Vi kom inte upp förrän klockan 09 idag heller. Vi satte oss på hotellets uteservering och tittade på stadens vimmel. Skämtade bara! Det var ju nästan bara vi på hela stora torget förutom en gammal gubbe i hatt som satt och drack kaffe och läste tidningen. Farbrorn kom strax och serverade oss frukost. Kaffe, jouice, en halv baguette med smör och jordgubbsmarmelad samt en croissant. Nyttigt och närande! Det visade sig att denna delikata måltid inte ingick i priset och kostade 6,70 euro per person.

Vi satte av ut mot kusten dit vi bara hade tre mil. Tanken var att vi skulle hitta ner till stranden och spendera några timmar i solen innan vårt besök på Le Mont de Saint Michell. Vi åkte längd Route de Baie och hade havet nästan intill vägen.  Vi såg Mont de St Michell redan från Champeaux. Det var enormt stort där det låg på sin klippa mitt ute i det nästan tomma havet. Jag råkade se fel på ort på kartan och vi lyckades köra förbi stranden och hamnade på motorvägen istället. Med bara två mil kvar till St Michell åkte vi direkt dit i tron att vi skulle kunna bada där. Det ligger ju trots allt mitt i havet.

Första anblicken av klippön!

 
Det blev inget bad. För det första var det inte tillåtet att bada där. För det andra fanns det faktiskt inget vatten...

Vi parkerade och gick mot det stora besökscentrat där vi satte oss ner och drack en öl och gjorde upp planer. Vi hade ju tänkt bada bort dagen och komma till ön i tid med tidvattnet och sedan se ön lysas upp i kvällsmörkret. Nu hade vi istället massor av timmar att slå ihjäl fram till dess att tidvattnet skulle komma in och att sedan vänta på att mörkret skulle lägga sig kändes allt för avlägset. Det fanns gott om hotell runt centrat och även ute på ön, men vi kom slutligen fram till att vi skulle se oss om på ön och invänta tidvattnet och nöja oss med det för att sedan åka vidare mot Somme.

Vi promenerade ut på ön via den bro som förbinder klostret med fastlandet, men det fanns både bussar och hästdroskor som stod till buds för dem som ville. För tillfället håller de franska myndigheterna på att ta bort den väg som går till ön, för att åter göra den just till en ö. Idag ser det mest ut som en stor byggarbetsplats men till sommaren 2015, då det beräknas vara klart, kommer det att vara så fint!!

Mont Saint Michel är en fransk kommun och ett kloster. Kommunen betraktas som ett världsarv enligt Unesco och är en av de minsta i landet med sina 44 invånare.

Inramningen är galet vacker. Mont-Saint-Michel på halvön Mont-Tombe, mellan Normandie och Bretagne, sticker upp som en sockertopp mitt i ett stort sandhav som ständigt översvämmas av tidvattnet. Här har det 80 meter höga och muromgärdade klostret ända sedan år 708 varit hem för munkar och nunnor - och vallfärdsort för pilgrimer.

Legenden säger att biskopen Aubert av Avranches tre gånger fick en uppenbarelse av självaste ärkeängeln Mikael, sista gången i form av ett hål i pannbenet på den stackars prästen. Han valde då att bygga ett litet kloster på platsen. Allt sedan dess har Mont-Saint-Michel formats i olika tidstypiska stilar genom seklerna och ståtar nu med över tusen års olika arkitekturstilar. Förutom under franska revolutionen, då klostret förvandlades till fängelse, har det fungerat och levt upp till biskop Auberts önskemål. Fortfarande bor här en handfull munkar (plus en målare och två bibliotekarier!) som varje dag strålar samman till mässan.

Men det var egentligen först efter 1879 när en väg från fastlandet byggdes som ett besök på Mont-Saint-Michel plötsligt blev verklighet för fler än vattenvadande pilgrimer. Tidigare var för övrigt en vandring över den dimmiga Saint-Michel-bukten ofta förknippad med direkt livsfara.

Vi gick in genom den befästa Porte de Roy med gällgallret ännu synligt till Grande Rue som är den enda vägen upp och man får tråckla sig förbi ett gytter av turister, souvenirbutiker och hutlöst dyra restauranger. Vi började att ta oss upp mot klostret genom små trånga gränder och fick en fantastisk utsikt över det stora sandhavet.

 
För att fördriva tiden gick vi in i de museum som fanns. Dessvärre så var det inte så mycket att ha.På Archéoscope fick vi se en stor modell av klippön som reser sig från en enorm vattentank utrustad med ljus- och ljudeffekter, som visade hur själva klostret byggdes. Den hade säkert varit intressant, men den var på franska, så jag passade att sova en stund med huvudet lutat mot L:s axel. 

Vi valde att inte gå in i kyrkan eftersom det var så otroligt mycket folk, och gick istället ut i det stora sandhavet.
 

Mont Saint Michell sett från havsbottnen

Varningsskyltar om bland annat kvicksand och fottvättarkö för att tvätta bort leran efter att ha gått runt ön i det tillströmmande tidvattnet.

Det finns bara en bukt i hela världen där skillnaden mellan ebb och flod är större än runt Saint-Michel. Här kan kan havsnivån skifta upp till tretton meter i höjd (världsrekordet ligger på 15 meter och finns Hudsonbukten i USA) . Eftersom den sandiga Saint-Michelbukten samtidigt är extremt långgrund blir resultatet spektakulärt: nästan en och en halv mils promenad rakt norrut på vad som några timmar tidigare var havsbotten. Man går på en lite blåaktiga lera som masserar fötterna när de sjunker ned i sanden. Bukten är som en gigantisk spa-anläggning.

Det är en myt att flodvågen kommer tillbaka lika snabbt som en galopperande häst, men den kommer med en hastighet på ca 10 km/h, och eftersom den kommer smygande kan den just därför bli förrädisk för den som befinner sig för långt ut i bukten.

Vi gjorde som alla andra och gick upp och ställde oss på muren för att se vattnet komma. Nåja. Nästan alla. Tre små killar valde att springa ut mot den landremsa som ännu inte var under vatten och det blev ett fasligt väsen från livvakterna som visslade i sina tutor och sprang som galningar efter killarna. Med tanke på alla de livräddare som patrullerade stranden när vattnet började komma in, så kanske det är en viss risk trots allt.

 
När ön var mer eller mindre omsluten av vatten gick vi tillbaka in mot fastlandet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

men... det har varit en lååång dag och jag är sjukt trött. Tänker ge upp för ikväll och återkomma i morgon med nya krafter. ...

Reseprylar från Coolstuff Joosa Powerbank Det har hänt oss nästan alla under en resa. Vi står där på flygplatsen eller sitter i turistbussen och plötsligt så varnar telefonen för att batterier håller på att ta slut. På flygplatsen visar skyltarna &...

Vi ska tälta i Tiveden i helgen och det ska bli så härligt att komma ut i skogen igen! Det ser ut som att vädergudarna kommer att vara med oss även om temperaturen sjunker ner mot 7 grader på natten. Underställen är nerpackade, så vi är beredda!! ...

Ikväll ska vi gå på föreställning vid Konunga-Stollen. Årets företsällning innehållande sång, musik och eld heter  "Gruvtagen - Bergets inre väsen"     Detta utlovas:"föreställningen startar i skymningen för att få Gruvparkens unika miljö och tr...