det hänt något väldigt stort.

Vi gick till Mirówområdet där jag fick erkänna mig besegrad. Poppade således in på ett apotek och köpte skavsårsplåster. Vi satte oss på en restaurang och drack en öl medan jag skötte om mina onda fötter.

Nästa monument gick vi först förbi utan att upptäcka det. Det är optiska fibertrådar som lyser i mörkret och ska föreställa den gångbro som gick mellan det stora och det lilla gettot. Nedanför gångbron kan man titta in i små skåp där man får se hur bron såg ut under gettotiden.

Här och där syns placketter i gatan där man kan se vart gettomuren gått. På ul Sienna 55 kan man se en bit av den ursprungliga muren. Inte helt lätt att hitta dit eftersom den står på en bakgård omringad av en massa höghus. Man får helt enkelt gå in genom en port för att komma in på gården.

Vi var åter igen i närheten av Stalinskrapan och tänkte att vi skulle åka upp i den trots att dimman fortfarande låg tät. När vi kom fram så var även den stängd…. Man får visst bara åka upp i den fram till klockan 18 och klockan hade hunnit bli 18:30. Dörrvakten upplyste oss om att vi kan åka upp imorgon istället. Det öppnar klockan 10. Det hjälper dock inte oss eftersom vårt flyg hem går klockan 11. Nåja. Vad är väl en bal på slottet. Vi gick istället till Ogród Saski-parken där den okände soldatens grav ligger. Graven ligger i de kvarvarande resterna av det Sachsiska palatset som totalförstördes under andra världskriget. Graven placerades vi palatset redan 1925, för att hedra de polska soldater som stupat i första världskriget bland annat. Graven var det enda som stod kvar efter nazisternas bombningar. Vi kom bakom genom parken, alltså bakom graven, och jag tänkte precis kliva in i den för att läsa på väggen när jag ser hur det börjar röra sig i mörkret. Där står två vakter som statyer!! Shit vad rädd jag blev! Kan tycka att det är lite resursslöseri att alltid låta två vakter stå där… Alltså. Förutom att det brinner en evig låga på den okända soldatens grav, så står det alltid minst två vakter där och skräpar. Kul jobb!  

Framför graven ligger det fula torget Plac Pilsudskiego. Här står ett nio meter högt vitt granitkors eftersom det var på detta torg som påven Johannes Paulus II kom första gången han besökte Polen efter att han blivit vald till påve. På samma torg står det även en hög pinne (ser ut som en flaggstång) och det lysande strecket i torget vill säkerligen berätta något för oss. Vi vet bara inte vad?

Vi gick åter in i den Gamla Staden och är den vacker dagtid så är den obeskrivligt tjusig på kvällen. Det är så mysigt att bara storsa omkring utan att egentligen göra så mycket. Vi ägnade kvällen åt barhoppning och på en restaurang beställde vi in en ostbricka för 28 zloty, ca 60 kronor. Kanske inte så jättegod men det gick ju inte att klaga på mängden ost. Den gjorde oss så mätta att vi glömde bort att äta middag.

Sista stället, ett lite trendigare had på Nowi Swiat, besöktes runt klockan 02. Då såg vi inte så smarta ut längre.