Uppenbarligen lät jag mig inte nedslås av det faktum att jag landat mitt ute i ingenstans när jag försökte nå köpcentrat MEGA utan gav mig ut på jakt efter en buss som skulle ta mig dit. Efter att ha frågat flera personer, efter vilken buss som skulle kunna tänkas gå dit, utan resultat och ingen minibuss med MEGA-symbolen i sikte, tröttnade jag och tog helt sonika en taxi. Det var långt utanför stan och när jag väl kom dit så var det inte så bra som utlovat. Som ett medelmåtta köpcenter i en halvstor stad i Sverige, där de flesta butiker också var de samma som de man hittar i det medelmåtta köpcentrat hemma i Sverige.

Det spektakulära akvarium med mer än 30 olika arter från Atlanten, Indiska oceanen, Stilla havet, Röda havet, Medelhavet och Karibiska havet som de lockar med var inte så spektakulärt det heller. Trots att akvariet är hem för över 800 fiskar inklusive sex hajar, är 10 meter högt, 11 meter långt och 4 meter brett. Det var ett stort akvarium helt enkelt, men inte mycket mer än så.

Förutom olika klädbutiker och matvarubutiker så fanns där även en biograf, en foodcourt, bowling, lazerdome och en arcadhall.

Jag hade trots allt en kväll som skulle slås ihjäl och biografen hade inget intressant att erbjuda. Eftersom bowlinghallen var helt sopren på folk, förutom de två stackare som jobbade, bestämde jag mig för att köra en serie hur pinsamt det än var. Snart fick jag sällskap av den ena killen som jobbade. Han hade övat mer än jag...

Tre serier senare var klockan dags för att åka tillbaka till hotellet. För sent för att åka buss, så jag fick ta ännu en taxi.

Ännu en dag i Kaunas har så nått sitt slut.

Sov gott!

Tyvärr ingen hästsvans vid fruksoten att ta kort på.

Ännu en tur till turistbyrån för att få veta hur jag skulle ta mig till Pazaislis klostret. Trådbuss nummer 5 från Kaunas pilis. Det låter lätt men... det är ett evigt surfande innan jag kan få denna lilla upplysning. Kan väl tyckas att de på en turistbyra i allafall skulle kunna ha en uppdaterad busstidtabell att gå efter.

Det kom trådbuss efter trådbuss efter trådbuss. För långt för att gå och inget annat val än att vänta. Efter ca en timme kom trådbuss nummer 5.

Snällt betalde jag 2 litas till den väldigt barska kvinnan i kuren. Utan att ha en aning om var jag skulle kliva av satte jag mig så tillrätta och tänkte att det nog skulle visa sig. Strax klev en ung asiat på bussen med ryggsäck och en lapp i handen. Han stack in lappen till den arga kvinnan i buren och efter att hon buttert nickat gick han och satte sig. Ännu en turist alltså, och jag bestämde mig för att gå av där han gick av. Trådbussen gick väldigt låååångsamt. Det tog nästan en timme innan vi nådde ändåhållplatsen och den lilla asiaten klev av och gick i den riktning kvinnan pekade. För säkerhet skull sa jag namnet på klostret och hon pekade åt samma håll ännu en gång.

Snart upplyste även en skylt om att klostret skulle ligga 0,7 km längre fram.

Först kom jag fram till en fin strand och kände att jag blev riktigt sur på tjejen på turistbyrån. Kunde hon inte upplyst om att det i anslutning till klostret finns en fin strand att hänga på!! Det var ju trots allt toppenväder.

Jag gick genom en vacker lövskog och kom fram till det mycket pampiga klostret från 1600-talet. Enligt anslaget på muren fick jag veta att jag just missat mässan, att jag inte fick röka, dricka, göra oljud eller skräpa ner. Jag går in genom muren och fram till klostret. Längre än så kommer jag inte. Klostret är stängt!! Inte ens toaletterna är upplåsta och inget förklarar varför vi inte får komma in. Hela denna resa bara för att hamna utanför en stängd port alltså. SKIT!

Efter att ha gått runt hela klostermuren och lärt mig vad nunnorna blir ledsna av och vad nunnorna blir glada av, gick jag genom skogen tillbaka till stranden och badade fötterna innan jag la mig i solen och tittade på folk.  

Ganska exakt klockan 15:00 började det blåsa upp och bara några minuter senare var det riktigt blåsigt. Jag skyndade bort till busshållsplatsen och hoppade på första bästa buss som kom. Jag hann lagom sätta ner stjärten, inklämd bakom ett säte på en hylla ovanför däcket, när regnet började ösa ner.

Min tanke var att bussen skulle åka in mot stan och att jag skulle kunna byta när jag hade lite bättre koll på var jag var. Alltså ... när bussen väl kommit in på min karta. Efter en god stund gjorde den faktiskt det. Vi körde omkring på gatorna högst uppe i det högra hörnet på kartan men vi verkade inte komma därifrån. Ja ja, tänkte jag. En buss som åker på alla smågator innan den åker in mot stan. Eller... Efter en timme gick jag av, fortfarande uppe i det högra hörnet på kartan. Jag hittade en ny buss där det stod Islandijos Pl. Det lät bra, för i guideboken hade jag läst om det stora varuhuset MEGA som skulle ligga någonstans längs just denna Islandijos. Jag hamnade utanför kartan, utanför stan. Typ mitt ute i ingenting. Ett mellanting av ett bostadsområde och ett industriområde. Att det skulle ligga ett enormt shopping center i närheten verkade uteslutet. Jag började åter att gå mot vad jag trodde var en större gata. Vid busshållsplats nummer två hittade jag en buss som skulle ta mig hela vägen till Kaunas Pilis. Dessvärre hade jag ingen aning om när den skulle komma eftersom jag inte visste vilken tidtabell som var för vardagar och vilken som var för söndagar. Jag hade verkligen tur som inte behövde stå så länge i regnet innan rätt buss kom. Den här gången satt jag sansat kvar till dess jag var framme i Gamla stan igen. Jag gick dock av lite tidigare än planerat eftersom en väldigt full och sönderslagen man envisades med att prata med mig. Han sa bland annat att han var en profet som kunde sia om framtiden och att han skulle köpa en ny mobil.

Bara så där hade jag slösat bort hela eftermiddagen på att åka buss. Men... jag har sett många gator i Kaunas.  

Operation fästing just avklarad. Någon gång i livet ska vara den första för allt. Nu har jag alltså fått en fästing som lämnade kvar en liten svart tagg i mitt knäveck. Inhandlade således en pincett och inledde operationen.

Jag vs fästing = 1 - 0.

Har hängt ganska länge i Gamla stan och kände för att vidga mina vyer. Efter att jag ätit middag gick jag alltså ner till Nya stan och flanerade på Laisves aleja - Frihetsavenyn, och gick hela vägen bort till St Mikaels kyrka och tillbaka igen.

Jag gick även upp på gator i området ovanför Laisves aleja och kom till den enormt stora kyrka som syns över hela Kaunas. Den som jag mest tycker liknar ett kärnkraftverk med kors på.

Efter denna upptäcktsfärd gick jag åter in mot Gamla stan. Lördag kväll men ändå väldigt lugnt och sansat överallt. En skön stämning helt enkelt.

Efter frukost var jag så redo att ge mig ut att se Gamla stan något grundligare. Jag hängde ett tag vid stadshuset och tittade på alla bröllopspar som formligen välde ut. Verkar som att paren vigdes på ackord.

På torget ligger även St Francis Xavier Church och Jesuit Monastery och där fick jag för 3 litas åka i en trång gammal hiss upp till ett nybyggt observationsdäck med lite utsikt över stan.

Tröttnade snart på att titta på kyrkor och bestämde mig för att leta upp den nionde fortet, som sägs vara en av de största sevärdheterna i Kaunas. Det fanns inte med på min karta... Gick så till turistbyrån för att fråga hur jag skulle ta mig dit. Buss nummer 23 från Kauno pills. Jag gick dit och letade men hittade ingen buss. Uppe i vänstra hörnet på min lilla karta syndes dock det åttonde fortet och jag tänkte att det väl inte kan vara så långt i mellan dem och började helt enkelt gå mot det åttonde fortet, över bron över floden Neris med utsikt över slott och kyrkor i Gamla stan.

Mer eller mindre av en slump stötte jag på en liten sten som berättade att jag befann mig i Kaunas gamla gettto.

1939 bodde det ca 40 000 judar i Kaunas, ca 1/3 av befolkningen. Under den första sovjetiska ockupationen 1940 - 1941 stängdes alla judiska institutioner och organisationer och veckan före tyskarnas invasion genomfördes stora deportationer av judar till Sibirien. Tyskarna ockuperade Kaunas den 24 juni 1941 och starka litauiska nationalistiska känslor som utlöstes som mynnade ut i pogromer judar som mördades öppet av litauiska nationalister. Detta var pogromer utan tysk inblandning. Den mest kända och kanske våldsammaste pogromen genomfördes den 27 juni vid Lietukis garage i Kaunas. Drygt 60 judar mördades av litauer med bl.a järnrör. Massakern skedde öppet inför passiva åskådare och tyska soldater som fotograferade händelsen. Kropparna fick ligga kvar till allmän beskådning och den litauiska nationalsången spelades som en sorts hyllning till pogromen. Tyskarna övertog senare kontrollen över våldsyttringarna men hade inget emot ”spontana” aktioner mot judarna. Flera litauer anmälde sig som frivilliga vid mordaktioner mot judarna. Tusentals judar fängslades och mördades i det fjärde, sjunde och nionde fortet utanför Kaunas. Uppskattningsvis mördades ca 10 000 judar under juni och juli 1941.

I augusti upprättade nazisterna gettot i Slobodkadistriktet (Viljampole) och isolerade det med taggtrådsstängsel. Det blev förbjudet för invånarna i gettot att röra sig mellan gettot och övriga Kaunas utan speciella tillstånd. I oktober 1941 påbörjades Die grosse aktionen (Den stora aktionen), då 9000 judar mördades under två och en halv månad i det nionde fortet. Hälften av dem var barn. Kommande ett och ett halvt år förblev relativt lugnt i gettot eftersom inga större mordaktioner genomfördes. Det innebar inte att livet i gettot var en behaglig tillvaro men de aktioner som ägde rum var mer sporadiska och sällsynta. Invånarna i gettot tvingades arbeta främst inom den tyska krigsindustrin. I mitten av 1943 började nazisterna avveckla getton i Östeuropa, men gettot i Kaunas omstrukturerades och blev koncentrationslägret KZ Kauen. Det ansågs vara alltför viktigt för den tyska krigsindustrin och började inte avvecklas förrän i juli 1944, då Röda armén närmade sig Kaunas. Under fem dagar rensades lägret/gettot på judar och sattes i brand för att tvinga ut dem som gömt sig. Ca 3500 judar mördades men ett hundratals lyckades fly till närliggande skogar där vissa anslöt sig till partisangrupper. De som inte mördats eller flytt deporterades till Dachau och Stutthof. Kaunas återerövrades av Sovjetunionen i augusti 1944. Då fanns det ca 500 judar kvar i området. Ytterligare ca 2500 överlevde kriget i de nazistiska koncentrationslägren.

Även om jag nu befann mig i ett område med lite sämre standard var det fortfarande väldigt rent och prydligt och gatorna kändes nästan lite övergivna. Förutom de fina trähusen fanns det inte så mycket att se.

Mitt i ett villaområde skulle så det åttonde fortet ligga enligt kartan. Jag hittade nada och återvände ner till den större gatan och fortsatte att gå längs denna. Kom tillslut fram till en skylt där det mycket riktigt stod att det åttonde fortet skulle vara upp i det område där jag just varit. Den stora frågan är då bara var det gömde sig??

Jag bestämde mig för att det nog inte finns något kvar av det och fortsatte gatan fram i jakten på det nionde fortet. Poppade in på en bensinmack för att fråga om vägen och blev lite utskrattad när det framkom att jag inte hade någon bil utan tänkte gå dit. Fick se på en karta och insåg att det visst var ganska långt kvar... Hittade en busshållsplats och enligt kartan med alla busslinjer fanns det en buss som mer eller mindre skulle gå förbi fortet. Satte mig således ner för att vänta.

Efter en ganska lång väntan kom så bussen och jag la fram 2 litas (5 kronor) i den lilla koppen in till chaufförens hytt och fick tillbaka en biljett och ställde mig så att hålla i en av stropparna i taket samtidigt som jag höll utkik efter något som kunde likna ett fort eftersom jag inte hade en aning om var jag skulle kliva av. Det syndes uppenbarligen vad jag var ute efter, för på en helt underbar muminsvenska frågade en man om jag skulle besöka det nionde fortet. Mannen, som var från Finland, var i Kaunas tillsammans med sin son och sina två barnbarn, och vi slog följe till fortet.

Jag valde att bara lösa en biljett för själva museet men man kunde även få följa med in i fortet tillsammans med en guide. Just då kände jag att jag inte orkade gå efter någon som pratar dålig engelska, men när jag väl kom ut från museet och började se mig omkring och tittade in i fortets gluggar, ångrade jag mig lite. Var lite för trött för att orka börja om och nöjde mig således med att gå runt och titta på fortet och minnesmonumentet.   

Från 1924 och framåt var fortet ett fängelse. När Sovjetunionen ockuperade Litauen 1940 tog den sovjetiska politiska säkerhetstjänsten NKVD över fortet och fängslade politiska fångar. Det fungerade även som en mellanstation för de som skulle deporteras till Gulag i Sibirien. När nazisterna ockuperade Litauen var det så SS som tog över fortet och använde det och andra fort som avrättningsplatser. I det sjunde fortet mördades ca 3000 judar i början på juli 1941. I augusti samma år mördades ca 1800 judar och akademiker i det fjärde fortet. Den största massavrättningen av litauiska judar genomfördes dock här, i det nionde fortet under Die Grosse Aktion. Den 28 oktober valde SS-Scharführer, Helmut Rauca, från Kaunas Gestapo ut ca 9000 judar från gettot som nästa dag transporterades till nionde fortet och mördades. Det motsvarade 1/3 av gettots invånare. I november mördades drygt 1200 judiska kvinnor och barn i fortet. I december 1943 lyckades drygt 60 judar fly från fortet under arbetet med att kremera lik efter dem som mördats. De sista avrättningarna ägde rum i maj 1944. Mellan 1941 - 1944 mördades ca 50 000 judar i det nionde fortet. Majoriteten av dem var judar från Litauen men de kom även från andra länder. Fortet befriades av Röda armén i augusti 1944.

Det tog mig nästan hela dagen att ta mig till fortet och tillbaka. Men nöjd över att jag hittade det är jag!

Nu ska jag ut och dricka en kall och god öl.

Jag var förvisso sen ner till frukost med bara 20 minuter kvar av frukosttiden. Men ändå! Det var en man med hästsvans som jobbade idag, och på vilka grunder han blivit anställd som frukostvärd kan man verkligen fundera över. Först var det någon som bad honom att plocka fram fler kaffekoppar. Då var det som om han fastnade i det momentet, för när han sedan blev ombedd att plocka fram ost och skinka som var helt slut, nickade han och fortsatte att plocka fram koppar som sedan blev assietter som sedan blev tallrikar. När detta var klart vände han sig så om och fick fram tre uppläggningsfat med ost, skinka och grönsaker. Det var alltså färdigt och bara för honom att ställa ut! Vi var flera personer som stod och väntade på hans porslinstravande och som nu kunde få något att lägga på brödet. Hästsvansens favoritsyssla måste ha varit att plocka disk från restaurangens fem små bord, för när jag bad om mer kaffe nickade han och sa "ett ögonblick", fortsatte att plocka disk innan han gick in i köket och började diska! Vilken supermupp!! Jag hoppas att det är han som jobbar imorgon så att jag kan ta ett kort på honom.

Något kaffe kom inte och jag iddes inte säga till honom igen utan gick upp på rummet och gjorde mig redo för en ny dag som turist i Kaunas.

Första dagen i kaunas är så till ända och det har varit en väldigt blöt dag. Regn från morgon till kväll. Jag har dock försökt att se mig om litegrand i Gamla stan ändå.

Förutom det blöta turistandet och ett par museum har jag suttit på uteserveringar och läst och provat den lokala ölen. Den är söt, ganska god och kostar runt 13-14 kronor.
Imorgon säger yr.no att det ska bli bättre väder. Då ska jag se mig om lite grundligare.

Frukost: inget att jubla över och det där med att plocka fram nytt när något tagit slut är inget som sker per automatik. Förutom kaffe med sump fanns det väldigt gott svart bröd och ost. I kantinerna för varm mat fanns äggröra, något slags plättar som jag inte kunde identifiera vad de var gjorda av, svart bönröra, korv och ...mos!! Gott så här på morgonkvisten :) Ett smaktest senare visade sig moset vara väldigt stabbig mannagrynsgröt.

Jag gav mig ut på upptäcktsfärd i Gamla stan i regnet.

Blessed virgin Marys church.

Jag tog mig ner till flodbanken och hade planerat att gå runt hela udden som Gamla stan ligger på, men det tilltagande regnet gjorde att jag genade något.

Trots regnet körde jag ett pass på ett utomhusgym innan jag flydde in i Kaunas slott, som greven Vytautas byggde i mitten av 1300-talet.
 

Eftersom norra delen av slottet är borta, bortspolat av floden Neris, är det inte så stort och det lilla museet gick fort att gå igenom.

Ut i regnet igen och nästa mål för att undvika vätan var Djävulsmusset. Att ta sig dit var dock inte så lätt eftersom den enda karta jag har bara har några få gatunamn utskrivna. På turistbyrån hade de heller inga kartor som jag kunde få. På vägen till museet hann jag bli riktigt blöt trots regnjackan. Mitt paraply hade jag fiffigt nog lämnat på hotellet. Jag blev också varse att gatorna saknar vägbrunnar och blev grundligt duschad av en förbipasserande bil innan jag lärde mig att gå tryckt intill husfasaderna. Kom tillslut fram till museet, betalade 18 kronor och ägnade sen en halvtimme åt att titta på djävlar och åter djävlar. Jag blev kanske inte så imponerad eftersom jag på första våningen mest tänkte på att det såg ut som något som Emil i Lönneberga suttit och täljt. På våning två var det skulptörer från olika delar av världen som bidragit med djävlar. Där fanns bland annat Hitler och Stalin med djävulshorn dansandes på en massgrav.

Innan jag gick ut igen passade jag på att besöka toaletten. Det fanns, som brukligt är, en för herrar och en för damer. Problemet var att det var svårt att avgöra vilken av djävlarna som var av honkön. Såg efter en stund att den ena hade bröst och saken var därmed avgjord.

Det regnade fortfarande och jag gick ner till Laisves aleja - Frihetsavenyn, som är den stora alleprydda gågatan och slog mig ner på en uteservering och beställde in mat och en lokal öl. Satt så där i regnet (under tak förstås) och tittade på litauer.