Ikväll ska vi gå på föreställning vid Konunga-Stollen. Årets företsällning innehållande sång, musik och eld heter

 "Gruvtagen - Bergets inre väsen"

Detta utlovas:
"föreställningen startar i skymningen för att få Gruvparkens unika miljö och trolskhet, mörkrets mystik och de djupa gruvhålens svarta vattenspeglar förstärkta av stämningsskapande, spektakulära ljus- och ljudeffekter. Du vandrar in i Gruvparkens spektakulära och trolska miljö. Hör ljudet från bergets inre, ser de upplysta formationerna och skogens täta grönska som fångar in dit till en föreställning baserad på gruvans slit och släp, med eleden som ett arbetsredskap coh för att värma sig vid och få ro efter ett hårt arbetspass".

Många stora ord, men hur eller hur, så tror jag att det kommer att bli en mysig kväll. Bäst att ta med en varm filt att vira in sig i. 

Bilder från tidigare föreställningar:

Sedan första gången P tog med mig upp till stugan strax utanför Nora och jag såg skylten Konunga-Stollen, har jag brytt funderat på vad det kan vara. Så en dag bestämde jag mig för att det var dags att ta reda på saken.

Stolle, är ju som alla vet    det tyska ordet för ”vågrät tunnel som mynnar ut i dagsljus”, och det är en 270 meter lång gruvgång rakt in i berget. Den byggdes till en början som en avvattnings- och transporttunnel, men under arbetets gång fann man malm och brytningen satte igång. Namnet Konunga-Stollen fick den i mars 1761, fyra månader innan den började byggas, för att ge den ett kungligt skimmer.

Själva Stollen var stängd på grund av rasrisk och i väntan på resaureringar, men vi promenerade upp i själva gruvparken. På Klacka-Lerbergs gruvfält har man brutit malm sedan 1300-talet som sedan har fraktats till hyttor i trakten.

Gruvparken har ett 40-tal gruvhål omgivna av sprängstenshögar (stenskrotet som blev kvar), schakt och gångar med spår efter olika brytningstekniker. Från den äldsta och mest tidsödande tillmakningsmetoden, då man helt enkelt eldade på berget så att det sprack och kunde brytas loss, till sprängning av gruvgångar med sprängämnen. Det finns även malmtorg, där man samlade den brutna malmen som efter säsongens slut skulle lottas ut mellan delägarna i gruvan. Det finns ännu malmhögar kvar som väntar på att bli fördelade…

Malmtorg

Spår efter brytning med tillmakning, alltså då man eldade på berget för att få det att spricka

Stora Klacka gruva

I takt med att gruvbrytningen åt sig in i berget blev uppfordringen av malm och uppumpning av vatten allt svårare. Stollen, som både kunde dränera gruvan och transportera ut malmen, började byggas 1761. Den 270 meter långa gruvgången tog 100 år att färdigställa eftersom man under arbetets gång fann nya malmstråk att bryta. I Stollen finns ett bergrum som iordningställdes under andra världskriget av Nitro Nobel AB för förvaring av sprängämnen. Men… det var för fuktigt i bergrummet och någon förvaring blev aldrig möjlig.

Den tidigaste brytningen i gruvan gjordes av bergsmän och deras familjer för att senare drivas av gruvbolag med anställda gruvarbetare. Gruvbrytningen upphörde 1932 och när gruvan lades ner revs gruvbebyggelsen.

Klacka-Lerbergs dramatiska ruinlandskap skapar en trolsk stämning med sina bråddjupa övergivna gruvhål, mörka vattenspeglar och efterlämnade malmhopar. Men när gruvorna var i drift var landskapet mer bebyggt och öppet. Det kan inte ha funnits många träd kvar eftersom de mest troligt gick åt då berget skulle eldas. Gruvarbetarnas bostäder, typ stenkojor, med tillhörande odlingslotter låg oftast nära gruvhålen. Gruvarbetarna har inte så mycket fritid att prata om. Efter långa timmar i gruvan fick de fortsätta sitt arbete på sin lilla jordplätt. Under slutet av 1800-talet byggde gruvbolaget arbetarbostäder för att locka till sig arbetskraft. Det har även funnits ett skolhus och kring Klacka-Lerbergs järnvägsstation utvecklades ett mindre samhälle under slutet av 1800-talet med både ett Folkets hus och Folkets park.

Stollen stängdes av säkerhetsskäl 2006 då ingången krävde reparation och har inte öppnat sedan dess. Det finns ytterligare en stollgång – ”Dalstollen”- inte så långt från Konunga-Stollen. Denna okända Stolle ska mynna enligt gamla gruvkartor mynna ut i botten på Dalgruvan i gruvparken, men är igenrasad och inte vidare undersökt.

Ståtlig utsikt över Fåsjön

Det var en skön eftermiddagsutflykt och vi hade fantastiskt skönt väder. Vi åt en sen lunch med storslagen utsikt över Fåsjön och vandrade helt enkelt omkring bland gruvhålen och läste på informationsskyltarna (de som fanns kvar). Trots att det handlade om sten, så tyckte jag att det var spännande att läsa. Det var inte svårt att föreställa sig det slit och de risker gruvarbetarna utsattes för. 

När, eller rättare sagt om, de öppnar Stollen igen så ska jag helt klart åka tillbaka.