Inlägg publicerade under kategorin Rügen Tyskland - juli 2013

Av Ryggan - 24 juli 2013 22:30

Vissa i sällskapet har sovit mer än andra i bastuhettan, så det var en trögstartad morgon.


Efter frukost packade vi ihop oss och åkte mot Danska gränsen med ett stopp vid Nielsen´s Border Shop där vi bunkrade öl och vin. Efter att vi fyllt i en exportdeklaration där vi intygade att vi är bosatta i Skandinavien, inte arbetar i Tyskland, samt att vi under dagens lopp tänker föra ut alla pantfria dryckesvaror till ett Skandinaviskt land, kunde vi betala och lasta ut i bilen.

    

Vi passerade gränsen och åkte in i Danmark.

 

Vi gjorde ett litet lunchstopp i Odense, HC Andersens födelsedag.  Vi runt och tittade lite på slottet och i den gamla delen av staden där HC Andersens hus finns.  

  

Odense slott som ligger i Kongens Have, byggdes från början som ett sjukhus 1280 avJohanniterorden och blev senare till ett kloster. Först 1579 byggdes det om till till Odense slott på befallning av Fredrik II.


Hans Christian Andersens hus.

 

Vi körde vidare och gjorde ett kort stopp för att beundra bron över Stora Bält med den lilla ön Sprogø


Omkring 1170 byggde Valdemar den store ett vakttorn som skulle säkra Stora Bält från sjörövare. Ruinerna kan ses från Stora Bältsbron. Omkring 1520 bosatte sig Kristian II:s nederländska bönder på Sprogø, och i 120 år bedrevs lantbruk på ön. Ön har också från 1569 till nutid använts som härbärge för resande som på vintern tvingats söka en nödhamn. I början av 1900-talet ägdes ön av De Danske Statsbaner och fungerade som telegrafstation och mellanhamn för isbrytarna.

 

ET FÆNGSEL FOR ”LØSAGTIGE” KVINDER

År 1922 startade Christian Keller en anstalt på Sprogø för sinnesslöa och omyndigförklarade kvinnor, som blev betraktade som en fara för samhället. På ön drev de eget lantbruk och var isolerade från övriga världen. Christian Keller definerede dem som ”…den klasse af let åndssvage kvinder, hvis erotik frembyder en væsentlig fare i det frie samfund for udbredelse af kønssygdomme”. Genom isolering på ön undvek man även att dessa kvinnor blev gravida och därmed inte kunde föra de dåliga generna vidare. Många tragiska öden blev resultatet av denna inspärrning, som i genomsnitt varade i sju år. Det fanns plats för omkring 50 kvinnor på anstalten som stängde 1961.

Vi bestämde oss för att inte stanna något mer i Danmark, och körde över Öresundsbron och begav oss hem. 


Förutom några öl som genast ställdes in på kylning till kvällens fotbollsmatch, så var detta vad som kom med hem från Tyskland. 

  

Av Ryggan - 23 juli 2013 23:46

Att ta sig in till Flensburg centrum var meckit värre. Någon borde på riktigt ta itu med infrastrukturen i städerna i Tyskland, eftersom det uppenbarligen inte funkar att ha ett trafikljus var sjätte meter. Det korkar igen totalt, och resultatet blir att folk knölar sig in i den fil som för närvarande går snabbast och gör att den då går långsammare. Detta gör att folk är högst ovilliga att släppa in någon i den fil de själva ligger i, vilket i sin tur försvårar för de stackars turisterna (läs oss, som , inte hade någon aning om var vi skulle) som ibland behöver byta fil för att komma på rätt spår.

När vi till slut nådde centrum, efter låååång tid i bilkö, parkerade vi och gick på en hotellshoping. Det visade sig vara en fotbollsmatch mellan Hamburg och Westham, vilket gör att hotellen är fullbokade enligt www.hotels.com. Men... efter bara ett nekande i en hotellreception, fick vi ett jakande i den nästa. Dessvärre ett rökrum. Tänk att det ens finns sådana fortfarande. Vi blev tipsade att gå runt hörnet till det lilla hotellet Hotel Dittmers, som hade just ett rum kvar. För 125 euro, inklusive frukost, blev det vårt. Tjejen i receptionen visade var frukosten serveras, vilken dörr vi ska gå in i efter klockan 23 och var vi skulle parkera, innan hon sa; "and the bad news is that the room is on the third floor". Det var således inget annat att göra än att släpa väskorna upp för sex stycken trappor till ett vindsrum som var varmt som en bastu. Härligt när det är 35 grader ute, för då blir det säkert bara typ dubbelt så varmt inne.

Rummet var i allafall trevligt och stort och vi ställde upp alla fönster på vid gavel, i hopp om en kall kväll som kan kyla ut rummet. En iskall dusch, samt ett glas semikallt vitt vin senare, var vi redo för att göra Flensburg.

Ingen värmelampa i detta badrum, men det kanske inte behövs när man bor i hettan på vinden... Handdukarna var snyggt bruna och gröna, så det blir plus i kanten även utan grislampan.

 


Eftersom hotellet låg mitt i centrum, var det bara att korsa gatan för att komma till Gamla stan där vi snart kom till ett litet torg omringat av gamla packhus från 1700-tal till 1800-tal, fullpackat med olika uteserveringar. Vi slog oss ner och fick hålla till godo med en meny på tyska men vi kunde även komplettera med en utgången meny på danska. Engelsk meny = icke befintlig.

 


God mat, gott vin och sen lockade sängen. Det tar på krafterna att vara på semester :)

Av Ryggan - 23 juli 2013 22:45

Det ingick ingen frukost på hotellet och den kostade 12,50 Euro per person. Vi hoppade över den och åkte isället mot Media Markt och tog en frukost på vägen. 


Av någon anledning så var det kö utanför Media Markt. Kanske var det någon stor Rea-kampanj som vi missade totalt. När de öppnade gick vi in och köpte det vi kommit för - en ny systemkamera, Canon 700D, och sen for vidare.


      

Vi valde att inte åka på Auto Bahn och försökte åka på småvägar längs kusten. Vi hamnade snart i en liten badort som heter Kühlungsburn - Ostseebaden. Det fanns egentligen ingenting att se där förutom strandpromenaden med sin brygga. Vi satte oss ner på ett café och tog en fika och sen bar det av igen. 

       

Nästa stopp gjorde vi i Lübeck, ännu en Hansastad med en hel del vackra fasader. Nu börjar det dock kännas som att vi sett det förut, eftersom alla städer är snarlika varandra. Själva katedralstorget med saluhallen var riktigt fin men det var för varmt för att njuta stadsliv. Vi strosade runt och såg oss om en stund, drack en iskall smothie som framkallade brain freeze och svalkade fötterna i en fontän precis som barnen. 

 

         

Slottsporten från 1200-talet.

 

Ett hotell som förhoppningsvis inte längre är i bruk...

 


Vi stod inte ut med värmen och flydde tillbaka till bilen och den härliga ACn och åkte vidare mot Danska gränsen. Vi fortsatte att köra längs småvägar och åkte genom allér med varningsskyltar om att man bör ha lyset på även om det är dag eftersom det är så mörkt i alléerna. Som att köra in i en tunnel. Det fanns även varningsskyltar för större fordon vid varje allé.

   

Av Ryggan - 22 juli 2013 23:45

Vi började frukosten med en helt enorm frukost som vi avnjöt på balkongen med en helt fantastisk utsikt över Binz strandpromenad. Förutom de andra hotellgästerna, fick vi sällskap av stora men väluppfostrade fiskmåsar. För det mesta lät de frukosten vara på gästernas tallrikar fram till dess de rest sig och gått därifrån.  Självklart fanns det gäster som inte var så smarta, och som matade fiskmåsarna. Säkert något som personalen tycker om.

                                                                                                                                              

    

När vi checkat ut lämnade vi Rügen och körde mot Stralsund. Vi stannade till och promenerade runt i den gamla Hansastaden som har en helt fantastisk stadskärna. Här blandas nyrenoverade hus med nybyggda kvarter och gamla om vartannat och överallt finns dessutom förfall av olika grad. 

       

Om bara tid och pengar finns kan man ju uppenbarligen lyckas rätt bra - paradgavlar av högsta klass.

  

St Marys kyrka

 

Rådhuset och St Nicholas kyrka

 

På rådhustorget rådde febril turistaktivitet där man försökte få oss att känna det som att vara tillbaka på medeltiden. Ganska mysigt att gå omkring och titta på de små stånden och det fanns gott om mat att välja på. 

Stralsundsbron

 

Vi stannade inte så länge i Stralsund, även om det nog kan vara värt att se mer av staden. Vi åkte i stället mot Peenemünde och det Historiskt tekniska Informationscentrum som ligger där.

      

Albert Speers största industrisatsning

Arméns försöksanstalt i Peenemünde var mellan 1936 och 1945 ett av världens mest moderna teknologicentrum. I oktober 1942 lyckades man för första gången i världshistorien att skjuta upp en raket i rymden. På Luftwaffes experimentplats alldeles i närheten testades flygande föremål med en för den tiden revolutionerande teknik. Forskningen tjänade redan från första början ett bestämt syfte - att med hjälp av högteknologi uppnå militärisk överlägsenhet.

 

Efter andra världskriget brukades militära anläggningar först av den sovjetiska ockupationsmakten och sen av den östtyska armen som här hade både en flyplats och en krigshamn. Olof Palme landade på Peenemünde flygplats när han besökte Östtyskland 1984. Alla militära anläggningar stängdes och revs ner efter 1990.

________________________________________________________________________________________

Mer information för den nyfikne:

1934 började raketingenjören Wernher von Braun framställa en raket vid testanläggningen i Kummersdorf. Provskjutningen av två raketer var lyckade och fick nazisterna att inse vilken potential det låg i raketen och von Braun anställdes. Man ansåg att testanläggningen vid Kummersdorf var för liten och flyttade anläggningen till Peenemünde. Anläggningen låg under arméns kontroll men man inledde ett samarbete med Luftwaffe för att framställa en raket för militära ändamål. Peenemünde delades in i två zoner. Ost, där forskning och tillverkning placerades, och West, där testskjutningar genomfördes. I oktober 1942 genomfördes den första testskjutningen av en V2 raket som i en hastighet av mach 5 nådde en höjd på 8450 kilometer. På den 296 sek långa flygningen hann den 190 km. Detta var embryot till de rymdprogram som påbörjades två decennier senare.


Det var den omfattande användningen av tvångsarbetare som gjorde det möjligt att på så kort tid anlägga och upprätthålla försöksanstalten och den senare massproduktionen av raketer, vilka Goebbels cyniskt kallade "V2" ("vedergällningsvapnet 2"). Tusentals människor miste sina liv, både vid produktionen och genom att "undervapnet" avfyrades mot belgiska, engelska och franska städer. Fångarna inhystes i två närliggande arbetsläger, Karlshagen I och II, som byggts för detta ändamål.


Men den topphemliga anläggningen gick inte britterna förbi och redan i maj 1942 hade man rekognoserat anläggningen, utan att först veta vad man hade att göra med. Först i april 1943 förstod britterna vad som pågick i Peenemünde. De beslöt att bomba anläggningarna för att hindra tyskarnas försök att framställa V2 raketer. Natten mellan den 17 och 18 augusti 1943 genomfördes Operation Hydra.I tre attacker utsattes anläggningen för sådan förstörelse att tyskarna insåg att det var meningslöst att bygga upp den igen. Produktionen flyttades till Nordhausen, där fanns det utrymmen insprängda i Harzbergen som fungerade som ett naturligt skydd mot attacker. Där byggdes 1943 det underjordiska arbetslägret Mittelbau-Dora i samarbete mellan rustningsminister Albert Speer och SS-chefen Heinrich Himmler. SS levererade arbetskraften; krigsfångar. Av 9000 fångar dog 6000 redan under första månaden under byggandet av världens modernaste vapenverkstad. Hela den tyska raketutvecklingen koncentrerades till Nordhausen med tusentals experter från företag som Siemens, BMW och Telefunken. Fångarna hölls under jord dygnet runt men när full produktion nåddes hösten 1944, byggdes även ett bostadsläger ovan jord.

  

I början av 1945 påbörjade SS tömningen av lägret. Den 27 mars lyckades tyskarna skjuta iväg den sista V2-raketen. Den riktades mot Antwerpen. Sedan bröt produktionen samman och avstannade. Den slutliga evakueringen av Mittelbau-Dora inleddes 3 april 1945 - 4 000 ryssar drevs iväg till fots mot Bergen-Belsen. De flesta andra packades in i godsvagnar och kördes iväg till andra läger. Totalt evakuerades 36 500 fångar - 8 000 dog. När amerikanska trupper befriade lägret den 11 april 1945, låg det fortfarande kroppar i krematoriet i väntan på att brännas. Amerikanerna arbetade snabbt för att föra den utvecklade tekniken och kunskapen till USA. Wernher von Braun, som knappt två år tidigare hade fått Hitler och Speer att entusiastiskt storsatsa på V2-projektet, överlämnade sig till amerikanerna i maj, vilka erbjöd honom en ny karriär.

 

Den första V2 raketen avfyrades den 8 september 1944 och följdes av ytterligare ca 3000 (de flesta mot Storbritannien). Sammanlagt dödades ca 9000 personer. Men V2 raketen blev aldrig det mirakelvapen eller vedergällningsvapen som den nazistiska propagandan utlovat och den kom absolut inte att påverka kriget i någon riktning.
________________________________________________________________________________________

Själva fabriksbyggnaden var riktigt cool och det var en bra utställning. Men... jag är nog inte tillräckligt intresserad av raketer och rymden för att uppskatta det till fullo. Men med en audioguide (fanns på svenska) var det ändå både intressant och spännande att gå omkring på området.

      Kontrollrummet har fått behålla sin orginalutrustning från 1940-talet.


       

  Bakom kraftverket låg en u-båt och ett krigsfartyg där man får gå ombord.

    

Öppettider:                                                              Biljettpriser:

April-September 10-18                                                Vuxen 8 Euro

Oktober-Mars 10-16                                                   Familjebiljett från 20 Euro

November-Mars stängt måndagar                                 Audioguide 2 Euro

 



E-Mail: hti@peenemuende.de

 

Vi tog sikte på Rostock och blåste dit i hög fart på Autobahn. Vi hittade ett ledigt rum på Inter City Hotel nere vid Centralstationen. En liten bit från själva centrum, men vi fick en 12-timmars kollektivtrafiksbiljett på köpet. Ett ganska opersonligt hotell men rent och fullt funktonellt och vi fick ännu en grislampa!!

 

 


Vi var jättehungriga och försökte oss att hitta en tunnelbana till centrum men det slutade med att vi gick, vilket inte var så långt. Vi satte oss på första bästa restaurang när vi nådde centrum. 

 

Rådhuset.


 



Rostock är ännu en Hansastad som säkert har mycket att erbjuda. Det lilla vi såg kändes inte lika mysigt som Stralsund men vi gav den heller ingen chans. Efter mat och en öl på rådhustorget kände vi oss nöjda och promenerade tillbaka till hotellet för att göra kväll. 

Av Ryggan - 21 juli 2013 22:15

Vi gick längs strandpromenaden och hittade strax en väldigt mysig restaurang där vi slog oss ner och beställde in var sin öl och bad om menyer. De kom på tyska, så vi frågade om de möjligvis hade någon meny på engelska? Nej, men visst är väl vi svenska, så då går det väl bra med en svensk meny. Som om det skulle vara så naturligt att fråga efter en meny på sitt eget språk när man befinner sig utomlands. Dessa tyskar...


Jag var superlycklig över att få sitta i en av de fina strandstolarna och äta middag.

  

Vi traskade runt och såg oss om, drack några öl och började sen gå tillbaka mot hotellet. Sambon fick syn på glass och avslutade kvällen med blå glass. Förväntade mig att blå glass skulle smaka friskt och fräscht men den smakade smörkola. Mycket skumt.

    


Av Ryggan - 21 juli 2013 17:19

Vi åt frukost redan vid 07-tiden och det var redan så stört varmt att det inte fanns något annat att göra än att åter gå ner till stranden för att finna lite svalka. Vi var inte där först. Folk började komma med packning och mat för en hel dag innan vi ens svalt vårt kaffe.

 

Vid 14-tiden åkte vi tillbaka till Binz och checkade in på Hotell Rugard från 1866. Ett elegant hotell med fantastiskt dålig smak när det gäller inredning. 

 

Vi blev varmt välkomnade till vårt rum som var superfint trots inredningen :) I badrummet fanns, förutom flaskor med schampo och krämer, även en värmelampa. Som om det skulle behövas....

       

Enda stället på hotellet där man kommer åt nätet är i hotellbaren med inredning a la bad taste. En bar, men ännu ingen servering.


Med andra ord har det blivit hög tid att gå ut och göra Binz!


Av Ryggan - 20 juli 2013 21:15

Ännu en frukost på "Helgas" hotell där vi idag snodde med oss några mackor för att ha till senare. Jag fick även med en liten förpackning med nutella :)


Första stoppet för dagen var nationalparken Jasmund som är känd för sina kalkstensklippor. Vi valde att gå den lätta vägen till Kungstronen - bara 3 km - genom den förtrollande vackra bokskogen som var så tät att det var som att gå under ett grönt tak. 

       

När vi väl kom fram till själva klippan ville de att vi skulle betala 7 Euro styck för att få komma in och titta ner på hur den branta kalkstensklippan störtade ner i havet. Nej tack! Vi gick istället till Victoriautsikten, ca 1 km längre bort och fick därifrån en perfekt utiskt över kalkstensklippan som kallas Kungstronen.

 

Kungstronen sett från Viktoriautsikten.

 
Viktoriautsikten.


Alltså... om man inte är extremt intresserad av bokskog och kryp, kalksten och andra mineraler så finns det ingen anleding att betala 7 Euro per man, vilket de gärna ser att du gör redan vid parkeringen. Gå istället in i parken och ströva dit du känner för att gå. Om man inte orkar gå så kan man självklart åka buss.


Eftersom det var ännu en väldigt het dag åkte vi till den norra stranden vid Prora. Stranden är helt enorm och väldigt fin. På den södra sidan är det lite mindre naket än på den norra. Jag har aldrig sett så många nakna människor på en allmän strand förut. Ingen kiosk närheten men då och då kom glassbilen åkande så att vi kunde köpa glass och kall läsk.

     

När vi fått nog av sol och bad så åkte vi till den lilla orten Binz, som är den största bad- och kurorten vid Prorer vik. Under 1870-talet utvecklades Binz till ett turistmål och 10 år senare blev orten officiellt en badort.

 

Den 370 meter långa bryggan från mitten av 1800-talet. 

 

       

De fantasstiska strandsolstolarna som fanns överallt på Rûgen. I want one!!          

Strandpromenaden med en något annorlunda förbudsskylt och så fula skor att ingen vill ha dem trots att de är gratis.

 

 

 


Det var en sandskulpturtävling i Binz. Vi lyckades inte hitta var alla dessa statyer fanns, eller... Helt ärligt. Vi letade aldrig efter dem, men såg några statyer längs stranden och bland alla de fina hotellen.

               

I Binz tänker man även på hundarna.

 

Lördagkväll i Binz mitt under högsäsong och vi hade inte förbokat något boende. Alltså hittade vi ingenstans att bo utan åkte längre söderut till den lilla orten Göhren, som var ett litet mini-Binz. Det var fullbokat även här, om vi inte ville hyra ett rum ganska lång från själva byn och stranden. Det fanns en camping, men den kändes som ett enda stort jippo, och där hade vi heller ingen lust att bo. 

 

Vi bestämde oss för att tälta (dock inte på en camping) och åkte förbi en supermarket för att handla lite middag. I Sverige lockar man med kunderna att impulsköpa godis. I Tyskland lockar man med... sprit!!  

Vi åkte tillbaka till Prora och slog upp tältet vid ruinen. Eftersom man bara får campa på campingplats i Tyskland, tänkte vi att vi nog kunde gömma oss ganska väl där. Inte nog med att vi var olagliga som tältade på icke anvisad plats. Vi slog dessutom upp tältet just innanför naturreservatsgränsen. OUPS! 

Till vårt försvar så såg vi faktiskt andra som tältade här igår. Dessutom stod det flera husbilar på parkeringen  en bit bort.

 

När vi ändå brutit mot alla lagar som finns när det gäller camping, så bröt vi mot ännu en när vi tände grillen. Middagen smakade fantastiskt och att se mörkret sänka sig över ruinen var mäktigt! 

     


  

Av Ryggan - 19 juli 2013 22:30

Det ingick inte frukost i rumspriset så vi köpte till det (innan vi visste att vi inte skulle få bo på det hotell som vi bokat). Ganska motvilligt gick vi alltså till det hotell där vi trodde att vi skulle bo för att inmundiga frukosten, som vi inte hade en aning om vad den kostar, men det lär vi bli varse. Frukosten var i allafall helt ok och vi fick avnjuta den till havsutsikt.


Så bar det av mot Prora, det vi egentligen kommit till Rügen för att se.

  

Det 5 km långa "KdF-havsbadet" - byggdes i Prora mellan 1936 - 1939. Uppdragsgivare var det nationalsocialistiska "Kraft genom glädje" ("Kraft durch Freude"). Målet var att skapa en övernattningsmöjlighet för 20 000 personer under en 10-dagars "totalsemester" med service. Alla rum skulle ha havsutsikt. Det skulle även byggas en "festhall" för alla 20 000 personer. 

 

Planen i grova drag: Med utgångspunkt från en central festplats skulle det 5 km långa hotellet byggas symmetriskt åt båda hållen. Sexvåningshusen med gästrum skulle, åt landsidan, avgränsas med trapphus och åt sjösidan med "liggterasser" och restauranger. Planen var att måla fasaden vit samt att bygga Europas fösta simhall med konstgjorda vågor, utsiktstorn och havsbryggor för angöring av KDF-kryssningsfartygen som skulle göra "totalsemestern" fullkomlig. 


Vi började vid informationscentrat och museet där. För 7 Euro fick vi komma in och se en film med engelsk text. I övrigt var allt på tyska (förutom en utställning om bokbrännarnatten) och tyvärr var det väldigt lite som rörde själva byggandet av Prora. 

 

Efter museibesökt gick vi runt den södra kroppen och tillbaka till centrum igen. En liten nätt promenad på bara cirka 4 km (eftersom hela hotellets huskropp är typ 5 km). Jag förstår att det finns en marknad för cykeluthyrning här. Det finns självklart ett litet tåg för dem som varken orkar gå eller cykla.

 

Hotellet som aldrig tar slut... sett från stranden.

   

En passage ner till stranden.

        

Här skulle det ha varit en restaurang med utsikt ner mot havet.

       

Hotellet sett från framsidan.

Tyvärr ser hela sydsidan ut lite som Skänninge marknad med färgglada skyltar, glassbarer, ölserveringar, cykeluthyrare och så vidare. Ett företag håller på att restaurera en kropp för att sälja lyxlägenheter. Kanske en framtida investering?


Det var två lägenheter mitt i huskropparna som verkade vara inredda som lägenheter, och en som var på väg att bli.

 

Vi såg en helt öppen lägenhet, utrustad med fönster från golv till tak, där det stod en kvinna tillsammans med en man och tittade på en ritning. Lite märligt att välja en lägenhet mitt i en mer eller mindre förfallen huskropp, men det kanske finns en viss charm i det med.


Vi åt lite matsäck nere på stranden, som verkligen är hur fin som helst, medan vi beundrat några nakenbadare. Idag är det mycket skog mellan själva hotellet och stranden. Enligt Hitlers planer skulle stranden gå fram till huskroppen. När vi var klara gick vi över den stora festplatsen, som idag bara är en sandig yta med tallar, mot den norra huskroppen.

  

När vi väl nått den norra huskroppen, gick vi bort till det som nu är inrett som ungdomshostel. Det var kul att få se hur det ser ut när det är i ordningställt. Vi gick in för att se hur själva inredningen såg ut, och det var först då som vi fick grepp om själva planlösningen. Idag är rummen ihopslagna så att två rum blir ett, men de har fortfarande alla hygienutrymmen i trapphuskropparna. Norrsidan kändes, trots hostellet som ju bara låg i ena hörnet, mer öde och mer naturlig.

             

Vi avslutade Proravistelsen med att besöka ännu ett museum som låg i den södra huskroppen. Även här kostade inträdet 7 Euro. Förutom en stor modell av Prora där man på riktigt ser hur hela Prora var tänkt att se ut, var museet mest en spretig kombo av utställningar om allt från symaskiner till radioutrustning. 


På översta våningen stötte vi helt oväntat på en modell av hur Prora faktiskt ser ut idag, och såg att de ruiner som vi läst om ligger långt bortanför hostellet och att det var därför vi inte sett dem. Efter hostellet låg, det idag helt bortsprängda block 5. Block 6, är det som bara började sprängas och som idag är ruiner. 

  

Jag försöker räkna ut hur många rum det är per sektion.

      

I det stora hela var det ett dåligt museum men jag kände att jag behövde se den modellen för att få en ordentlig överblick av området.


Eftersom husen är så långa och det handlar om flera km, som nu är igenvuxet med tallar, så går det inte att se hur stort området faktiskt är. Det går heller inte att få någon uppfattning om hur det var tänkt att bli. Ett litet nätt utsiktstorn för att se allt uppifrån, skulle inte vara någon dum idé. 

På modellen ser man ett tänkt utsiktstorn vid festplatsen. Synd att de inte hann bygga det, för det skulle jag gärna betala en slant för istället för de ganska dåliga museum som finns idag.


När vi var klara med det Prora som står kvar idag åkte vi vidare till ruinen, block 6, som vi sett på modellen. Det var inte helt lätt att hitta dit och det slutade med att vi körde på en cykelbana. Hur vi annars skulle ta oss dit lyckades vi aldrig lösa. Det funkade och förutom en stor parkering så stod mycket bilar där. Kanske tänkt att man ska samköra med cyklisterna. 

   

         

Själva huskroppen är fortfarande intakt och trapporna hänger fortfarande kvar i trapphuset. 

    

Att se Prora var coolt. Att se ruinen av det som finns kvar av block 6 var riktigt coolt. Allt är förvisso avspärrat men bara halvhjärtat. Alltså inga som helst problem att smita under avspärrningen för att ta några coola kort inne i block 6.


En helt klart minnesvärd dag med mycket intryck men... precis som Auschwitz var även Prora en del av nazismen även om det hade ett  annat syfte. Gemensamt är att de upprättades utifrån en rasistisk utgångspunkt. I Auschwitz skulle underlägsna raser utrotas medan den ras som nazisterna värnade om skulle belönas i Prora. Detta måste man vara tydlig med så att inte Prora kan användas som motvikt  till koncentrationslägren för att visa upp en ”god sida” av nazismen.


På vägen tillbaka till Lohme stannde vi i Sassnitz centrum. Mitt på stora torget står Rügen hotell -  byggd enligt den socialistiska modellen.

 

Just innan Lohme svängde vi in mot Ranzow slott. Ett lyxhotell med golfbana där vi inte ens torde ta en öl i baren, med tanke på att man förmodligen inte förväntas dricka annat än champange där. Restaurangen var för tom med för många bländvita stärkta dukar med på tok för många kypare för att kännas bekväm.

Vi åkte tillbaka till Lohme och gick till en restaurang som hörde till Hotel Nordwind längre upp på gatan (det fanns typ bara en gata) i Lohme. Där fanns det en supermysig liten uteservering och personalen var helt fantastisk. Det gick fort och lätt och maten var rikitgt god. När maten skulle betalas sa sambon att det ju var synd att vi inte bokat rum på detta hotellet i stället för det vi bor på. Kvinnan flinade och frågade; "var bokade ni och var hamnade ni?". Med andra ord lär ju inte vi vara de första som gått på "Helgas" fina beskrivning på www.hotels.com. Vi fick med oss en liten broschyr ifall om att vi någon gång har vägarna förbi, så att vi då slipper bo hos "Helga", eller för alla andra som vill åka dit. Boka då hos www.hotel-nordwind.de.

 

Lohme... en liten ort. En liten mysig ort alldeles vid havet. Ligger bra till i förhållande till Sassnitz och med tanke på att ön inte är så stor så går det relativt fort att ta sig dit man ska. Några få restauranger och en liten affär. Förutom "Helgas" hotellimperium bestående av tre byggnader, så fanns där ytterligare några hotell och Guest Houses. Helt klart ett bra alternativ om man vill komma undan lite billigare.


Dags att sova!!

Natti natti.

Presentation


Denna blogg kommer att handla om resor i olika former, men framför allt om billiga resor som ger möjlighet till lite vardagsflykt, samt de små utflykterna hemmavid.
Jag skulle vilja att det blir ett levande reseforum, så lägg gärna till information om du

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards