Alla inlägg den 22 juli 2014

Av Ryggan - 22 juli 2014 22:58

Vi sitter på Cafe Schlabbergass för en öl innan vi ska gå tillbaka till hotellet och göra kväll. Kan behövas lite mer sömn inatt.

L gick för att beställa öl och vill ha Bitburger. Det fanns inte och han erbjöds istället Carlsberg. L gick igång och sa att han minsann inte åkt till Tyskland för att dricka danskt öl, varpå flickan i baren bestämt säger att Karlsberg är tyskt och görs lite längre upp i dalen. Med detta lät sig L nöja och två öl från Karlsberg serverades.

 

Summering av dagen:
Vi gjorde just det man INTE ska göra. Vi stressade genom Moseldalen.
Nick Camens I promise myself spelade på radio även idag. Mitt sällskap kanske har rätt.
Trier är svårare att hitta till än man tror och till ingen nytta. Denna vackra, magiska och helt förtrollande stad med mycket historia har vi inte sett något av.

Det må vara Tysklands äldsta stad, där kommunismens galjonsfigur Karls Marx föddes, men… 


Imorgon lämnar vi Moseldalen och Tyskland.

God natt!!


Bra sidor:

http://www.moseldalen.nu
http://www.husbilhusvagn.se

ANNONS
Av Ryggan - 22 juli 2014 22:00

Innan vi promenerade ut i den tryckande och väldigt fuktiga värmen, tog vi med oss varsin kaffe och några små chokladbitar som bara låg där och väntade på oss.


Koblenz med sina drygt 100 000 invånare sägs vara en av Tysklands vackraste städer med pittoreska gågator och romantiska gränder. Staden är även ett handelscentrum och en viktig transportknut då den ligger där floderna Rhen och Mosel möter varandra vid det berömda tyska hörnet (Deutsches Eck). Stadens fästningsmurar, slott och borgar gör det enkelt att se att Koblenz är gammal stad med en lång historia. Man har hittat arkeologiska fynd från 700-talet fKr och år 9 fKr gjorde romarna staden till en militär utpost.
  

Vi promenerade längs Rhen och såg upp mot borgen Ehrenbreitstein som man enligt guideboken måste besöka. Den har Rhen på ena sida och Mosel på andra sidan, ligger 118 m över floderna och är Europas näst största i sitt slag. Den nuvarande borgen byggdes mellan åren 1817 och 1828 och var en viktig militär punkt. Den försvarades av 1200 soldater och tjänade som försvarsanläggning fram till 1890. Fransmännen ägnade ett helt år till att belägra borgen innan den kunde erövras 1798, något som visar hur strategiskt viktig den är.

Längs floden åker en massa turbåtar som man kan åka med över dagen, eller göra en längre resa med. Båten nedan gick till Wien och var 135 meter lång och 11,40 meter bred.

Linbanan kan omöjligt vara Europas längsta! Vi hittade heller inte en enda korg som hade glasgolv. Falsk marknadsföring!!  Dessutom var det dyrt. Då det fortfarande var väldigt disigt kände vi oss inte manade att betala för att åka upp och beundra utsikten. Vi kände oss inte så intresserade av borgen heller utan promenerade bort till Deutsches Eck där det står en gigantisk staty över Wilhelm den store.
 
 

Vi var nog för trötta, varma och ointresserade för att upptäcka Koblenz och har mest sett staden som en startpunkt för vår resa. Vi åkte snart vidare och letade upp slottet Stolzenfels istället. Det visade sig ligga i just det område där vi irrade i natt. 

Slottet byggdes 1259 för att skydda en tullstation vid Rhen. 1632 var det svenskar som styrde över regionen men fransmännen var på och tyckte att vi skulle bege oss av, och så blev det. Det förstördes 1689 av franska trupper och förblev en ruin till 1815, då det skänktes av staden Koblenz till dåvarande kronprins, senare Fredrik Vilhelm IV av Preussen. Han byggde upp slottet igen i nygotisk stil 1826 och använde det som sommarstuga. Han dog 1861 men änkan fortsatte att åka dit fram till 1873. Enda sättet att få komma in i slottet är att delta i den guidade turen. Tyvärr var det för lång väntan, så vi gick bara runt i den vackra slottsträdgården och tittade, samt beundrade utsikten. Å andra sidan var vägen upp till slottet så vacker att vi ändå var ganska nöjda med besöket.
   

Vi lämnade Koblenz och åkte längs Mosel mot slottet Burg Eltz som varit i samma familjs ägo i mer än 850 år = 33 generationer av samma familj! Slottet ligger inte långt från Koblenz och det var väl skyltat. När vi kom fram stod det parkeringsvakter och hänvisade oss till angiven plats. Så fick vi promenera längs en skogsstig som inte avslöjade något av själva slottet genom det täta lövverket. Så såg vi det äntligen!
 

Sagoslottet ligger på toppen av ett 70 meter högt ovalt berg. På 800-talet var det en anspråkslös byggnad som började förstärkas med tjocka murar och omformades till den borg den är idag. De flesta ombildningarna gjordes mellan 1000-1200-talet. Burg Eltz byggdes på en strategiskt viktig plats vid handelsleden som knöt ihop Mosel med högplatån Eifel.

1268 ledde en familjefejd till att både slottet och familjen delades i tre delar, vilket fortfarande gäller och gör att en tredjedel av slottet är privat och inte kan besökas. Tillbyggnader av slottet fortsatte trots fejden och på 1400-talet tillkom fem våningar. Först 1742 stod den västra delen färdig och arkitekturen är minst sagt variationsrik.
 
Det är en imponerande byggnad man går in i och det är inte så lätt att beskriva slottet. Det finns över 100 rum och slottet har haft ungefär lika många betjänter. Vi satte oss på den imponerande innergården och åt en sen lunch. Bredvid oss satt ett märkligt tyskt par där vi starkt misstänker mannen för att vara färgblind!!
 
1688 och 1689 förstördes många slott i regionen men genom listigt agerande kunde Eltz räddas. Det överlevde även  1800-talet då många slott byggdes om på ett hårdhänt sätt för att bättre passa in i tiden. För att få se hur det såg ut inne i slottet följde vi med på den guidade turen, som tyvärr inte var så bra. Jag hade svårt att höra vad den läspande flickan sa på sin tyskt dåliga engelska. Men… vi fick se många fina rum i det väldiga slottet.

Självklart kunde man åka buss fram och tillbaka om man inte orkar att gå. Vi gick dock tillbaka, denna gång längs bussvägen, och fick då se slottet ovanifrån. Magiskt!
 

Vi körde vidare längs Mosel och lät oss fascineras av branterna med vinrankor i prydliga rader. Det var verkligen vinodlingar överallt!!
 
Vi stannade och tog en liten paus i Cochem som var den klart livligaste av byarna vi passerat. Kanske för att Cochem är den ort som har flest turister i Moseldalen. Den var mysig och hade ett alldeles eget slott – Reichsburg - som ståtade högt uppe på en klippa. Slottet sägs vara ett av de vackraste i Moseldalen och med sina detaljrika torn, tinnar och burspråk är det ett riktigt sagoslott. Det är ett bra exempel på ett slott när det är som bäst helt enkelt. Hade jag fått bestämma så hade vi besökt vartenda slott vi åkte förbi längs Mosel, och tro mig, det var ett antal. Detta hade dock varit ett slott värt att besöka, men jag kände att jag hade fyllt min reskamrats slottskvot för en dag.

Vårt besök i Cochem sträckte sig till en glass och en liten promenad i den gamla stadskärnan med medeltida torg och vackert renoverade korsvirkeshus. Just för att det var så otroligt mycket turister bestämde vi oss för att ta sikte på Trier för natten. Vi hade säkert inte ens lyckats få tag i ett rum ens om vi försökt med tanke på den kommers som rådde där. Vi körde längs Mosel ännu en stund och passerade många små byar som såg trevligt pittoreska ut och i var och varannan by fanns även ett slott på en höjd. Antingen intakt eller i ruiner.


Vägskyltningen ledde oss efter en stund bort från Mosel till en lite större väg och vi tog beslutet att ta den större vägen istället för att fortsätta längs Mosel (vilket vi med facit i hand ångrar bittert!). Sista milen hade vi kunnat köra på Autobahn, men L tyckte att han hört något om en olycka på Autobahn mellan just Trier och Koblenz. Vi tog det säkra före det osäkra och höll oss kvar på den mindre vägen. Inga fler stopp och oändliga bilköer, tack! Istället för bilkö råkade vi dock ut för ett annat missöde. En felsägning av en skylt och vips åkte vi upp på en motorväg mot Bitburg och Luxemburg. Vi snodde runt i Bitburg och körde en annan väg till Trier. Den tidiga kvällen blev ca 1 timme försenad. Väl inne i Trier kändes det långt ifrån bra. Tysklands äldsta stad som beskrivs som så vacker, var ful, smutsig och tråkig och hotellen lyste med sin frånvaro. Vi åkte runt i den fula stadens centrum utan att se så mycket som ett enda hotell och rådfrågade slutligen GPS:en och körde till närmsta hotell som självklart hade rum ledigt. Vem vill väl bo här??


Det var ju sött att vi fick gummibjörnar på sängen i alla fall.

Vi checkade in och gav oss ut för att hitta mat!

Trier, Tysklands äldsta stad, grundades redan år 16 f. Kr av den romerske kejsaren Augustus. Staden ligger vackert i en klyfta och anses ofta som början på turiststråket efter Mosel.... Så beskrivs Trier när man läser om staden. Pyttsan!! Den var ful och tråkig!! Vi gick förbi den svarta porten, Porta Negra, som är en av världens äldsta romerska byggnader. Visst, men det räcker inte för att göra en stad trevlig. Inte ens det faktum att staden har nio världsarv gör det. Eller… så var vi bara jävligt anti eftersom vi hade förväntat oss något helt annat än en stor stökig och ful stad.

Vi gick till det medeltida torget Hauptmarkt med den guldiga Petrusbrunnen. Just kring torget var det fint och vi satte oss ner och drack lite Moselvin. Vi är ju trots allt i Moseldalen. Vi kilade vidare in i en liten gränd och hittade ett mindre torg där vi slog oss ner och åt en fantastiskt god pizza som serverades av en fantastiskt trevlig man som kunde berätta att han minsann varit i Sverige. I Farsta, för att vara exakt. Den fantastiskt trevliga mannen var även fantastiskt lyhörd och serverade fantastiskt gott, lokalt, vin. Mer torrt till mig och mindre torrt till mitt sällskap. Just så som vi ville ha det.

ANNONS
Av Ryggan - 22 juli 2014 10:57

 

Frukosten var helt suveränt bra! Där fanns allt man kunde önska och lite till och dessutom en kock som gjorde omeletter på beställning. Medan vi höll på att packa ihop oss kom det en kvinna och knackade på och frågade om vi ville ha vatten, kaffe eller te. Suveränt bra! De facto så är det här ett suveränt bra hotell! Som dessutom ligger suveränt bra med utsikt Rhen över fästningen Ehrenbreitstein som tronar över staden. Vädret är inte helt på vår sida men vi tror att det börjar spricka upp nu. Det är hur som helst dags att ge sig ut och se lite av Koblenz och sen ska vi åka Europas längsta linbana, 850 meter, upp till fästningen i en glasgondol med glasgolv!!

 

Av Ryggan - 22 juli 2014 02:48

Vi lämnade Malmö vid 16 och begav oss mot Köpenhamn med den vanliga broavgiften på 340 kronor. Borde inte den bron ha betalat sig själv snart så att den kan ge oss en billigare överfart?

Strax efter Köpenhamn, precis efter att jag sagt att jag skulle behöva en kisspauser blev det totalstopp! Efter en stund kom ett trafikmeddelande på danska radio P4 som lät oss veta att en lastbil tippat över vägen och att båda körfilerna var avstängda. Polis och annan räddningspersonal var på plats men "Ett riktigt godt råd är att ta en annan väg". Inte helt lätt för oss som redan satt fast på motorvägen. Ca 30 minuter senare öppnades en körbana och efter ytterligare en kvart även nästa. Då såg jag ubåtar! och så snart den värsta proppen lossnat körde jag som en biltjuv till nästa rastplats. Där var det fler än vi som var i nöd och de två toaletterna fick gå på högvarv. Där återfanns även boven i dramat. Det var en liten lastbil som rasat ner från en trailer.
Efter kisspausen, då vi åter kunde andas lugnt, sträckkörde vi ner till Rödby men missade precis en båt och fick vänta en halvtimme till nästa avgång. Resan till Puttgarten från Rödby gick loss på 689 danska kronor. Eftersom vi inte ätit något, förutom socker, sedan frukost gick vi rakt upp till restaurangen där man kunde välja på bratwurst och schnitzel. Vi tog en av var, som båda naturligtvis serverades med strips, samt två flaskor vatten. Kalaset kostade 248 kronor! Heja Tyskland!


Framme i Tyskland sträckkörde vi på vägar med fri hastighet tills vi kom fram till Koblenz, som är början av Moseldalen. Tysk radio gjorde oss inte besviken. Vi fick lyssna till Nick Camens I promis myself, som L hävdar bara spelas just i Tyskland, Roxette, Kraftwerk och i övrigt mest låtar från 80-90 talen. Vi blev osams med GPS-en som tyckte att vi skulle köra åt ett helt annat håll än vad vägskyltarna sa, men vi kom fram tillslut. Nästa problem var att hitta ett hotell som hade öppet. Vi hamnade i typ gamla delen av Koblenz där det var stendött. Trots att vi var den enda bilen i hela staden som var ute och körde slog det inte om till grönt i korsningarna. Efter att ha stått och väntat i flera minuter i en korsning tappade L tålamodet och körde mot rött. Två gånger!


Vi hittade så småningom om till centrum och till hotell Mercure där ett rum på sjunde våningen med utsikt över Rehn kostade 145 euro. Jag blev lite ilsk på killen i receptionen som jag trodde lurade på oss ett dyrare rum än vad som var nödvändigt genom att hävda att det var det sista som fanns kvar, eftersom han insåg att vi inte hade några alternativ med tanke på att klockan var 02 på natten. Jag hade kollat på hostels.com innan och visste minsann att det inte skulle kosta så mycket. Först när jag kom upp på rummet kom jag på att jag tänkt i Brittiska pund istället för i Euro. Oups!
  
L kollade färddator innan vi lämnade bilen. Den har idag kört 12 timmar och 58 minuter och haft en snitthastighet på 101 km/ h. Detta trots vägproppar! Lite nördigt!

Nu måste vi sova några timmar så att vi inte missar frukosten!


Presentation


Denna blogg kommer att handla om resor i olika former, men framför allt om billiga resor som ger möjlighet till lite vardagsflykt, samt de små utflykterna hemmavid.
Jag skulle vilja att det blir ett levande reseforum, så lägg gärna till information om du

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4 5 6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22 23 24 25 26 27
28 29
30
31
<<< Juli 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ billiga-resor med Blogkeen
Följ billiga-resor med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se