Så var det dags för "Bloody Omaha". Det 6 km långa strandavsnittet där motståndet var som hårdast. Området är enormt och strandbrinken är hög! Varför alla soldater ser så glada ut på bilderna kan jag då rakt inte förstå, för jag skulle då inte ha velat ligga helt oskyddad i vattenlinjen och bli beskjuten från den höga strandbranten.

De amerikanska trupperna förväntade sig ett ganska svagt motstånd eftersom man inte kände till att trupperna på befästningarna fått förstärkning. Det blev ytterligare problem av det dåliga vädret som påverkat flygets möjligheter att effektivt bomba de befästningsverk som fanns. Många av landstigningsbåtarna började ta in vatten så snart de sattes i sjön och under färden in mot stranden sjönk de djupt ner i vågdalarna i den grova sjön. Kallt vatten stänkte över de sjösjuka soldaterna som stod tätt sammanpackade.

Den första anfallsvågen: Förlusten av de 27 (av 64) amfibiestridsvagnar som sjönk, blev kostsam för trupperna när de väl nådde land. När båtarna var knappt 400 m från land började tyskarna skjuta. Projektiler från granatkastare regnade ned bland landstigningsbåtarna. Båtar som tog in vatten började sjunka och flera gick på strandhindren som slet upp botten på båtarna, medan andra gick på minor. Sammanlagt sjönk 10 båtar i den första anfallsvågen.

Den första rampen fälldes ner och de första trupperna gick i land klockan 06:30. Utan något egentligt understöd från stridsvagnar slogs de första trupperna ner på några få minuter av kulspruteeld från klipporna och den höga strandbranten. Truppernas enda hopp var att så fort som möjligt ta sig frm de 200 m mellan vattnet och strandbranten, men de körde fast och fick ta skydd så gott det gick.

Den andra anfallsvågen: När den andra anfallsvågen kom klockan 07:00 blev det ännu mera kaos på stranden. Truppenheterna var splittrade från varandra och många hade satts i land på platser långt ifrån sina anfallsmål. Läget var så kritiskt att man klockan 09:00 började förbereda för evakuering för att istället fortsätta landstigningen på de andra relativt säkra stränderna.

Ingenjörsförband röjde vägar bland minfält och strandhinder i skydd av flottans artilleri. Amerikanska och brittiska jagare tvingades gå så nära strandlinjen som möjligt för att ge trupperna eldunderstöd. Soldaterna kämpade sig fram på Omaha beach och lyckades så småningom att bryta igenom det tyska försvaret. Det var först vid 13-tiden som man började rycka fram längs raviner och upp mot toppen av branten. När dagen var slut hade man avancerat 1,5 km inåt land. Förlusterna uppgick till ca 2 500 man.

Det är en fantastiskt vacker strand. Fin sand och långgrunt när det är ebb. Här och var ligger det olika monument som utströsslade och det ligger även en del av den konstgjorda hamn vid namn Mulberry som byggdes här. Den användes dock bara i 6 månader innan den förstördes i en storm.

Vi plaskade runt i vattenbrynet ett slag och bara njöt av sol och värme, men snart så lockade nästa äventyr.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

men... det har varit en lååång dag och jag är sjukt trött. Tänker ge upp för ikväll och återkomma i morgon med nya krafter. ...

Reseprylar från Coolstuff Joosa Powerbank Det har hänt oss nästan alla under en resa. Vi står där på flygplatsen eller sitter i turistbussen och plötsligt så varnar telefonen för att batterier håller på att ta slut. På flygplatsen visar skyltarna &...

Vi ska tälta i Tiveden i helgen och det ska bli så härligt att komma ut i skogen igen! Det ser ut som att vädergudarna kommer att vara med oss även om temperaturen sjunker ner mot 7 grader på natten. Underställen är nerpackade, så vi är beredda!! ...

Ikväll ska vi gå på föreställning vid Konunga-Stollen. Årets företsällning innehållande sång, musik och eld heter  "Gruvtagen - Bergets inre väsen"     Detta utlovas:"föreställningen startar i skymningen för att få Gruvparkens unika miljö och tr...