En tur till Marstrand väntar på lördag till söndag. Vädret ser något bättre ut nu än vad det gjorde i början av veckan.
 

Trots  att sommaren börjar lida mot sitt slut, så var det fullbokat på de hotell som finns på Marstrand. Vi fick dock tag i ett rum på lyxiga Villa Maritime som ligger längst nere vid kajen. Priset var väl saftigt med sina 2 100 kr/natt, men så går det när man inte planerar i god tid.   

Om vädret håller i sig hoppas jag att vi ska hinna med både ett besök i fästningen samt en promenad runt ön.

Marstrand ligger ca 45 kilometer nordväst om Göteborg. Hit tar du dig med bil, buss eller båt. Eftersom biltrafik är förbjuden på Marstrandsön får du som åker du bil eller buss ta färjan från Koön till Marstrandsön. Koön ligger 100-150 meter öst om Marstrand och färjeöverfarten tar bara ett par minuter.

Färjan mellan Koön-Marstrand går hela dygnet och har tidtabellsnr 322. Dagtid går den varje kvart och under natten går den varje halvtimme efter kallelse. Biljett köps i kiosken/gatuköket bredvid färjeläget. Skulle dessa vara stängda löses biljett på färjan. Biljetten kostar för närvarande 20:- för vuxna och 15:- för barn och gäller för tur- och returresa. Biljetten behöver endast stämplas och uppvisas vid resa från Koön till Marstrand.
  

Tidigare var skeppsfrakt, handel och fiske stadens huvudnäringar, men fisket har gått upp och ner i takt med tillgången på sill, vilket styrt stadens ekonomi. Marstrand har drabbats av krig flera gånger under både dansk-norsk och svensk tid. De traditionella näringarna gick tillbaka kraftigt under 1800-talet, men samtidigt blev Marstrand en av landets tidigaste och populäraste badorter, som fick extra hög status tack vare kung Oscar II:s årliga besök.

Marstrandsön har en trähusstad och är ett betydande turistmål och Sveriges seglingsmetropol. Marstrand är årligen utgångspunkt för Marstrandsregattan, Match Cup Sweden och andra stora seglingsmästerskap.

Historia:

Redan på 1100-talet upprättade Harald Gille ett kloster på Marstrandsön men staden Marstrand grundades först på 1200-talet av kung Håkon Håkonsson (död 1263). Detta skedde före år 1226 då det i hans saga, skriven av islänningen Sturla Þórðarson, beskrivs att "... han lät bygga Marstrand och många andra öde öar i Viken". Danske kung Kristian I kröntes till kung av Norge 1499 i Marstrand (han blev Sveriges kung 1457). Vid freden i Roskilde 1658 blev Bohuslän och därmed Marstrand svenskt.

Samma år beslutade Carl X Gustav att bygga Karlstens fästning på öns högsta topp för att försvara Marstrand, där en del av den västsvenska flottan låg. På 1680-talet förstärktes fästningen genom att tornet gjordes runt och högre, samt att murarna höjdes. I början av 1700-talet stod vallarna som omsluter den stora borggården färdiga. Under 1700- och 1800-talen byggdes de yttre delarna. 1860 rapporterades fästningen vara färdigbyggd.

Fästningen har blivit anfallen två gånger och båda gångerna föll fästet i angriparnas händer. År 1677 intogs Carlsten av Gyldenlöwe, dansk ståthållare i Norge. 1719 erövrade den norske amiralen Tordenskjold fästningen.
Båda gångerna fick svenskarna tillbaka Carlsten genom förhandlingar och fredsslut. 1882 lades fästningen ner som militär befästning.

Fångarna:

Att släpa sten till fästningsbygget var ett hårt arbete. För att få tillräckligt med arbetskraft infördes ett nytt straff i den svenska lagen: "Marstrandsarbetet". Från hela landet fördes förbrytare som skulle ingå i arbetsstyrkan. De var mördare, stortjuvar, förfalskare och våldtäktsmän, men också enklare förbrytare som småtjuvar och lösdrivare. Straffets längd varierade från några år till livstid.

För att förhindra rymningar var fångarna försedda med en tvåkilos järnkula fäst med kätting runt ena fotleden. Besvärliga och rymningsbenägna fångar kunde få bära en så kallad järnkrona, ett fängsel som kunde väga upp till 36 kilo. Det hårda arbetet och de usla levnadsförhållandena gjorde att dödligheten var stor. Vissa vintrar dog upp till 20 procent av fångarna. Marstrandsarbetet avskaffades 1854 och de flesta fångarna flyttades då till Göteborg.

Dess mest kände fången var den framgångsrika tjuven Lars Larsson Molin, mer känd som "Lasse-Maja". Genom att klä ut sig till kvinna lyckades han länge undgå lagens långa arm, men greps slutligen och dömdes 1813 till livstid Marstrandsarbete. Tack vare de kokkunskaper han lärt sig som "kvinna" avtjänade Lasse-Maja stora delar av sitt straff som kock. År 1839, efter 26 års fångenskap på Carlsten, benådades han av kung Karl XIV Johan.
 
Frihamnen:

När du som besökare kliver iland på stenkajen kan det var spännande att veta att den byggdes under Porto Franco-perioden. 1775 beviljar Gustav III att göra Marstrand till frihamn, en ort som stod i direkt förbindelse med världshaven. Den löd förvisso under sitt lands lagar men sågs som en stat i staten.

Varor som skulle från Marstrand till exempelvis Göteborg fick förtullas, något som ledde till en omfattande smugglings och kaparverksamhet. Med Porto Franco avtalet fick ön tullfrihet, näringsfrihet och religionsfrihet. Tullfritt så länge varorna inte skeppades från Marstrand. Näringsfriheten innebar att man inte tillämpade det hårt styrda skråtvånget på ön. Och slutligen religionsfriheten som bjöd en tillflyktsort bland annat för judiska familjer. Skandinaviens första synagoga ligger i Marstrand, på Fredriksborg – förvarsbefästningen i öns norra inlopp. Till ön kom också politiskt engagerade fransmän och förmögna adelsmän som satte sig själva och sin förmögenhet i säkerhet eftersom franska revolutionen pågick under samma tid.

En av paragraferna i Porto Franco brevet (som senare kom att ändras) innebar en amnesti för brott som inte hade med liv eller ära att göra. Exempel: En handelsman i Göteborg ber en anställd att sätta upp en filial på Marstrandsön. Han skickar med denne – låt oss kalla honom Tjufstedt en summa pengar, 3000 riksdaler. Under resan till Marstrand kommer Tjufstedt på bättre tankar och när han går i land på ön har han fattat ett beslut. Då han anmäler sig och talar om sitt ärende, vilket alla som kom till ön fick göra, förklarar han att han förskingrat pengar för sin arbetsgivare och nu avser att slå sig ned på ön och öppna konkurrerande verksamhet. Brottet hade varken med liv eller ära att göra och därmed var Tjufstedt säker, i alla fall så länge han inte lämnade Marstrandsön.

Åtskilliga var de gäldenärer som flydde till Marstrand och enligt den så kallade ”speculantlistan” flydde mer än 500 personer för ”gäld”, men det fanns åtskilliga andra orsaker. En friherre angav ”derangerad ekonomi” istället för det vanliga ”gäld” medan en drängen A.P sökte fristad för att undvika äktenskap. En annan dräng Lars A och ”pigan Märta” begav sig till Marstrand för att gifta sig mot svärföräldrarnas vilja.

Frihamnsprivilegierna, i kombination med att man dessutom var inne i en period med god silltillgång, gjorde Marstrand till en av landets förmögnaste städer. Många lockades till staden och befolkningen tredubblades på kort tid från runt 500 till 1 500 invånare.

Den svenska staten tjänade dock inte så mycket på frihamnen som man hade räknat med, inte minst på grund av en omfattande smuggling. Stadens styresmän tyckte dessutom att det kunde vara nog med brottslingar och utländska handlare, och begärde att frihamnsprivilegierna skulle dras in, vilket skedde 15 maj 1794. Vad man inte hade räknat med var att sillperioden som startat 1747 skulle ta slut 1808 vilket gjorde att Marstrand återigen blev en fattig småstad.

Många lockades att avsegla till Marstrand med stulen reskassa och svenska staten tjänade inte så mycket på frihamnen som man räknat med. Stadens styresmän tyckte dessutom att det kunde vara nog med brottslingar och frihamnsprivilegierna drogs in 1794. Men innan dess – tänk dig den samling människor som befann sig på den lilla ön! Huset dit alla gick för att anmäla sig och ange sitt ärende till ön finns kvar än idag – Högvakten beläget intill Silverpoppeln. Du passerar det innan du går uppför fästningsbacken.

Häxorna:

När du är i närheten av Silverpoppeln, passa på att titta på Rådhuset, den gammalrosa stenbyggnaden. Trädet, Silverpoppeln planterades 1886 och byggdes 1647. Det är Bohusläns äldsta offentliga stenbyggnad och i entréplanet ligger Marstrands bibliotek. Men… byggnaden har en mörk historia. Under häxprocesserna 1669-1672 hölls rättegångarna mot dem som var anklagade för trolldom i de rum där biblioteket är idag, och i källaren hölls de anklagade fängslade. Man vågade inte sätta dem uppe på Carlstens fästning med de ”vanliga” fångarna eftersom man inte visste vad som kunde hända då …
 

Ann Rosmans böcker om Marstrand. En trevligt sätt att läsa och lära om Marstrand.
 

Havskatten 2014

År 1906 anländer kung Oscar II till kurorten Marstrand. Runt honom flockas societeten och under två intensiva sommarmånader badar man tångbad, knyter kontakter och väver intriger. Direktör Lundgren med familj har tagit in på Turisthotellet, trots att det egentligen är alldeles för dyrt. Men förhoppningsvis kan den stärkande havsluften kurera den sjukliga dottern Karolina, och kanske kan de på köpet finna henne en välbeställd make.

Men det sociala spelet visar sig vara förrädiskt, och ofrivilligt dras Karolina in i societetens intriger. Hon möter greve Douglas Lagercreutz och allt ser ut att falla på plats, tills hon inser att också han spelar ett spel. Ett spel med orimligt höga insatser.

En kväll i maj 2013 övar Marstrands räddningstjänst rökdykning inne på det anrika men numera förfallna Turisthotellet. Övningarna får ett abrupt slut när brandmännen hittar en död man. Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg kallas in för att utreda fallet. Allt tyder på att mannen blivit mördad. Men vem kan tänkas ha vinning av hans död?

Mercurium 2012
En ansökan om nåd. Den sanna historien om Metta Fock – enda kvinnliga fången på Carlstens Fästning.

År 1806 anländer Metta Fock Ridderbielke till Marstrand och Carlstens fästning, anklagad för
giftmord. Under hela den utdragna rättegången har hon nekat till anklagelserna, och nu är hon dömd att sitta ”på bekännelse”. Isolerad i fästningen på den karga skärgårdsön ska hon stanna, tills hon erkänner eller går under – vilket som kommer först. Utan möjlighet till kontakt med omvärlden, utan vare sig penna eller papper, börjar hon brodera. Ord för ord tar en förtvivlad nådeansökan form.

2011 hålls en storslagen maskerad på fästningen. Gräddan av Sveriges societet är där, och innan kvällen är över har två personer mist livet. Men portarna har hela tiden varit stängda och bevakade, ingen utomstående kan ha tagit sig in – eller ut. Finns mördaren någonstans bland de 140 gästerna? Kriminalkommissarie Karin Adler kallas till platsen och pusslandet kan börja …

Porto Francos väktare 2011
Porto Francos väktare är den våldsamma berättelsen om Marstrands tid som frihamn. Tiden är sent 1700-tal; kapare, smugglare och mördare härjar ostört.

En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka.

220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge.

Själakistan 2010
När två världar möts. Nutid och dåtid. Eller kanske det onda mot det goda.

En sensommardag nära Carlstens fästning i Marstrand gör en besökande skolklass en hemsk upptäckt. Liket efter en kvinna i medeltida kläder och utan huvud påträffas vid den gamla Offerstenen. Strax därefter får fru Wilson i sin trädgård sitt livs chock när hon får syn på huvudet, högst upp på en spaljé med rosor och luktärter. När Karin Adler vid Göteborgspolisen blir informerad av kollegan Robert njuter hon av sin sista semesterdag. Hon har separerat från sambon Göran och bor nu ombord på sin båt i Marstrand. Kvinnan vid Offerstenen visar sig ha tillhört en grupp medeltidslajvare som ägnat sig åt rollspel vid den avsides belägna Sankt Eriks park på Marstrandsön. Att man har att göra med en mycket kyligt kalkylerande gärningsman står klart när den rättsmedicinska undersökningen slår fast att den huvudlösa kroppen inte hör ihop med det påträffade huvudet. Inom kort uppdagas ett liknande fall i Trollhättan, som sedan följs av ytterligare två döda kvinnor. Märkligt nog har offren också fått sina näsor avlägsnade.

Karin med kollegorna Robert och Folke är förbryllade men börjar efterhand se ett mönster. Kvinnornas död liknar de straff som utmättes under häxprocesserna på 1600-talet: halshuggning, stegling, vattentortyr och flötning …

Fyrmästarens dotter 2009

Då fyren Pater Noster från 1868 på frimärksstora ön Hamneskär i Marstrandsfjorden renoveras hittas en kropp inmurad i matkällaren. Han tycks ha legat där länge – 40 år tror rättsläkaren. Samtidigt som kroppen upptäcks får Putte, en gammal sjökapten på Marstrandsön ett brev som leder till den fartygsmodell som hänger i hans och hustrun Anitas bibliotek. Dolt inne i modellen finns en vers, en skattkarta för den som kan tolka den rätt …

M har skickat ett morgonmail med en länkad artikel om Bratislava i Slovakien. Hon tycker att vi åker dit i vår, och jag är självklart på! Spelar väl ingen roll att jag varit där. Det var en mysig liten stad och den ligger bara 6 mil från Wien om man skulle känna sig manad att ta flodbåten dit över dagen.

Weekend i Slovakiens huvudstad - till lågpris
Bratislava bjuder på samma centraleuropeiska prakt som Wien och Budapest - fast i Göteborgs storlek. Dessutom på en ung puls. Perfekt för en weekendresa.

Visst hinner du svepa genom det historiska Bratislava på en dagsutflykt från Wien. Men Slovakiens huvudstad är värd en egen resa. Här finns sevärdheter och gemyt så att det räcker för en långhelg. Och priserna är bland Europas lägsta. Vi betalar 180 kronor per person på vårt B&B, några minuters promenad från Michaelsporten, den enda av de gamla stadsportarna som står kvar. Det är en speciell känsla att komma in i Bratislava den här vägen. Nyss gick vi genom slitna östeuropeiska kvarter och över en stor trafikled. Nu går vi över en torrlagd vallgrav och genom valvet i den kyrktornsliknande Michaelsporten från 1300-talet. Plötsligt är vi omgivna av det vackra, gamla Europa. Och inom några minuters promenad ligger en ansenlig mängd sevärdheter.

Nästan nere vid Donau står den gotiska 1300-talsdomen St. Martin, där 18 härskare har krönts, bland dem den tysk-romerska kejsarinnan och drottningen av Ungern, Maria Theresia. Missa inte den 300 kilo tunga förgyllda kungakronan högst uppe på tornet. Kolla också in konstverken av Georg Rafael Donner och de fantastiska fönstren.

Vi följer gatan Panska åt andra hållet och kommer till barockpalatset Palffy, i dag ett sevärt konstmuseum. Strax intill ligger det rosa Primciálny, ärkebiskoparnas palats. Här, i spegelsalen, skrevs fredsavtalet i Pressburg (Bratislava på tyska) mellan Napoleons Frankrike och Österrike under år 1805.

Gammal - men ändå ung

Från palatset leder en passage till det gamla rådhusets vackra innergård och vidare ut på det underbara torget Hlavné namestie.I ena hörnet ligger klassiska Café Mayer. Här tar vi paus och grips åter av känslan att vara i Wien eller Budapest. Vid hörnet står statyn av den stilige Náci, ett original som i mitten av 1900-talet vandrade runt i gamla Bratislava och gav damerna komplimanger. Hans motsats, Cumil, sticker upp huvudet ur en brunn bara ett kvarter bort och tittar damerna under kjolarna. Kolla själv - det finns fler härliga statyer.

Att ta sig från gamla staden till Bratislavas andra stora sevärdhet, slottet, har blivit ett mindre äventyr sedan ryssarna byggde en bro över Donau just här. Det är till att snirkla sig genom en förfärlig trafikmaskin och sedan följa skyltarna upp till Bratislavsky hrad. Slottet har rötter från 800-talet, men dagens slott är från 1600-talet och restaurerades på 1900-talet. Här finns det slovakiska nationalmuseet med utställningar av bland annat möbler och silver. Den verkliga skatten är en nästan 25 000 år gammal kvinnostaty i mammutben, kallad Venus från Moravany.

Är du inte intresserad av gamla saker - gå ändå upp för den fina utsikten över Donau och de nya stadsdelarna på andra stranden.

GUIDE
Bo bra:
Fyrstjärninga Radisson Blu Carlton ligger i en klassiskt vacker hotellbyggnad mitt i centrum av Bratislava med gångavstånd till sevärdheterna. Rummen är stora och bekväma. Stor fin frukost, som kostar ca 225 kr.

Pris: Dubbelrum i april från cirka 1 100 kronor.

Adress: Hviezdoslavovo nam 3 81102 Bratislava

www.radissonblu.com/hotel-bratislava

Bo billigt:
Ibis Bratislava Centrum
Mitt i hjärtat av Bratislava och på gångavstånd till de största sevärdheterna ligger detta Ibis-hotell, som säger sig ha miljöprofil. Rummen är rena och prisvärda - eller vad begär du för 200 kronor per person. Frukost tillkommer och kostar ca 85 kronor. Gratis wi-fi i allmänna utrymmen.

Pris: Dubbelrum i april kostar från cirka 400 kronor.

Adress: Zamocka 38, Bratislava

www.ibis.com

Äta gott:
Prasna Basta
I en smal gränd nära Mickaelstornet ligger den här mycket populära krogen, där inte bara turister utan också Bratislavas unga kulturelit samlas. Pittoreskt, vänlig service, bra mat och massor av atmosfär. Här kan du prova typiska slovakiska rätter till rimliga priser. Huvudrätter från ca 70-150 kronor.

Adress: Zamocnicka 11, nära Michaels-tornet i Gamla staden.

Ristorante Toscanacci

Restaurangerna ligger på rad ute på gågatan Michaliska/Ventruska. Toscanacci är en avläggare till en restaurang i Toscana och rankas som den kanske bästa krogen i hela Bratislava så vi intar vår lunch här. Och vi blir inte besvikna.

Adress: Venturska 7, en bit nedanför Michaelstornet i Gamla staden.

Uppleva mer:

Vinprovning

Strax norr om Bratislava, på Små Karpaternas sluttningar, ligger Slovakiens största vindistrikt, Malokarpatska. Här framtsälls främst lätta viner. Staden Modra, fyra mil från Bratislava, är den perfekta platsen för en vinprovning. Buss från Bratislava tar mindre än en timme.

Adress: Dukelská 2, Modra

Kryssa på Donau

Donau skär rakt igenom Bratislava och under det ljusa halvåret finns en rad olika utflyktsbåtar som lägger till rakt nedanför Gamla staden. Vad sägs om en dagskryss till Wien med bärplansbåt? Alternativt kan du besöka ruinen av den 1200-åriga borgen i Devin, en av Slovakiens viktigaste historiska platser.

Adress: Donaustranden.

Shoppa loss:

Gamla staden

Gamla staden i Bratislava är full av mysiga småaffärer. Här finns allt från souvenirnasare till exklusiva internationella kedjor.

Obchodná

Bratislavaborna själva shoppar hellre på Obchodná, som börjar strax utanför Michaelstornet.

Ta dig runt:

Gå - det historiska gamla Bratislava är litet. Allt ligger inom gångavstånd. För längre utflykter, ta tåg eller buss. Tidtabell finns på www.slovaklines.sk

 

Torsdag 14 augusti 2014

 

Klockan 06 vaknade jag och smög ut (eller rättare sagt försökte smyga) ut ur tältet och möttes av ett trolsk morgondis och daggvåta spindelnät. Lyckades somna om en stund till men vid 08 gick vi upp och ordnade med frukost.

Dressin bokad från klockan 14. Kunde tydligen bara välja mellan 09 och 14. Vad göra i Hultsfred fram till dess? Vi försökte åka runt sjön Hulingen men hamnade på villovägar och det gjorde att vi lyckades slå ihjäl lite tid. Vi stannade dessutom vid en naturcamping och drack 11-kaffe som en tvättäkta tant och farbror :)

Strax innan klockan 12 stod vi inte ut längre utan åkte in till Hultsfreds centrum och letade upp turistbyrån där vi skulle betala för dressinen och få en voucher. Vi frågade snällt om vi inte kunde få ge oss ut tidigare och till en början var kvinnan väldigt tveksam till vårt förslag. Hon sa att det blir många möten om man inte startar samtidigt och att det är de som åker från Hultsfred som måste lyfta av dressinen och lämna förträde. Jag sa att vi gärna lyfter av vår dressin och hon gav med sig. Det visade sig dock att det inte var någon ute i spåret, så vi förstod aldrig hur hon tänkte. Vi ville bara ha en dressin men konstigt nog betalar men per person och inte per fordon. Vi fick punga ut med 200 kronor per person!! Dressinerna måste ha betalt sig själva många gånger om med det priset. Så gav vi oss av mot smalspåret där vi fick läsa igenom en hel A4-sida med förhållningsregler och skriva under en försäkran om att vi tagit del av alla dessa regler. Så bar det av!

Banan var 12 km lång och gick till Målilla, och helt ärligt så var det JÄTTEtråkigt!! men ändå lite mysigt. Just innan slutet kom vi till en sjö där vi stannade och fikade. Efter det kom det en lång nedförsbacke som var rolig eftersom det gick så fort. Dessvärre tog spåret slut just nedanför backen och banans slut var ett stort antiklimax. Det fanns ingenting där! Vi trodde att det i alla fall skulle finnas en glasskiosk som belöning efter allt knot. Men icke!! Det var bara att vända och ta sig an nedförsbacken som nu var en uppförsbacke. Det var så satans jobbigt att jag klev av dressinen och puttade på den bakifrån istället.

 
Det mest spännande som hände under de 24 km som vi cyklade var när vi mötte dressiner, och det säger något om hur spännande det var. Vid Ödhults gamla station, där det är längesedan det stannade några tåg, fanns en rastplats och ett bollplank. Vi tog dressincyklingen på stort allvar och stannade för att kasta boll.

Strax innan vi kom tillbaka till starten igen mötte vi ett riktigt tåg. Lokföraren hälsade på oss,så  som man gör kollegor emellan.

Anledningen till detta upptåg var att jag inte fick följa med och cykla dressin på en skolutflykt när jag gick i femman. Jag tyckte helt enkelt att något fattades mig :) Nu är det gjort och det är inget som jag behöver göra igen. I det stora hela var det trots allt en rolig dag!

Vi packade ihop oss och åkte till Småland lite spontant. Något måste man ju hitta på när det blir helg.

Först åkte vi till Eksjö där vi letade oss fram till naturfenomenet Skurugata, som är en 800 meter lång och 7-24 meter bred klyfta i berget. På vissa ställen är de tvärbranta väggarna upp till 35 meter höga. Man vet inte säkert hur Skurugata har bildats men den mest troliga förklaringen är att skuran bildats av en isälv vid inlandsisens avsmältning.

Vi vandrade genom skuran från botten och upp till själva toppen, Skuruhatt, som med sina 337 meter över havet är en av de högsta punkterna i Småland. Vi gjorde bara ett litet halvhjärtat försök att finna Tjuvajösses bössa...

  Klimatet i skuran är mycket kallare än i omgivningen och temperaturskillnaden mellan Skurugata och Skuruhatt kan sommartid vara uppemot 20 grader!! Det var lite slipprigt och halt nere på botten av skuran men promenaden var inte allt för ansträngande. Vi avslutade strapatsen med en fika på toppen innan vi åkte vidare mot Hultsfred, där T bokat så att vi ska cykla dressin imorgon.

När vi började närma oss Mariannelund såg vi plötsligt en skylt där det stod Bullerbyn. Vi gjorde en liten avstickare för att kolla och det visade sig vara självaste Bullerbyn med Norrgår, Mellangård och Sörgård. Jag hade ingen aning om att även denna film spelats in här. Vi försökte komma ihåg alla barnen men var tvungna att ta hjälp av Google.

Väl framme i Hultsfred åkte vi ner till sjön Hulingen där vi körde ner på en liten grusväg och tog oss så nära stranden som möjligt. Det slutade ändå med att vi fick bära packning och tält en god bit. Jobbigt men helt klart värt det, eftersom vi hittade en helt egen liten strand att vara på.

Regnet hängde i luften men vi hann med att få upp tältet och grilla vår middag innan det började regna, så det gick ingen nöd på oss. Det slutade ganska snart och vi kunde åter flytta ner till stranden där vi satt och filosoferade och tittade på supermånen, som just denna kväll var närmare jorden än den varit på de senaste 19 åren. Ett litet nätt avstånd på 356 577 kilometer från jorden bara. Detta gjorde tydligen att månen framstod som hela 14 procent större på himlen än i vanliga fall.

Med andra ord helt rätt kväll att sitta på en strand och filosofera.

Planerar för en liten tur till Marstrand och ett besök på Carlstens fästning nästa lördag men väderprgonosen ser än så länge inte så lovande ut. Hur kan det vara så kallt och blött där när stora delar av Sverige bokstavligen brinner upp!?!

När jag besökte London i början av juli kom gick vi förbi Trafalgar Square, som är tänkt som minnesmärke över slaget vid Trafalgar (1805), en brittisk sjöseger under napoleonkrigen. 

Som vanligt stod Nelson högt där upp på sin kolonn, omgiven av två fontäner och fyra stora bronslejon. I varje hörn av torget finns ett fundament, där de nordliga två var avsedda för ryttarstatyer, och därför är större än de båda sydliga. På tre av fundamenten står statyer: Georg IV (nordöst), sir Henry Havelock (sydväst), och sir Charles James Napier (sydväst). Tydligen har det aldrig stått någon staty på det fjärde fundamentet, då det på grund av brist på pengar aldrig restes någon staty av Vilhelm IV som tänkt var. Jag har inte tänkt på att det saknas en gubbe när jag varit där tidigare. Men det var svårt att missa den blå tuppen, som inte helt smälte in i omgivningarna. 

Sedan i augusti står där denna enorma tupp som är nästan 5 meter hög, är gjord av den tyska konstnären Katharina Fritsch. Fritsch verkar dock  ha missat att tuppen är en symbol för Frankrike. Hennes avsikt var att presentera "styrka och pånyttfödelse". Vad nu det har med en blå tupp att göra....

Vill man se tuppen står den kvar i ytterligare 6 månader!