Inlägg publicerade under kategorin Dubai januari - 2012

ANNONS
Av Ryggan - 1 februari 2012 13:45

Jag och sambon gick ut på egen hand medan de andra skulle se sig om i Deirakvarteren. Vi började med att skämma bort oss med pedikyr och manikyr. Vi fick sitta i var sin salong för vi vet ju hur det kan gå om man blandar män och kvinnor i ett och samma rum… Kvinnan som tog hand om mig skrattade åt mina fötter och kallade dem babyfeet (jag har storlek 35) och när hon var klar med naglarna på den första foten utropade hon glatt att det nu syntes att jag har naglar. Alltid kul att kunna glädja andra  

 

När jag torkat klart gick jag över till den andra salongen och tittade på sambon. 

    

När vi var klara åt vi lite lunch i form av pakistansk kebab – fantastiskt god! – innan vi tog en taxibåt över till Bur Dubai. Eftersom sambon ännu inte fått se Heritage Village promenerade vi dit. Vi såg oss om på marknaden och jag köpte en marionett-kamel. Väldigt söt men man kan nog undra vad jag ska med den till.

 

Vi tittade lite på beduinmän som dansade, köpte bröd av beduinkvinnorna i ansiktsnäbbar och tittade runt på beduiner i största allmänhet.

 

Innan vi åkte tillbaka till Deirakvarteren gick vi genom Bur Dubai souk och köpte en fantastiskt fin tygtavla med en elefant på. Jag ångrade nästan genast att vi inte tog oss tid att titta närmare på kuddfodral och överkast, för det såg verkligen så fint ut. Problemet var att de var så på att vi inte orkade med dem.

    

Vi mötte de andra på en jättefin marokansk restaurang där vi åt vår sista måltid i Dubai. Tyvärr var inte maten så upphetsande som guideboken utlovade. Tror bestämt att de glömt att krydda den.


Vi drog oss tillbaka till hotellet och när vi korsade Omar Bin Al Khatab road fick vi se ett fantastiskt fyrverkeri med stadens skyskrapor i bakgrunden.

   

Vi hämtade ut vår packning från bagagerummet, bytte om och satt och häckade i hotellets lobby i väntan på att bli körda till flygplatsen.

 

Där hade vi god tid på oss att se oss om och även ta en fika. Jag och sambon köpte en stor fin tofs som till och med Maria Montasami skulle vilja pryda sitt hem med. Vi såg massor med människor som handlat enorma mängder teknikprylar och framför allt gigantiska platt-TV. Våra små souvenirer var pinsamt löjliga i jämförelse. Frågan är bara hur många platt-TV en människa kan behöva.

 

Så blev det slutligen dags att gå ombord för att påbörja en mardrömsresa hem mot ett vintrigt Stockholm. Mardrömmen bestod av en familj som satt i raden bakom oss. Mamma, pappa och två barn. Dottern var kanske 4-5 år och hette Kajsa. Kajsa höll hela planet vaken hela långa natten utan att föräldrarna en endaste gång försökte att hyssja på henne, underhålla henne eller muta henne. Väl framme på Arlanda slutade bagagebandet att fungera och bara hälften av planets passagerare fick ut sina väskor. Andra hälften blev kvar och fick vänta på information. Då var det en manlig resenär som på riktigt tröttnade på Kajsa och blev lite upprörd på Kajsas pappa. Jag missade tyvärr detta eftersom jag tillhörde halvan som fick sitt bagage, men jag hejade ändå på den okände mannen.


Många minusgrader och snö var det som mötte oss när vi steg ut från Arlanda. Brr……

ANNONS
Av Ryggan - 30 januari 2012 23:15

Vi serverades något som kallades för frukost när vi vaknat och efter att vi pratat med kamelerna och packat ihop oss kom självaste bossen för hela spektaklet och hämtade oss. Bossen tog kontakt med Humle och Dumle som körde oss dagen innan och de hittade både min mobil och mitt kamerabatteri i sin bil. Vi fick deras mobilnummer och skulle kontakta dem på kvällen för att få tillbaka sakerna.

 

Jag och sambon åkte till Al Mamzar där vi stoppade i oss lite lunch innan vi slängde oss ner i varsin solstol och slappade. Efter ett par timmar kom N och gjorde oss sällskap och vi blev kvar större delen av dagen.


Sambon poserar a la russian stile. 

 

På eftermiddagen återvände gick vi ut för att äta middag nere vid floden, just utanför Heritage Village. Vi beställde in varsin liten bordsgrill med massor av kött och det var helt fantastiskt gott.

 

G försökte lära de arabiska katterna att inte tigga vid bordet. 

 

 


Efter middagen återvände vi till hotellet där vi drack vin, spelade kort och pratade strunt. Vi fick tag i beduinen som har min mobil och han lovade att komma till hotellet med den om 15 minuter. Efter tre timmar hade puckot fortfarande inte dykt upp och han svarade inte när vi ringde. Den allt mer irriterade Bossen tyckte att vi skulle sluta att ringa till honom eftersom han redan gjort vad han kunde. Jag tappade humöret helt och förbannade puckot i pyjamas med alla fula ord jag kunde, innan jag gick och la mig. 

Av Ryggan - 29 januari 2012 23:15

Jag och sambon gick upp och ut vid 10:30. De andra hade gått tillbaka för att sova vidare efter frukost. Vi vandrade längs en av gatorna i Deira och poppade in på ett litet ställe för lite frukost, som tyvärr visade sig vara en besvikelse med tanke på hur gott det varit på de flesta småhaken. Vi tog en taxi till Al Mamzar beach bortanför Deira Palm. Taxichauffören tyckte att vi skulle åka till Jumeirah beach istället, mest troligt för att få en längre körning och han kallade sambon för broder varje gång han sa något. 


Al Mamzar beach var enormt stor och precis lika fin som Jumeirah beach. Vi hyrde var sin solstol och låg läste och lapade sol. Sambon faschineras av den ryska mannens hängande och färgglada badbyxor, samt att han - som ryssar gör - stod upp och solade.      

När klockan började närma sig 14 tog vi en taxi tillbaka till hotellet för att duscha och byta om. Vi skyndade oss ner till det pakistanska haket mitt emot hotellet och hann få i oss lite mat innan två killar i långskjorta och palestinasjal hämtade upp oss i jeep för att ta oss ut på den berömda ökenturen. Vi knölade in oss tillsammans med en liten indier som redan fanns på plats. Han hade otroligt stora och tjocka öron och fick genast smeknamnet Dumbo.


Vi bokade vår Desert Safari via Desert Safari Dubai, ett av de största och mest omnämnda på Tripadvisor. Priserna från bolag till bolag är mer eller mindre de samma. Tyvärr så stämmer inte bilderna av turen på hemsidan överens med verkligheten. Själva lägerplatsen var så mycket större vilket också innebar så mycket mer människor! Det var köa som gällde om man ville prova på några av de aktiviteter som erbjöds. 


Tillsammans med Dumbo, satt jag, G och N satt längst bak med hakorna stödda mot våra knän. Vi pausade vid ett litet café där var chaufför gick in och bad i den närliggande moskén. Under tiden passade en snubbe på att pysa våra däck inför den stundande ökenkörningen och M tog sig en titt i motorn för att se att allt var i sin ordning.

 

Vi körde ut i öknen och stannade en stund för att vänta in ytterligare en bil. Under tiden gick vår chaufför ut och stoppade en liten silverpipa med något från en liten burk. Det såg ut som en crackpipa men vi valde att inte spekulera vidare i saken. När han rökt klart bar det av i en så kallad dune bashing. Det gick i stort sett ut på att beduinen som just rökt på, körde som en galning upp och ner bland sanddynorna, medan vi fick hålla oss i för glatta livet för att slippa slå huvudet i taket. Jag hade svårt att se nöjet i det hela men ett par av herrarna i sällskapet tyckte att det var jättekul!

När Humle och Dumle så äntligen stannade utanför en plats som omringades av en träpallisad skrek de åt oss att skynda oss ut ur bilen. Jag märkte att min vattenflaska studsat ur min väska men blev stressad av deras hojtande och tittade bara som hastigast efter den utan att hitta den. Vi hade kommit till en stor marknadsplats med hundratals andra turister. Helt galet!


Innanför träpallisaden fanns en stor rund och upphöjd scen och utifrån den var det jättelånga bord med dynor att sitta på i sanden. Det liknade mer en turkisk grisfest på en charterresa, än den lilla mysiga sammankomst liknande dem i Thailand som jag föreställt mig. Hur detta ska kunna kännas äkta beduinskt är ett stort mysterium.

Vi gick runt en stund bland stånden och G shoppade en palestinasjal att ha till sina näbbskor.


Vi valde ett av borden och slog oss ner och drack en öl. Jag, sambon och G gick upp bland sanddynorna bakom lägret för att titta på solnedgången. Även den blev något av en besvikelse eftersom vi inte var tillräckligt långt från Dubai för att den inte skulle störas av alla ljus från staden. Jag hade tänkt mig att det skulle bli väldigt mörkt eftersom vi ju faktiskt var ute i öknen. Tji fick jag! Överallt i sanden låg ljusgröna frukter som G försökte provsmaka. Vi fick senare veta att de var giftiga. Han hittade även andra små frukter som var bruna och jag föreslog att det var kamelbajs. Vi fick senare veta att det var kamelbajs  

                                                                                                                                          

 

 

När vi äntligen lyckats få till ett gemensamt hopp i solnedgången vände vi tillbaka till lägret där jag och sambon, som två sanna turister, glatt lät oss styras ut i traditionella beduinkläder. Jag passade även på att få en fin hennatatuering på ena handen innan jag gick tillbaka till de andra för att dricka ännu en öl.

 

 

Vi var på god väg att svälta ihjäl när maten äntligen serverades i två stora buffétält. Kvinnorna fick stå i en kö och männen i en och folk betedde sig som gamar och öste upp helt enorma portioner. Maten var riktigt god och medan vi åt bjöds vi på traditionell beduinsk dans och musik. Förutom män i stora kjolar som stod och snurrade runt i flera minuter fick vi också se riktig magdans. Shit, vad duktiga de var. Männen med de stora kjolarna återkom flera gånger och deras sista nummer var helt otroligt! Ingen ska kunna stå still och snurra på det där sättet så länge utan att rasa ihop i en hög. De snurrade konstant och snurrade även upp en av kjolarna över huvudena som då visade sig vara full av små lysdioder. De såg ut som små karuseller och hur töntigt den än kan tyckas vara, så får de nog betraktas som stenhårda män.

 


 
 

 

 

När underhållningen var över åkte ALLA utom vi tillbaka till Dubai. Vi var de enda galningarna som hade nappat på att övernatta i öknen. Vi provsmakade vattenpipa och några av oss nappade på erbjudandet att få rida på en kamel en liten stund.

 


 

Jag och sambon gick tillbaka ut i öknen för att ta några nattfoton. Batteriet i kameran tog slut och jag återvände till lägret för att hämta reservbatteriet. Först då upptäckte jag att både min mobil och mitt extrabatteri saknades. Det låg inte där vi suttit under kvällen så jag anade att även de hade lämnat min väska under den studsande ökenfärden.

Mörkare än så här blev det inte i ökennatten.

 

Vi fick inte sova i något beduintält utan i en pressening som stod på en murad grund. Det var inrett med allehanda kitsch och vi kröp ner i varsin sovsäck, som vi fick låna, och sov oss genom en natt i öknen. 

Av Ryggan - 28 januari 2012 23:45

Vi gick åter upp tidigt för att åka till Burj Khalifa och idag gick det bättre.


Sambon, och His Highness Sheikh Mohammed bin Rashid Al Maktoum, i väntan på hissen. 

 

Det tråkiga var att dagen idag var den mest disiga dagen hittills, vilket gjorde att vi inte såg så långt som man mest troligt kan göra en bra dag. Man kunde tyvärr bara gå utomhus på halva observationsdäcket så när vi skulle ta bilder över the World och Burj Al Arab, fick de tas genom handavtryckskladdiga fönster. På grund av diset såg vi inte palmen vilket var trist. Hade varit kul att se den uppifrån för att få en uppfattning om hur den faktiskt ser ut. 

      

Lite guld to go kanske...

 
Att åka hissen upp och ner för de 124 våningarna tog bara några få minuter. Den kändes lugn och mjuk men det slog lock för öronen vid upprepade tillfällen. 


När vi kommit ner igen avvek N. Vi andra åt en andra frukost/lunch på Subway och sen kikade vi runt på Dubai Mall efter en doppresent till lilla systerdottern. I en av affärerna vi var inne i gick det en ung tjej hack i häl på oss och när vi bestämt oss för en sak, höll hon fram en shoppingpåse. Jag trodde att vi skulle få påsen ut i fall om att vi ville handla mer, men icke. Istället bar hon runt på påsen åt oss och fortsatte att följa oss som en skugga ända fram till dess jag bestämde mg för att trots allt inte köpa något. 


Trött på att försöka shoppa tog vi en taxi till Jumeira Palm och Atlantis hotel.

    

Vi gick in i shoppingcentret. Mest bara för att titta eftersom priserna knappast var för vår plånbok. På denna konstgjorda ö kostade ett litet ynka vykort 20 kronor. 


Svenska turister inne i köpcentrat...

 

Priserna för att bada i vattenlandet och därmed få tillgång till stranden var pinsamt väl tilltagen. Det skulle kosta oss 450 kronor per person bara för inträdet. OM vi hade velat komma i närheten av delfinerna hade vi blivit totalt ruinerade!!

Vi tog monorailen tillbaka, trots att det definitivt inte var det billigaste transportsättet. Min förhoppning var att vi skulle få se palmen så högt ovanifrån att vi faktiskt skulle se att det var en palm. Så blev det inte, men vi fick en ordentlig titt på Atlantishotellet trots tågets smutsiga fönster.

 

Väl framme vi ändstationen tänkte vi ta en taxi till stranden. Vi blev tillsagda att följa med en man som inte hade en taxibil. Vi trodde att han hade en taxameter, vilket många ändå har, men strax efter att han börjat köra sa han att det var ett fixed price och att det bara skulle kosta 70 dhiram. Vi sa till honom att släppa av oss genast och lät undsläppa ett högt och tydligt idiot på svenska, som jag hoppades att han förstod till fullo. Jag blir verkligen upprörd när det är så uppenbart att man blir lurad. 


Nästa taxi tog oss till Jumeira Park Beach för 32 dhiram. Den vanliga stranden med den vanliga iskaffen med glass som är så god! M tog snart en taxi tillbaka till hotellet men vi andra blev kvar. När G åkte tillbaka till hotellet åkte jag och sambon till Bur Dubai där vi gick till hålet i väggen för en shwarma och en fruktdrink. Även idag körde ägaren ut sina andra gäster för att vi skulle få sitta vid ett av de två borden. Verkligen VIP :)


När vi ätit gick vi tillbaka till Bastakiyakvarteret eftersom vi trodde att vi missat det som ska vara så speciellt när vi var där i torsdags kväll. Men förutom de traditionella vindtornshusen fanns där faktiskt inget att se.

 

Vi tog en taxibåt över floden och gick till hotellet för att göra oss i ordning inför kvällens middagskryssning i Dubai Creek. Vi blev hämtade med buss och körda genom hela staden och fick så gå ombord på en av de stora duvorna. Själva båten var jättemysig men resten var ett fiasko. Maten smakade nästan ingenting och mitt i middagen drog de upp musiken på högsta volym och en kvinna började göra något som skulle föreställa magdans. Jag som sett en hel del magdans tidigare dömte ut henne direkt och konstaterade att hon inte var anställd för sin dans utan för att underhålla de manliga gästerna. Hennes sätt att ge sig på dem var faktiskt ganska osmakligt. Som tur var så varade dansen bara under 15 minuter och den tiden tillbringade vi på över däck för att slippa undan. 

 

Vi trodde att vi skulle åka längre ut så att vi skulle få se Dubai från havet, men icke. Vi åkte sakta längs kanalen och nådde slutligen öppet hav så att vi såg palmen och Atlantis hotel. Inte heller nu kunde vi se att palmen var en palm. Vi åkte förbi en gigantisk lyxjakt med helikopterplatta, helikopter och en mindre motorbåt ombord. Helt sjukt!!

 

Mer än så blev det inte och vår duva vände tillbaka in i kanalen igen och tog oss tillbaka till de väntande bussarna som körde oss tillbaka till hotellen. Väl hemma var det ingen som orkade göra något och vi gick och la oss runt 23:30.

Av Ryggan - 27 januari 2012 23:15

Efter frukosten promenerade jag och sambon bort mot det företag där vi bokat en middagskryssning samt en ökentur, för att kolla om vi fått platser, eftersom vi inte fått någon bekräftelse på detta. Det var dock så varmt och med tanke på att fredag är helgdag, så bestämde vi oss för att de nog ändå inte hade öppet och att vi skulle strunta i saken och istället försöka ringa dem senare under dagen. 


Istället åkte vi till Bur Dubai och besökte det lilla hålet i väggen som jag, N och G besökte i onsdags. Vi drack varsin stor fruktdrink och delade på en club sandwich till en kostnad av ca 30 kronor. Det är vad jag kallar för en prisvärd lunch. 


Vi promenerade runt i kvarteren för att även sambon skulle få se souken, den stora moskén, the Rulers Court och Al Fahidi fort.


Vi såg en västerländsk kvinna klädd i linne med spagettiband, som förmodligen fick hjärnsläpp, för hon tänkte gå rakt in i den stora moskén. 1) bara män har tillträde 2) hon visade både hår, armar och ben. Hon blev vänligt men bestämt motad i dörren. 

 

Sen strosade vi längs Dubai Creek och blev invinkade av en man som sa att det var gratis att komma in och titta i Sheikh Juma Al Maktoums hus. Det var inte så mycket att se i detta hus heller men vi gick igenom rummen och slog oss ner en stund på en av de fina balkongerna där vinden svalkade lite. Jag ville visa sambon the Heritage Villigae, men den var stängd. Istället tog vi oss ner till hamnen där de stora färjorna till Irak låg. Förmodligen inte fullt så många fyllskallar som sjunger karaoke på dem färjorna som dem till Finland.


Man får inte ha israeliska stämplar i passen men det är helt ok med Jersualemsapotek.

 

Vi tog en taxi till Jumeirah Beach Park där G och N redan var. Idag ställde vi våra solstolar i skuggan eftersom gårdagen gav oss mer sol än vad som var nödvändigt. 

 

N och G åkte tillbaka till hotellet medan sambon och jag tog en taxi till Dubai Mall som sägs vara världens största shoppinggalleria. Där finns 1000 affärer, runt 150 matställen, en isrink, ett akvarium och en jättefontän med silverfärgade män som dyker ner från ett enormt vattenfall.

 

Vi gick runt och tittade på några av våningarna men de innehåller mest dyra märkesbutiker. Trots att Dubai är en momsbefriad zon, är de sakerna fortfarande över min budget. Vi satte oss på ett café där vi kunde titta ner över skridskoåkarna på isrinken innan vi mötte upp de andra nere vid fontänen utanför Dubai Mall just nedanför Burj Khalifa.


Vi hade tur och fick bord på en balkong på en av restaurangerna på Souk Al Bahar, med utsikt över fontänen, Burj Khalifa och många av de andra skyskraporna i området Trade Center.

 

 

Medan vi åt middag och drack öl vi på det 818 meter höga Burj Khalifa och Dubai Fountain som varje halvtimme startade en fantastisk ljus- och vattenshow. Vattenstrålarna som sprutade så högt som 150 meter upp i luften, dansade även i takt med musiken. Det var helt magiskt och alldeles trollbindande. Vi satt verkligen på första parkett för denna vattenshow som är känd världen över. 

 

 

 

 


När vi ätit färdigt gick vi genom souken som övergick i ett fantastiskt lyxhotell. Efter att ha spanat in alla de lyxbilar som stog parkerade utanför tog vi en taxi tillbaka till vårt hotell där vi drack vin och spelade plump tills vi blivit tillräckligt onyktra och trötta för att ge upp för dagen. 

Av Ryggan - 26 januari 2012 00:00

Vi gick upp supertidigt för att åka till Burj Khalifa. När vi kom dit visade det sig att jag blandat ihop datum och att vi inte alls hade biljetter för att åka upp i tornet idag utan först på lördag. Jag kände mig väldigt taskig som hade tvingat upp både M och G som båda har blivit sjuka. 


Jag, sambon och N satte oss vid foten av Burj Khalifa och drack kaffe och beundrade utsikten och inväntade värmen.  

 

Efter kaffet gick vi genom souk al Bahar och utanför ett av lyxhotellen stod dessa parkerade.

 

Vi tog vi ytterligare en taxi och åkte genom Trade Center längs Sheikh Zayed Road och alla dess skyskrapor. Målet för resan var Jumeira Beach Park där vi slog oss ner i var sin solstol och njöt av att det äntligen blivit varmare. Det stekte så pass att jag gav mig ut för ett uppfriskande dopp i Persiska viken. Inte helt skönt, men är man i Dubai så är man. 

 

 

När vi tröttnat på sol och bad, tog vi en taxi mot Burj Al Arab och åkte då även förbi Jumeira Beach Hotel.

     

Vi stannade vid det lyxiga komplexet Madinat Jumeirah just bortanför Burj Al Arab som ståtade över hela området. Området är inspirerat av arabien och bestod av sandfärgade vindtorn, arkader, trappor och terasser. Där fanns även konstgjorda vattenvägar där man kunde bli körd i små elektriska (för att de inte skulle låta och därmed störa) båtar som kallades abras. Det fanns även en arabisk souk som vi promenerade igenom, men med tanke på att komplexet består av lyxhotell så var marknadens priser där efter. 
 

Vi gick ner till vattnet och satte oss för att dricka öl och äta lite mat i det gassande solskenet. Det var ett helt fantastiskt vackert område och jag drömde om att ha så mycket pengar att jag kunde få bo i en svit med balkong just i detta område. 

 

 

Vi promenerade runt i området och tog oss till lyxhotellet Al Qasr som är inrett för att likna en shejks sommarresidens. I foajen möttes vi av en bassäng där vattnet var översållat av röda rosenblad. Det satt även en kvinna och spelade soft bakgrundsmusik på en enorm flygel. 


I väntan på att baren skulle öppna satte vi oss på en balkong där vi såg rakt in i Burj Al Arabs stora segel. 

 

Efter ett besök på toaletten, som bara den var som ett helt palats, gick vi upp till Bahri Bar där utsikten över Burj Al Arab var ännu mer häpnadsväckande. Från denna balkong såg vi även Atlantis. Hotellet på The Palm Island. 

 

Vi drack öl som ställdes på broderade linneservetter och väntade in solnedgången som var helt fantastisk vacker. 

 

N gav sig av hem till hotellet och jag satt kvar och njöt tillsammans med sambon ytterligare en stund. När vi åkte taxi tillbaka mot Bur Dubai, fick vi åka längs Sheikh Zayed Road när alla skyskrapor var upplysta. Spektakulärt!

    

Vi stannade i Bastakiyakvarteret där vi gick in i ett litet hål i väggen och åt en supergod och väldigt billig pakistansk middag. Vi rullade nästan därifrån helt proppmätta. Vi hittade en skylt där det stod Camel Burger. Lite synd att vi just ätit, för nog hade det varit roligt att prova en kamelburgare. 

 

Guideboken omskrev Bastakiya som en glimt av stadens förflutna med traditionella vindtornshus av sand och sten med eleganta innergårdar och en labyrint av smala gator. Nog var det väl fint, men det såg för stelt och städat ut och det fanns ingenting alls att titta på.

 

Vi gick genom kvarteren och tog oss ner till kajen och hoppade på en taxibåt över till Deira där vi tog en tur till Radisson Blus hotellbar Up on the Tenth. Vi beundrade utsikten och drack ytterligare en öl innan vi gick tillbaka till hotellet där det hade varit en man för att kolla varmvattnet i vår lägenhet. Det visade sig vara så enkelt som att det styrdes från en vanlig strömbrytare med två knappar. En som gick till lampan i badrummet och en som uppenbarligen gick till varmvattenberedaren. Hur ska man kunna veta det? Varför ska det vara så svårt att sätta en liten lapp med den informationen till oss turister som inte är vana vid att varmvattnet måste värmas genom att man slår på en strömbrytare.


Nu kommer vi i alla fall att kunna duscha varmt under resten av resan. JIPPIE!!!
Någon värme i rummen kan vi dock inte få för någon sådan finns tydligen inte. 

Av Ryggan - 25 januari 2012 22:15

Frukost vid 09:30. M valde att tillbringa dagen i sängen eftersom han är sjuk. Det blev jag MN och G som promenerade ner till floden där vi tog en taxibåt över till Bur Dubai för 1 dhiram.

 

Vi gick en sväng på Bur Dubai souk där G köpte ett par fina snabelskor och jag köpte ett arabpar - kvinna med burka och man med huvuddok - med floppy heads.

    

Vi åt lunch och drack en stor fruktdrink för ca 30 kronor. Det fanns bar tre små bord i den lilla lokalen så ägaren körde helt enkelt ut alla dem män som satt där inne och drack kaffe. De fick stå utanför så att vi fick sitta. 


Håller man sig undan de större matkedjorna, som ändå inte verkar har så god mat, utan siktar in sig på de små hålen i väggen och de pakistanska små haken, så är maten både billig och underbart god. 


Vi gick vidare till Al Fahidi Fort där jag och G betalade 3 dhiram för att gå in i det väldigt fina historiska museet som doldes innanför fortets murar. 

 

N valde att åka tillbaka till hotellet men jag och G gick vidare och kom till en fantastisk oas längre ner längs floden. Det var mycket varmare idag vilket självklart bidrog till att det var skönt att strosa längs flodbanken. 


Vårt nästa stopp blev Sheikh Saeed Al Maktoums hus, men det var inget speciellt att se. Inträdet var dock bara 2 dhiram, så vad gjorde väl det. G hittade en underbar lapp inne på toaletten.

 

Vi satte oss på en uteservering och drack lite vatten och te, njöt av solen och tittade på kvinnor i burka när de åt genom att stoppa in maten under själva slöjan. Såg väldigt besvärligt ut.


Vi traskade vidare och tittade in i Heritage village, en beduinby för turister! Vi köpte två olika sorters bröd av kvinnor som satt och stekte dem på plats. Det smakade ljuvligt! Vi tittade runt i deras små affärer och jag köpte en väckarklocka i form av en moské där minareten sjunger högt och tydligt när det är dags att gå upp. Den kostade hela 10 dhiram. Som hittat!


  

Vi strosade hela vägen ner till hamntullen innan vi vände tillbaka och tog en taxibåt över till Deira och promenerade tillbaka till vårt hotell. 

 

Jag tog en dusch, för första gången i varmt vatten, innan jag, sambon och G gick till det iranska lilla haket tvärs över gatan och åt billig och underbart god mat. 


Vi skrev lite vykort och spelade lite kort innan vi gick och la oss. Även om det blev en tidig kväll igår är det nog bra med en tidig kväll eftersom vi ska gå upp tidigt imorgon för att åka upp i Burj Khalifa.

Presentation


Denna blogg kommer att handla om resor i olika former, men framför allt om billiga resor som ger möjlighet till lite vardagsflykt, samt de små utflykterna hemmavid.
Jag skulle vilja att det blir ett levande reseforum, så lägg gärna till information om du

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ billiga-resor med Blogkeen
Följ billiga-resor med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se