Innan vi promenerade ut i den tryckande och väldigt fuktiga värmen, tog vi med oss varsin kaffe och några små chokladbitar som bara låg där och väntade på oss.

Koblenz med sina drygt 100 000 invånare sägs vara en av Tysklands vackraste städer med pittoreska gågator och romantiska gränder. Staden är även ett handelscentrum och en viktig transportknut då den ligger där floderna Rhen och Mosel möter varandra vid det berömda tyska hörnet (Deutsches Eck). Stadens fästningsmurar, slott och borgar gör det enkelt att se att Koblenz är gammal stad med en lång historia. Man har hittat arkeologiska fynd från 700-talet fKr och år 9 fKr gjorde romarna staden till en militär utpost.
  

Vi promenerade längs Rhen och såg upp mot borgen Ehrenbreitstein som man enligt guideboken måste besöka. Den har Rhen på ena sida och Mosel på andra sidan, ligger 118 m över floderna och är Europas näst största i sitt slag. Den nuvarande borgen byggdes mellan åren 1817 och 1828 och var en viktig militär punkt. Den försvarades av 1200 soldater och tjänade som försvarsanläggning fram till 1890. Fransmännen ägnade ett helt år till att belägra borgen innan den kunde erövras 1798, något som visar hur strategiskt viktig den är.

Längs floden åker en massa turbåtar som man kan åka med över dagen, eller göra en längre resa med. Båten nedan gick till Wien och var 135 meter lång och 11,40 meter bred.

Linbanan kan omöjligt vara Europas längsta! Vi hittade heller inte en enda korg som hade glasgolv. Falsk marknadsföring!!  Dessutom var det dyrt. Då det fortfarande var väldigt disigt kände vi oss inte manade att betala för att åka upp och beundra utsikten. Vi kände oss inte så intresserade av borgen heller utan promenerade bort till Deutsches Eck där det står en gigantisk staty över Wilhelm den store.
 
 

Vi var nog för trötta, varma och ointresserade för att upptäcka Koblenz och har mest sett staden som en startpunkt för vår resa. Vi åkte snart vidare och letade upp slottet Stolzenfels istället. Det visade sig ligga i just det område där vi irrade i natt. 

Slottet byggdes 1259 för att skydda en tullstation vid Rhen. 1632 var det svenskar som styrde över regionen men fransmännen var på och tyckte att vi skulle bege oss av, och så blev det. Det förstördes 1689 av franska trupper och förblev en ruin till 1815, då det skänktes av staden Koblenz till dåvarande kronprins, senare Fredrik Vilhelm IV av Preussen. Han byggde upp slottet igen i nygotisk stil 1826 och använde det som sommarstuga. Han dog 1861 men änkan fortsatte att åka dit fram till 1873. Enda sättet att få komma in i slottet är att delta i den guidade turen. Tyvärr var det för lång väntan, så vi gick bara runt i den vackra slottsträdgården och tittade, samt beundrade utsikten. Å andra sidan var vägen upp till slottet så vacker att vi ändå var ganska nöjda med besöket.
   

Vi lämnade Koblenz och åkte längs Mosel mot slottet Burg Eltz som varit i samma familjs ägo i mer än 850 år = 33 generationer av samma familj! Slottet ligger inte långt från Koblenz och det var väl skyltat. När vi kom fram stod det parkeringsvakter och hänvisade oss till angiven plats. Så fick vi promenera längs en skogsstig som inte avslöjade något av själva slottet genom det täta lövverket. Så såg vi det äntligen!
 

Sagoslottet ligger på toppen av ett 70 meter högt ovalt berg. På 800-talet var det en anspråkslös byggnad som började förstärkas med tjocka murar och omformades till den borg den är idag. De flesta ombildningarna gjordes mellan 1000-1200-talet. Burg Eltz byggdes på en strategiskt viktig plats vid handelsleden som knöt ihop Mosel med högplatån Eifel.

1268 ledde en familjefejd till att både slottet och familjen delades i tre delar, vilket fortfarande gäller och gör att en tredjedel av slottet är privat och inte kan besökas. Tillbyggnader av slottet fortsatte trots fejden och på 1400-talet tillkom fem våningar. Först 1742 stod den västra delen färdig och arkitekturen är minst sagt variationsrik.
 
Det är en imponerande byggnad man går in i och det är inte så lätt att beskriva slottet. Det finns över 100 rum och slottet har haft ungefär lika många betjänter. Vi satte oss på den imponerande innergården och åt en sen lunch. Bredvid oss satt ett märkligt tyskt par där vi starkt misstänker mannen för att vara färgblind!!
 
1688 och 1689 förstördes många slott i regionen men genom listigt agerande kunde Eltz räddas. Det överlevde även  1800-talet då många slott byggdes om på ett hårdhänt sätt för att bättre passa in i tiden. För att få se hur det såg ut inne i slottet följde vi med på den guidade turen, som tyvärr inte var så bra. Jag hade svårt att höra vad den läspande flickan sa på sin tyskt dåliga engelska. Men… vi fick se många fina rum i det väldiga slottet.

Självklart kunde man åka buss fram och tillbaka om man inte orkar att gå. Vi gick dock tillbaka, denna gång längs bussvägen, och fick då se slottet ovanifrån. Magiskt!
 

Vi körde vidare längs Mosel och lät oss fascineras av branterna med vinrankor i prydliga rader. Det var verkligen vinodlingar överallt!!
 
Vi stannade och tog en liten paus i Cochem som var den klart livligaste av byarna vi passerat. Kanske för att Cochem är den ort som har flest turister i Moseldalen. Den var mysig och hade ett alldeles eget slott – Reichsburg - som ståtade högt uppe på en klippa. Slottet sägs vara ett av de vackraste i Moseldalen och med sina detaljrika torn, tinnar och burspråk är det ett riktigt sagoslott. Det är ett bra exempel på ett slott när det är som bäst helt enkelt. Hade jag fått bestämma så hade vi besökt vartenda slott vi åkte förbi längs Mosel, och tro mig, det var ett antal. Detta hade dock varit ett slott värt att besöka, men jag kände att jag hade fyllt min reskamrats slottskvot för en dag.

Vårt besök i Cochem sträckte sig till en glass och en liten promenad i den gamla stadskärnan med medeltida torg och vackert renoverade korsvirkeshus. Just för att det var så otroligt mycket turister bestämde vi oss för att ta sikte på Trier för natten. Vi hade säkert inte ens lyckats få tag i ett rum ens om vi försökt med tanke på den kommers som rådde där. Vi körde längs Mosel ännu en stund och passerade många små byar som såg trevligt pittoreska ut och i var och varannan by fanns även ett slott på en höjd. Antingen intakt eller i ruiner.

Vägskyltningen ledde oss efter en stund bort från Mosel till en lite större väg och vi tog beslutet att ta den större vägen istället för att fortsätta längs Mosel (vilket vi med facit i hand ångrar bittert!). Sista milen hade vi kunnat köra på Autobahn, men L tyckte att han hört något om en olycka på Autobahn mellan just Trier och Koblenz. Vi tog det säkra före det osäkra och höll oss kvar på den mindre vägen. Inga fler stopp och oändliga bilköer, tack! Istället för bilkö råkade vi dock ut för ett annat missöde. En felsägning av en skylt och vips åkte vi upp på en motorväg mot Bitburg och Luxemburg. Vi snodde runt i Bitburg och körde en annan väg till Trier. Den tidiga kvällen blev ca 1 timme försenad. Väl inne i Trier kändes det långt ifrån bra. Tysklands äldsta stad som beskrivs som så vacker, var ful, smutsig och tråkig och hotellen lyste med sin frånvaro. Vi åkte runt i den fula stadens centrum utan att se så mycket som ett enda hotell och rådfrågade slutligen GPS:en och körde till närmsta hotell som självklart hade rum ledigt. Vem vill väl bo här??

Det var ju sött att vi fick gummibjörnar på sängen i alla fall.

Vi checkade in och gav oss ut för att hitta mat!

Trier, Tysklands äldsta stad, grundades redan år 16 f. Kr av den romerske kejsaren Augustus. Staden ligger vackert i en klyfta och anses ofta som början på turiststråket efter Mosel.... Så beskrivs Trier när man läser om staden. Pyttsan!! Den var ful och tråkig!! Vi gick förbi den svarta porten, Porta Negra, som är en av världens äldsta romerska byggnader. Visst, men det räcker inte för att göra en stad trevlig. Inte ens det faktum att staden har nio världsarv gör det. Eller… så var vi bara jävligt anti eftersom vi hade förväntat oss något helt annat än en stor stökig och ful stad.

Vi gick till det medeltida torget Hauptmarkt med den guldiga Petrusbrunnen. Just kring torget var det fint och vi satte oss ner och drack lite Moselvin. Vi är ju trots allt i Moseldalen. Vi kilade vidare in i en liten gränd och hittade ett mindre torg där vi slog oss ner och åt en fantastiskt god pizza som serverades av en fantastiskt trevlig man som kunde berätta att han minsann varit i Sverige. I Farsta, för att vara exakt. Den fantastiskt trevliga mannen var även fantastiskt lyhörd och serverade fantastiskt gott, lokalt, vin. Mer torrt till mig och mindre torrt till mitt sällskap. Just så som vi ville ha det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

men... det har varit en lååång dag och jag är sjukt trött. Tänker ge upp för ikväll och återkomma i morgon med nya krafter. ...

Reseprylar från Coolstuff Joosa Powerbank Det har hänt oss nästan alla under en resa. Vi står där på flygplatsen eller sitter i turistbussen och plötsligt så varnar telefonen för att batterier håller på att ta slut. På flygplatsen visar skyltarna &...

Vi ska tälta i Tiveden i helgen och det ska bli så härligt att komma ut i skogen igen! Det ser ut som att vädergudarna kommer att vara med oss även om temperaturen sjunker ner mot 7 grader på natten. Underställen är nerpackade, så vi är beredda!! ...

Ikväll ska vi gå på föreställning vid Konunga-Stollen. Årets företsällning innehållande sång, musik och eld heter  "Gruvtagen - Bergets inre väsen"     Detta utlovas:"föreställningen startar i skymningen för att få Gruvparkens unika miljö och tr...