Alla inlägg under februari 2015

Av Ryggan - 27 februari 2015 12:54

Alltså det här med den rumänska befolkningen som sitter och fryser på våra gator. Hur ska man egentligen förhålla sig till det?

Jag går förbi ett antal utsträckta händer varje dag. Har jag en slant lös så bränner den i fickan, jag ger och känner mig god. Till den första. Sen kommer en till. Ibland finns det en slant även till henne eller honom. Och så en till. Och en till. Löspengarna är slut och irritationen tilltar och känslan av godhet brottas med egot som vill ta en lunchpromenad utan samvetskval. 


Förra veckan skulle jag ge en hög med filtar till Myrorna. Fick se att killen utanför affären frös så jag gav en av dem till honom istället på vägen in i mataffären. På vägen ut kände jag mig lika obekväm. Han frös lite mindre men han satt ju fortfarande där. Han borde inte behöva sitta där. 


Det är fruktansvärt hur befolkningen har det, i ett land så nära vårt. Varför det nu spelar roll hur långt det är till dem, vi borde ju känna samma empati för människor längre bort, vi är alla människor. Men jag tror att vårt ego spelar in där. Nära oss påminner om att det kunde vara vi, det är lättare att känna igen sig i. Historierna om familjer som lever på soptippen, som svälter, som dör pga brist på allt – näring, medicin, hygien, värme.. Det berör mig i själen. Det borde inte få vara så! Jag blir ledsen, arg, uppgiven och upprorisk. Därför ger jag. För att för mig betyder 20-lappen i fickan ingenting, för dem gör det skillnad, iallafall idag. 


Men. Här kommer mitt men. Är det här verkligen lösningen? Att de ska sitta var 10:e meter utanför våra gallerior, mataffärer och samlingsplatser och frysa? Långt ifrån sina familjer? Kommer rumänerna att få det bättre så här? På sikt? Och hur vet jag vad som händer med pengarna? Jag är kanske cynisk men i nästan alla situationer där det finns utsatta människor finns det folk som försöker att utnyttja dem. Hur vet jag att den som får min 20-lapp verkligen kan mätta munnar med den och inte tvingas lämna den till någon mellanhand? 


Kan någon åta sig att styra upp det här? Jag ger gärna ett par hundralappar i månaden om det betyder att någon inte behöver sitta här och frysa för att kunna skicka sitt barn till skolan. Men i ett land som saknar sociala skyddsnät, pålitlig styrning och andra trygghetssystem är ett sånt jobb svårt. Och det är där det behövs mest. 


Jag känner att det är så ovärdigt, så sorgligt. Där sitter de, alla med sin historia, sina nära och kära som hoppas på dem, och vi vet inget. Och bryr vi oss? Och spelar det någon roll? 


Sen kommer tacksamheten över hur mycket jag har i mitt liv. Trygghet, kärlek, pengar, vänskap, stabilitet. Och insikten om hur bortskämd jag är. I många delar av världen är det här vardagsmat. Det är bara vi som är ovana med den mängd av människor som tigger på gatorna. 


Jag kan inte förhålla mig till det här. Jag vill inte se det. Jag vill inte vara en person som inte vill se. Jag vill inte att det ska behöva vara så. Jag vill att det ska finnas en annan väg. Och jag fortsätter att brottas med mitt eget dåliga samvete. Varje dag.

ANNONS

Presentation


Denna blogg kommer att handla om resor i olika former, men framför allt om billiga resor som ger möjlighet till lite vardagsflykt, samt de små utflykterna hemmavid.
Jag skulle vilja att det blir ett levande reseforum, så lägg gärna till information om du

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ billiga-resor med Blogkeen
Följ billiga-resor med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se