Karta över landstigningsstränderna:

D-day - dagen då drygt 150 000 allierade män landsteg i Normandie på stränderna Sword, Juno, Gold, Omaha och Utah. Operationen bar namnet Operation Overlord.

_________________________________________________________________________________________________

Historia för nördar:
Under föreberedelsen i södra England genomfördes flera spanings- och bombuppdrag av de allierade flygstyrkorna. Deras uppgift var att hitta och slå ut de tyska försvarsanläggningarna. Till hjälp hade man även den franska motståndsrörelsen som skickade rapporter. Uppdragen gjordes längs hela kuststräckan för att inte avslöja den exakta invasionszonen. Den tyska ledningen var övertygad om att invasionen skulle komma i området runt Calais eftersom Engelska kanalen är som smalast där, och den engelska underrättelsetjänsten gjorde vad den kunde för att stärka den tyska ledningens tro på detta.

Tyskarna hade börjat bygga den så kallade Atlandvallen längs de franska stränderna. En befästningslinje som, när den var färdig, skulle omöjliggöra alla invasioner. Tyskarna lade stora resurser på att bygga bunkrar, kanonvärn, skyddsrum, löpgravar, strandhinder, lägga minfält och så vidare... När den allierade flygspaningen ökade, blev det allt viktigare med kamouflage och det lades även resurser på att bygga attrapper. Det ledde till att flera arilleripjäser var oskadade när invasionen inleddes.

Genomförande:
Under D-dagsdygnet gjorde de allierade 10 743 flyginsatser och fällde 11 912 ton bomber. Bombinsatserna riktades främst mot artilleribatterier och strandbefästningar i invasionsområdet. Bombningarna gav inte det önskade utfallet, och generellt sett tystnade inte de tyska batterierna förrän det allierade infanteriet erövrade dem.

Som komplement till flygbombningarna användes örlogsfartyg för eldunderstöd och utsatte stränderna för en enorm stormeld. Tanken var att paralysera försvarana så att de inte kunde bemanna sina stridsställningar. Detta gav inte heller önskad verkan.

Klockan 02:00 började den amerikanska fallskärmsjägarstyrkan landa runt Sainte-Mére-Eglise, ca 10 km innanför Utahstranden. Deras uppgift var att understödja landstigningen och att hindra tyska reserver från att ingripa. På grund av mörker och dåliga väderleksförhållanden spreds fallskämsjägarna kraftigt och de som landade längst bort frångick i allmänhet sina tilldelade uppgifter och anföll de tyska förband som fanns i närheten.

De brittiska fallskärmsjägarnas uppgift var att slå ut artilleribatteriet Merville och att säkra betydelsefulla broar över floden Orne och Caenkanalen.

Den första landstigningsstyrkan var sammansatt av infanteri, kommandosoldater och specialiserade pansarenheter.

Utbrytningen:

Efter landstigningen följde en sex veckor lång och hård strid där de allierades numerära överlägsenhet vann och de kunde ta sig längre in i landet.

_________________________________________________________________________________________________

Vi åkte till Juno beach - 6 km bred landningszon - där kanadensarna landsteg 07:45. Det hårda tyska försvaret från fyra utbyggda stödjepunkter gjorde att det tog dem flera timmar innan de säkrat de första utfarterna från stranden. Därefter kunde de anvancera 6,4 km inåt land och upprätta en försvarslinje. 

Vid stranden finns Juno Beach centre, där man kan lära sig mer om den Kanada under WWII och den kanadensiska landstigningen. Det fanns dessutom en mängd monument, bunkrar och en liten kyrkogård med träkors. Det såg ganska stökigt ut med alla dessa monument.

 
Vi gick ner till den fantastiskt vackra stranden och satte oss att äta en sen lunch medan vi blickade ut över havet och läste om striderna som pågått just här.

Vi åkte vidare längs kustvägen och Gold Beach där vi plötsligt såg stora klossar som låg i havet. Det visade sig vara den konstgjorda hamnen Mullberry B som de allierade byggde eftersom tyskarna ockuperat alla användbara hamnar. Denna konstgjorda hamn var de allierades enda möjlighet till styrketillväxt och underhållstransporter under en lång tid. Skitcool!!

Gold beach - 5 km bred landstigningszon - där britterna landsteg klockan 07:30 trots att deras pansar blev försenat i den hårda sjögången. Det kraftiga bombandet hade slagit ut många, men långt ifrån alla tyska befästingar. Redan omkring klockan 08 började de första brittiska trupperna slå igenom befästningarna. De brittiska styrkorna agerade mer försiktigt än de amerikanska och lyckades ta sig i land i stort sett enligt planerna och med mindre förluster än väntat. På kvällen hade britterna landsatt 25 000 man på stranden.

I landstigningszonen ligger den helt fantastiskt mysiga byn Arromanches-les-Bains där vi genast bestämde oss för att stanna. Vi var dock lite sena och hotellen var fullagda. Som tur var fanns ett ledigt rum i ett nyrenoverat hus som vi kunde få. Det var dyrt och vi hade inte tillgång till något kök eftersom det ännu inte var klart. Vi tog det på stående fot eftersom vi absolut ville vara kvar i Arromanches.

Efter att vi installerat oss på rummet gick vi ner och satte oss vid stranden och drack en flaska vin och tittade på tidvattnet som efter hand dolde mer och mer av de hamndelar som låg längst in på stranden. De enorma betongblocken, de sk Phoenix-kassunerna, som fortfarande ligger 2 km från stranden utgjorde en skyddsvall som var 8 km lång. Av 115 betongblock finns bara ett tjugotal kvar.

Vi satt och klurade på hur det hade gått till när hamnen byggdes, för det är svårt att förstå när man sitter och tittar på de helt enormt stora klossarna!! Imorgon ska vi besöka museét för att få en lösning på mysteriet.

Efter att vi tömt vår vinbutelj vandrade vi genom byn och studerade bland annat en av landstigningsbåtarna som står utanför museét och besteg en stridsvagn.

 

Som på de flesta andra ställen, så tömdes Arromanches på folk redan tidigt på kvällen. Det enda stället där vi kunde sitta ner och få något att dricka var på ett hotell där de inte verkade överförtjusta över att behöva ta hand om gäster och vi gjorde tidig kväll.

Den 6 juni 1944 landsteg omkring 150 000 män på stränderna vid Normandie. Med stöd av 7000 krigsfartyg, 10 000 flygplan och 20 000 fordon startade de allierade soldaterna angreppet som skulle bli avgörande för framgångarna av Operation Overlord som skulle leda de allierade till Berlin.

Caen Normandie Memorial är ett stort och snyggt museum, men vi trodde att det skulle vara mer fokus på landstigningarna i Normandie än det var. Inträde kostade 19 Euro/person och en kombinerad inträdesbiljett och filmvisning kostar 20,50 Euro. Att hyra en audioguide kostade ytterligare 4 Euro.

   
Det finns 3 permanenta utställningar:

1 - Andra världskriget (som var den största utställningen)

2 - D-Day. Landstigningen och slaget om Normandie

3 - Kalla kriget

Det finns även ett café, en restaurang och en stor bokhandel. Efter att vi gått igenom de två första utställningarna satte vi oss ner med en öl för att smälta lite intryck innan vi gav oss i kast med kalla kriget.

Det finns även en nygjord film på gammal arkivmaterial som berättar hela historien om det fruktansvärda slaget. Filmen är delad i två bilder vilket gör att man får se både den tyska armén just innan landstigningen samt de Allierade truppernas förberedelser i brittiska hamnar.
 

Bunkern under museét, var den tyske generalen Wilhem Richters högkvarter och kom att spela en betydande roll i de första avgörande veckorna i slaget om Normandie.

 
Så mycket att ta in och så många intryck. Det går helt enkelt inte att sätta ord på känslorna som upplevs.

Ett museum väl värt ett besök om man är i trakten!!

Nu ska vi åka till landstigningsstränderna.