I fyra timmar underhöll Pettson och Findus barnen på ett helt fenomenalt sätt! Findus lyckades få med sig alla barn likt råttfångaren från Hameln, för att leta efter Pettson som hade somnat i visthusboden. De sjöng sånger med barnen, lekte kurragömma och de var på muckeljakt. Klockan 15 var det matning av höns och fåren som gjorde konster!

Föräldrar. Ta era barn till Julita Gård och hälsa på hos Pettson och Findus!!

En glad nyhet hörd från vetenskapsradion är att vi blir allt äldre. Forskaren Jim Vaupel konstaterar att av de flickor som föds i dag kommer hälften att bli över 105 år om nuvarande trend med ökande medellivslängd fortsätter! Och då kan vi jobba till 85, tycker han. Det ställer Reinfeldts arbetande 75-åring i skuggan.

Men hans poäng är egentligen att den stillsamma revolution som innebär att livslängden ökar med 3 månader per år startade redan omkring år 1840, och den startade i Skandinavien. Anledningen är att regering och organisationer här var mer inriktade på att ge lika omsorg till alla än de var på andra håll! Var det verkligen så?

När man ser Nybble fattigstuga undrar man. Blev man så illa däran att man hamnade här så torde det ha gått ganska fort utför mot graven. Tankarna går till Astrid Lindgrens ”Kommandora” i fattigstugan i Emil i Lönnebergaböckerna. Omsorgen här borde ha varit så ofattbart begränsad. Eller ska man snarare se det som början på välfärdssamhället? Var det här marschen mot 105-årsdagen började?

Här, mitt på den Sörmländska landsbygden står denna "märkligt kulturminne"-skylt, som märker ut Nybble fattigstuga som är ett av Sveriges äldsta bäst bevarade ålderdomshem. Den vita lilla vita lilla ryggåsstugan med torvtak byggdes 1742 av Julita gårds dåvarande ägare Axel Gottlieb Palbitzki för gamla och medellösa anställda på Julita gård. En fattigfond på 6000 daler kopparmynt inrättades samtidigt. Palbitzki lät även bygga Risinge skola, 1742, för barnen på Julita gods. Det var 100 år före folskolans införande.  
 
När man kommer in möts man av en skylt som berättar lite om fattighusets historia med en önskan att den ska bestå som ett minne av de enkla förhållanden som rådde.

Först kliver man in i en förstuga. Den var nog lite kylig på vintern. I själva stugan håller man idag på att lägga in nytt golv och man har gjort vissa lagningar i taket. Spisen står kvar och det enda ljusinsläppet är det stora djupa fönstret. Det är inte svårt att föreställa sig hur det kan ha sett ut i gångna tider. Det blev säkert trångt i stugan då fattigfonden skulle fördelas på fem personer: ”fyra stycken skröpliga, gamla och fattiga personer samt en dito mindre skröplig och vanför kvinnoperson, ogift eller änka som inga små barn har att sköta och förmår dessa fyra förenämnda förestå”. Fattighuet var således tänkt att användas av fyra hjon, men upp till tretton!!! personer bodde här under 1800-talets mitt. De fick en del matvaror från herrgården, men var ändå tvungna att tigga från bönderna för att klara sig.

Det blir på något vis en härlig närhet när man kan röra taket med händerna.

Andra gaveln utifrån. Det är fantastiskt vilken omsorg om detaljer även ett sånt här bygge kunde få förr. Inget bjäfs, men det som finns är redigt gjort. Något att lära sig av.

Fattigstugan moderniserades 1849 med farstu och enkupigt tegeltak. Fattighuset i Nybble togs ur drift vid slutet av 1800-talet och den närliggande Västergården fick ta över funktionen som fattighus. Den här lilla byggnaden användes då som potatiskällare.

År 1903 lät dåvarande ägare till Julita gård, Arthur Bäckström, bygga ett nytt och betydligt större ålderdomshem. Det är den stora vita byggnaden på andra sidan vägen. Idag är det huset privatägt och består av hyreslägenheter.

1945 återställdes fattigstugan som den ursprungligen sett ut på 1700-talet. Bland annat innebar det att den återfick sitt torvtak. Idag sköts de gamla hag- och åkermarkerna för att efterlikna tiden kring år 1900. Då var potatis en viktig del av maten. Många som arbetade på Julita gård hade ett stycke åker för potatisodling just i Nybble. Går du runt i området kommer du att se spår av både potatisgropar och av en stor potatisåker.

Det vanliga folkets historia kommer tyvärr inte fram lika mycket som kungahusens och adelns, men jag har alltid tyckt att det är mer intressant att lära om hur ”vanliga” människor levde.

Ta dig till Nybble fattisgstuga:
Ta bilen västerut på väg 214 från Julita gårds entre. Efter ca 1.5 km sväng höger på grusvägen, strax därefter vänster och du är framme vid Nybble. Surfa in på http://digitalt.nordiskamuseet.se/nybble och utforskningen kan börja.