Efter att jag surat färdigt så gick vi ut för att se oss om en sväng och för att få i oss lite mat. M hade hittat en vegetarisk restaurang i sin lilla guidebok som hon ville gå till och vi letade oss fram bland ruffiga hus och trånga små mörka gator. Vi hittade den!! Men... den var stängd.

Vi gick vidare och tog sikte på borgen och hamnade i närheten av Rossio där vi poppade in på ett litet kebakhak. Ett sådant där hål i väggen, där vi beställde varsin falaffel och en öl i platsmugg. Vi fick äta ståendes och till allmän beskådan, men det var supergott!!

Utan att egentligen veta vart vi var och vart vi skulle, så knatade vi bara runt.  Vi hade läst om att det skulle finnas hur mycket barer som helst i Bairro Alto området, men det var uppenbarligen inte där vi var. Vi hamnade i Baixaområdet där de flådiga affärsgatorna ligger, och där lyste ölhaken med sin frånvaro. Vi hittade slutligen ett hostell som hade bar i nedervåningen där det satt en trubadur och spelade alldeles förfärligt högt. Vi gick in och drack en öl och spanade på församlingen som mest bestod av unga och ganska välfyllda (alkoholmässigt) amerikaner.

M var trött och ville tillbaka till hotellet. Hon ville inte gå hem och jag fick ge med mig och sätta mig i ännu en taxi. Jag upptäckte att jag inte hade någon aning om var vi bodde och M försökte att lära mig namnet genom att säga att jag skulle tänka på Real Madrid för att komma ihåg att vi bor på Real Palacio. Det ska jag väl kunna klara!

Jag mötte M vid Rossio runt klockan 16 och vi gick och åt en sen lunch innan vi hoppade på tåget till Sintra. Det tog oss ca 45 minuter att ta oss dit och det kostade 4,50 Euro/person tur och retur.

Sintra sägs vara en av de finaste städer man kan besöka i Portugal och det är nog sant! Staden ligger inbäddad i Serra de Sintra ca 25 km nordväst om Lissabon. Två bergstoppar kröns av påminnelser om Sintras storhetstid: Castelo des Mouros, ruiner efter ett slott som uppfördes av de ockuperande morerna på 700-talet och Palacio da Pena, ett mångfärgat fantasipalats som en tysk adelsman lät bygga till sin portugisiska hustru.

När vi kom till Sintra var det redan skymning och det hade även blivit ganska kallt. M hade klänning och en tunn skinnjacka på sig, utan vantar och halsduk och frös så att hon hackade tänder. Vi poppade således in på första bästa café för en värmande kopp te och ett ganska sliskigt bakverk.

Vi smålubbade sedan upp mot slottet Palacio Nacional de Sintra, som ligger mitt i staden, för att hålla värmen och det blev något bättre efter att hon köpt en stickad halsduk vid ett stånd. Slottet kallas även det kungliga slottet. Det har varit de portugisiska kungarnas sommarhus sedan början av 1300-talet, men slottets utseende har blivit alltmer egendomligt och slumpmässigt i takt med att flyglar lagts till genom århundraden. De två mycket konstiga konformade skorstenarna användes för att kunna släppa ut röken när man stekte hela oxar inför de stora banketter som hölls för besökande dignitärer.

Trots att dagen inte blev som planerat och vi kom till Sintra sent när det redan var mörkt och kallt, så var det helt klart värt att åka dit. Det var verkligen så vackert!! Hela Sintra är pyntat med lampor och eftersom det var andra advent så var det både körsång och musikkår. Skulle dock vilja se mer av det, för jag tror att parken, borgen och slottet da Pena uppe på berget är väl värt att se.

Ett av husen längs vägen upp mot torget.

Efter en dryg timma hade M fått nog och smärre köldskador, så vi lubbade tillbaka till tåget och åkte tillbaka till Lissabon igen. Väl framme vid Rossio tog vi en taxi till hotellet. Taximannen visste uppenbarligen inte var vårt hotell låg och hoppade ideligen ut ur bilen för att fråga sina kompisar om vägen. Han var otroligt söt och stannade taxametern så att vi inte skulle behöva betala för hans felkörningar. M satt redo med pengarna och jag sa att jag tyckte att hon borde få bra dricks för att han var så omtänksam. M svarade att han fick ta det som bjöds, för hon orkade inte trassla med fler mynt. Vi hoppade ur bilen och tackade för oss. Väl inne i hotellobbyn upptäcker jag att jag lagt kvar min plånbok i taxin.... Mannen fick alltså rejält med dricks på en si så där 20 Euro.

Helt ofattbart!! Alla våra pengar har mer eller mindre gått åt till ingenting!!

Efter varsin varm dusch gick vi ner till hotellrestaurangen och åt deras buffé som såg mer trevlig ut än den smakade. Liksom vid frukosten så var det efterrätterna som man satsat mest på. Det blev ingen sen kväll och efter en öl gick vi tillbaka upp till rummet för att ta kväll. Klockan ringer tidigt imorgon och det blev ju inte så många timmars sömn under natten som var.

Pratade några minuter med   där hemma och nu känns det så där härligt och mysigt trots att jag inte skulle haft något emot att stanna för att utforska Lissabon ännu några dagar.

Nu har det just bokats en resa till Spanien över jul och nyår!!

Avresa 21 december och hemkost den 8 januari!!

Något säger mig att det är samma ställe som redan står på min bucket list!

Kommentar från Emma som löste stenmysteriet:

"Jag vet - detta är vid Preikkestolen utanför Stavanger Norge. Grymt! Står på min bucketlist att göra :)"

Det finns så grymt coola saker att se i världen!!

There´s a "rain room" in London that makes rain fall everywhere in the room except the spot you are standing at.

COOLT!! Varför visste jag inte detta när jag åkte till London i somras?

Eftersom M inte ville gå upp och jag var rastlös och uttråkad, så jag gick jag helt enkelt ut på egen hand. Jag tog mig först till toppen av Parque Eduardo VII där jag satt och tittade på utsikten i den värmande solen.

Eftersom jag inte hade något att göra så hoppade jag på en av sight seeing bussarna som kom förbifarande. För 15 Euro fick jag åka runt i 2 timmar och se saker i staden samtidigt som audio guiden berättade en massa saker för mig. Mellan berättandet fick jag lyssna på en massa oändligt trist Fadomusik. Den portugisiska folkmusiken är inte så muntert klämkäck som den irländska direkt. Mycket svårmodig och fasligt tråkig...

Denna busstur tog mig runt hela staden och trots att det var lite väl kallt att sitta där uppe på taket så var det ändå kul att se lite mer av Lissabon.

Klockan 15 fick jag kontakt med M och bestämde mötesplats på Rossio station.

M följde med upp och åt frukost i morse innan hon somnade om igen. Nu vill hon inte gå upp. Jag har tråkigt och vill åka till Sintra!