Vi åt middag på en liten mysig restaurang där det var fullsatt till skillnad mot "Helgas" restaurang.

Väl färdigätna gick vi ner till stranden och tittade på solnedgången och sen fanns det inte så mycket mer att göra i Lohme än att gå till vila i "Helgas" sunkiga rum.

Uppstigning i ottan för att vi skulle hinna äta frukost innan det var dags att ge sig av till färjan. Det var en bra hotellfrukost med restaurang högst upp med utiskt över färjorna som just kommit in i hamn. Mer underhållning än så behövs inte så tidigt på morgonen.

Väl ombord på båten försökte vi sitta i ett av vilrummen, men en koreansk familj (eller liknande) hade en lite väl hög ljudnivå för att det där med vila skulle bli aktuellt. Vi gick istället ut på däck eftersom det var strålande väder, och hittade en ledig bänk där vi slog oss ner. Fyra timmar på en supersunkig färja känns som ganska lång tid, och sambon hade varken en bok eller tidning att roa sig med. Något som heller inte fanns att köpa på färjan. Slutligen såg vi trots allt Rügens strand.
                                                     
Efter att först ha åkt åt fel håll, nådde vis lutligen Lohme, den lilla by drygt 1 mil väster om Sassnitz där vi bokat vårt hotell. Det låg helt fantastiskt med en storslagen utsikt ut över havet och själva hotellet såg verkligen rart ut. Vilken lyckträff!!

 
Rummet var inte klart för incheckning men vi pratade en stund med hotellets ägarinna som var en stor och bastant tyska med stor näsa. Hotellet var lite likt ett vandrarhem i standard men ändå mysigt. Jag frågade om vi får ett rum med utsikt men nej, det hade vi inte bokat så det blir det inte. Nåja. Spelar kanske inte så stor roll. Tyska damen gav oss förslag på saker vi kunde göra i väntan på att rummet skulle bli klart. Vi åkte således mot öns norra udde, Kap Arkona, genom vackra och täta alléer, genom ett landskap som helt klart påminde om Skåne med sina öppna fält, men som på något sätt bjöd på ännu mer.
       

När vi var i närheten av någon strand, vilket det finns gott om på Rügen, så stod det hundratals bilar parkerade i vägrenen trots förbudsskyltar som sa att man inte fick parkera vid sidan av vägen.
  

Väl framme vid Kap Arkona, betalade vi 4 Euro för att parkera. Eftersom vi inte visste om det fanns möjlighet till mat längs vägen ut till fyren valde vi att äta lunch på en liten servering vid själva centrat just vid parkeringen. Om man inte ville äta fischbrötchen, rå fisk i bröd, fanns det bara ett alternativ. Bratwurst.

Det  blev två stycken bratwurst med stekt potatis, en öl som vi delade på och två flaskor med vatten. Allt till en liten nätt summa om 17,10 Euro. Sjukt dyrt i Tyskland!! Det smakade förvisso gott, men hallå! Det var ju trots allt bara korv och potatis, och vi fick inte ens ketchup till korven!

 
Om man inte orkar gå de 2 km till fyren så kan man åka tåg för 3,5 Euro t/r eller häst och vagn (vet inte vad det kostade). Vi valde att gå och det var en trevlig promenad genom en by med små söta hus med halmtak, och.... massor med serveringar längs hela vägen. Med andra ord, ingen mening att äta lunch vid själva centrat vid parkeringen.           
                                                   
Längst ut på udden ligger så den berömda gamla fyren från 1826 och den högre och nyare fyren byggd 1902.

Förutom fyrarna så fanns det även ett bunkersystem från andra världskriget som man kunde gå in i, men alla skyltar tyska samt guidningen var på tyska. Alltså inget som vi tänkte betala 7 Euro för att besöka.

Väl tillbaka på centrat så hade vi slagit ihjäl de timmar som vi blivit tillsagda att vara borta, och återvände till Lohme för att nu checka in på hotellet. När vi väl kommer dit så hade den tyska damen förvandlats och var inte längre trevlig på en fläck-  Därför kommer jag från och med nu kommer att kalla henne Helga, eftersom det är det namn som låter elakast på tyska. Vi blev bryskt visade till ett helt annat hotell längst upp på gatan. Eller... inte ens det. Till baksidan av detta hotell där vårt rum låg i en liten utbyggnad. Varför sa hon inget om att vi skulle bo någon annanstans när vi var där tidigare idag? Vi fick ett sunkigt jävla rum som luktade fukt och där heltäckningsmattan var extremt skitig och fläckig. Den var grön men efter ett tag såg vi att den tydligen varit orange från början vilket fortfarande syntes inne i de mörka hörnen. Till detta vedervärdiga rum hörde en uteplats som var full med ogräs och inte så mycket som en plaststol. Någon havsutsikt hade vi förstås inte.

Vi kände oss duktigt blåsta och kollade genast upp vår bokning. I den står det att vi har bokat ett rum på Am Ostseegarten och det är till och med en bild på just det hotellet på vår bokning. När vi tittar noggrannare står det lite finstilt att rummet ligger i en annexbyggnad. Annexbyggnad my ass! Vi har ju blivit flyttade till ett helt annat hotell och de bilder som visades på www.hotels.com stämmer då rakt INTE överens med det rum som vi befann oss i. Jag har inget emot att bo enkelt, men jag tycker inte att det är OK när jag förväntar mig något annat. Som alla andra så tycker jag helt enkelt inte om att bli lurad. 

Jag ringde receptionen och hamnade hos "Helga" och frågade om rummet hade wifi och fick till svar att det finns i restaurangen på det hotell som vi bor på men först efter klockan 18. What!!

Jag gick ut till restaurangen och höll på att vända i dörren. Vilken stank!! Jag skulle bli mer än förvånad om det faktiskt är så att det kommer några matgäster hit.
Jag hittade en liten pojke i köket som mycket riktigt bekräftade att det inte finns något wifi förrän kocken kommer klockan 18.

I väntan på kocken gick vi ner mot havet och drack ett glas vin medan vi beundrade utsikten. Bör tilläggas att vi inte skådade utsikten från vårt sunkhotell utan från ett som låg intill.

Strax efter klockan 18 gick jag tillbaka in till restaurangen och möts av kocken som säger att han slagit igång nätet. Jag upplyser honom om att det i så fall inte fungerar och han går då och hämtar sin mobil och säger ursäktande att det visst hade kopplat ifrån. Vi får alltså surfa från den krakens mobil!

För att vara snäll la han sin mobil inne i disken för att täckningen skulle nå in till vårt rum.

Nu ska vi gå och äta middag och vi kommer inte att äta på häxan "Helgas" restaurang!

Nu är äntligen semestern här och vi är på väg mot Rugen och Tyskland. Färja bokad från Trelleborg till Sassnitz på torsdag morgon. Två personer med bil - 999 kronor. Hotell bokat för två nätter, Am Ostseegarten, för 600 kronor per natt.

Men först ska vi ta oss genom Småland och Skåne och se vad som står till buds i den svenska södern.

Rügen är Tysklands största ö i södra Östersjön. Den är ansluten till övriga Tyskland främst genom bron som går över till Stralsund. Öns nordligaste udde heter Kap Arkona.

Rügen tillföll Sverige 1648 vid Westfaliska freden, och förblev svenskt fram till den 7 juni 1815, och den svenska monarken kunde således även kalla sig "Rügens furste".

Gustav IV Adolf planerade 1806 att bygga en hamnstad vid namn Gustavia på ön men Napoleons trupper satte stopp för planerna. Vid freden i Kiel gjorde Sverige och Danmark ett byte; Rügen och övriga Pommern mot Norge. Norge vägrade dock att acceptera svensk överhöghet, antog 17 maj en grundlag, och utropade den danske ståthållaren Kristian Fredrik till kung. Det slutade med att Sverige, fick omkring 8 miljoner riksdaler banko för hela Pommern med Rügen. Danmark och Preussen bytte samtidigt Pommern och Rügen mot hertigdömet Lauenberg, och Rügen blev en del av Preussen.

Efter andra världskriget  fanns den gamla järnridån - gränsen till det slutna östblocket - på den idylliska ön Rügen som var militärt område i dåvarande Östtyskland, med stora sovjetiska intressen. Idag är det återigen den bad- och kurortsö som den en gång var. Men minnen av det kalla krigets dagar finns... och det är knappast några små minnen. I Prora finns den största fysiska påminnelsen om Tredje Riktes visioner om det storskaliga och klasslösa samhället.

När fackföreningarna och arbetsgivarorganisationerna förbjöds på sommaren 1933 ersattes de av Deutsche Arbeitsfront, DAF (Tyska arbetsfronten). Ledaren Dr Robert Ley, ska i april 1933 fått följande uppmaning av Hitler; ”Vi ska ta över fackföreningarna så att de inte längre kan utgöra något hot mot oss och förvandla arbetarna till en enda stor folkgemenskap utan klassgränser”. För att stärka banden mellan nazistpartiet och arbetarrörelsen grundades Kraft durch Freude, KdF (Styrka genom glädje). KdF arrangerade alltifrån kurser, utflykter och resor, bl.a kryssningar till Madeira, Norge och andra för den tiden exotiska platser. Dessutom skulle det byggas stora semesteranläggningar för arbetarna och den i absolut största var Prora på Rügen. Här skulle arbetarna med familj erbjudas betald semester som belöning för sina arbetsinsatser. Med sådana socialpolitiska program i en tid då arbetslöshet i stort sett var obefintlig och folk upplevde att de fått det bättre, var det få som saknade fackföreningsrörelsen.

Prora - Svastikan vid havet

Prora var ett gigantiskt stort byggnadsprojekt som sysselsatte ca 9000 arbetare. Anledningen till att projektet påbörjades var starkt politiskt. Bland annat fanns idéer om att den egentliga orsaken till Tysklands förlust under första världskriget berodde på bristande moral hos den tyske arbetaren. Proraparadiset var ett led i att undvika en upprepning av detta: ”... jag vill ha ett folk med starka nerver, ty bara med ett folk som har nerverna i styr kan man verkligen bedriva stor politik”, sade Hitler.

Bygget startade 1936 och det löper längs en sträcka på 4,5 kilometer, ca 150 meter från stranden. Anläggningen består av åtta identiska byggnader med sex våningar.  Alla rum har utsikt mot havet (ingen tysk arbetare skulle behöva muta portiern för ett rum med havsutsikt), medan korridorer och toaletter byggdes mot landsidan. Rummen var 2,5 m x 5 m och skulle innhålla 2 sängar, en garderob och ett handfat. Gemensamma toaletter, duschar och balsalar fanns på varje våning. Hitlers planer för Prora var mer än ambitiösa. Han ville ha den största och mest mäktiga resort som någonsin funnits, och anläggningen byggdes för att kunna ta emot 20 000 gäster samt 10 000 servicepersonal. Det planerades även en festivalhall med plats för alla gäster, två inomhuspooler med artificiella vågor, biosalong och en stor hamn för passagerarfartyg. Från den centrala festplatsen sträcker sig fyra stycken 500 meter långa hus åt både norr och söder, vilket alltså gör att hotellet är nästan 5 km långt.

Det var alltså tänkt att Prora skulle bli en semesteranläggning i den lyxigare klassen. Besökaren skulle helst närma sig Prora från havet. Världens första stad för turism. Världens största hotell. Världen största segelhamn. Världens största sporthall och badanläggning. Världens största skola och sjukhus. De högsta träden. Och mitt i juvélen en sanslöst stor festplats på 400 000 kvadratmeter. En modell över hela projektet finns i ett av museerna.

Trots alla högtflygande planer från de enorma Hindenburgfälten i Nürnberg till triumfbågen i Berlin är Prora det enda riktigt stora byggnadsverket som verkligen blev av. Vid krigsutbrottet i september 1939 avstannade bygget. Då var redan fönsterglaset på plats. Men ingen misströstade eftersom det så kallade Blitzkriget, enligt Hitler skulle vara över på 14 dagar!

Men... Prora färdigställdes aldrig och användes heller inte för sitt egentliga syfte.

Byggandet återupptogs aldrig riktigt igen så det vi ser idag har alltså stått där i snart 70 år. Byggnaderna användes som träningsläger för polisen, som flyktingförläggning för utbombade Hamburgbor och som krigssjukhus. Vid krigsslutet 1945 övergick allting i östblockets händer. Delar av de norra byggnaderna sprängdes av sovjetiska militären, men de lyckades inte förstöra särskilt mycket. Armeringen var alltför stark... Ett hus plockades dock ner helt och hållet mellan 1945-49 i jakt på byggnadsmaterial för återuppbyggandet i Sovjetunionen. 1956 inhystes Röda Armén i de två intakta norra husen och de södra husen användes av Östtysklands armé. Röda Armén flyttade ut 1962 och östtyskarna tog över de norra husen. Det sydligaste huset (södra hus 3) gjordes senare om till semesterboende för pensionerade officerare medan resterande fyra hus (södra 1 & 2, norra 1 & 2) innehöll militärskola. Efter Berlinmurens fall 1989 lämnade östtyska armén över Prora till tyska förbundsrepubliken. Området öppnades för allmänheten 1993.

Trots att det aldrig blev färdigbyggt, är Prora det största nazistiska byggnadsprojektet som förverkligades. Idag är det i princip bara södra hus 1 som används - de övriga bara står där och inväntar tidens dom...

Snart semester och jag ska äntligen få åka till Rügen i Tyskland!!