En glad nyhet hörd från vetenskapsradion är att vi blir allt äldre. Forskaren Jim Vaupel konstaterar att av de flickor som föds i dag kommer hälften att bli över 105 år om nuvarande trend med ökande medellivslängd fortsätter! Och då kan vi jobba till 85, tycker han. Det ställer Reinfeldts arbetande 75-åring i skuggan.

Men hans poäng är egentligen att den stillsamma revolution som innebär att livslängden ökar med 3 månader per år startade redan omkring år 1840, och den startade i Skandinavien. Anledningen är att regering och organisationer här var mer inriktade på att ge lika omsorg till alla än de var på andra håll! Var det verkligen så?

När man ser Nybble fattigstuga undrar man. Blev man så illa däran att man hamnade här så torde det ha gått ganska fort utför mot graven. Tankarna går till Astrid Lindgrens ”Kommandora” i fattigstugan i Emil i Lönnebergaböckerna. Omsorgen här borde ha varit så ofattbart begränsad. Eller ska man snarare se det som början på välfärdssamhället? Var det här marschen mot 105-årsdagen började?

Här, mitt på den Sörmländska landsbygden står denna "märkligt kulturminne"-skylt, som märker ut Nybble fattigstuga som är ett av Sveriges äldsta bäst bevarade ålderdomshem. Den vita lilla vita lilla ryggåsstugan med torvtak byggdes 1742 av Julita gårds dåvarande ägare Axel Gottlieb Palbitzki för gamla och medellösa anställda på Julita gård. En fattigfond på 6000 daler kopparmynt inrättades samtidigt. Palbitzki lät även bygga Risinge skola, 1742, för barnen på Julita gods. Det var 100 år före folskolans införande.  
 
När man kommer in möts man av en skylt som berättar lite om fattighusets historia med en önskan att den ska bestå som ett minne av de enkla förhållanden som rådde.

Först kliver man in i en förstuga. Den var nog lite kylig på vintern. I själva stugan håller man idag på att lägga in nytt golv och man har gjort vissa lagningar i taket. Spisen står kvar och det enda ljusinsläppet är det stora djupa fönstret. Det är inte svårt att föreställa sig hur det kan ha sett ut i gångna tider. Det blev säkert trångt i stugan då fattigfonden skulle fördelas på fem personer: ”fyra stycken skröpliga, gamla och fattiga personer samt en dito mindre skröplig och vanför kvinnoperson, ogift eller änka som inga små barn har att sköta och förmår dessa fyra förenämnda förestå”. Fattighuet var således tänkt att användas av fyra hjon, men upp till tretton!!! personer bodde här under 1800-talets mitt. De fick en del matvaror från herrgården, men var ändå tvungna att tigga från bönderna för att klara sig.

Det blir på något vis en härlig närhet när man kan röra taket med händerna.

Andra gaveln utifrån. Det är fantastiskt vilken omsorg om detaljer även ett sånt här bygge kunde få förr. Inget bjäfs, men det som finns är redigt gjort. Något att lära sig av.

Fattigstugan moderniserades 1849 med farstu och enkupigt tegeltak. Fattighuset i Nybble togs ur drift vid slutet av 1800-talet och den närliggande Västergården fick ta över funktionen som fattighus. Den här lilla byggnaden användes då som potatiskällare.

År 1903 lät dåvarande ägare till Julita gård, Arthur Bäckström, bygga ett nytt och betydligt större ålderdomshem. Det är den stora vita byggnaden på andra sidan vägen. Idag är det huset privatägt och består av hyreslägenheter.

1945 återställdes fattigstugan som den ursprungligen sett ut på 1700-talet. Bland annat innebar det att den återfick sitt torvtak. Idag sköts de gamla hag- och åkermarkerna för att efterlikna tiden kring år 1900. Då var potatis en viktig del av maten. Många som arbetade på Julita gård hade ett stycke åker för potatisodling just i Nybble. Går du runt i området kommer du att se spår av både potatisgropar och av en stor potatisåker.

Det vanliga folkets historia kommer tyvärr inte fram lika mycket som kungahusens och adelns, men jag har alltid tyckt att det är mer intressant att lära om hur ”vanliga” människor levde.

Ta dig till Nybble fattisgstuga:
Ta bilen västerut på väg 214 från Julita gårds entre. Efter ca 1.5 km sväng höger på grusvägen, strax därefter vänster och du är framme vid Nybble. Surfa in på http://digitalt.nordiskamuseet.se/nybble och utforskningen kan börja.

Som nybliven Örebroar tvingar jag med mig P för att upptäcka omgivningarna i och omkring Örebro och Nora. Idag har vi tittat på tåg...

Kanske en lite halvtöntig men faktiskt ganska mysig utflykt.

Att Nora fick järnväg redan 1854 är ingen slump. I området kring Nora fanns redan i början av 1800-talet ett hundratal mindre gruvor och järnbruk. Transporter skedde främst vintertid med hästforor. Det tog lång tid att köra och lasten blev liten. Efter att riksdagen år 1851 beviljat medel till en järnväg bildades ett järnvägsbolag, "Nora-Örebro Jernvägs Aktiebolag". I mars 1856 kunde man köra ett invigningståg och järnvägen blev därmed den första järnvägssträckan i Sverige med allmän trafik.

Idag kan man åka det gamla tåget mellan Nora och Järle. De kör med ett ånglok, tre personvagnar och en godsfinka. Det ska sägs vara en speciell upplevelse som man inte ska missa, en rofylld resa genom ett vackert landskap. Och spännande, för så här reser man ju inte nu förtiden. Det ryker och låter, man hör hjulens dova dunkande. Kolförråden på loken rymmer 3,5 ton och det går åt 400 kg kol per mil!! Tågen vänder i Järle medan loken iordningställs och provbromsas. Resan från Nora tar 20 minuter och uppehållet i Järle är ca 40 minuter.

Vi nöjde oss med att titta på det vackra stationshuset, som är Sveriges äldsta stationshus. Det byggdes 1854. Att stationshuset stod klart två år innan järnvägen invigdes beror på att den nybyggda, avsynade och godkända bron över Järleån rasade före invigningen. Trafiken kom igång först efter att en provisorisk träbro byggts.  I väntsalen finns en tidtabell för tågen. Här fanns även Stinsens bostad. Idag kan man ta en fika eller äta glass hemma hos självaste Stinsen eller ute i den fina trädgården. Efter att vi sett oss om promenera vi längs spåret till den ”nya” bron över Järleån från 1905.

Där satte vi oss till ro i solskenet och åt vår medhavda matsäck medan vi väntade på tåget. Vi hörde visslan långt innan vi såg röken. Det gick inte fort vill jag lova. Vi gick tillbaka och tog oss en närmre titt på tåget och tittade in i vagnarna och provsatt träbänkarna. Inte helt likt våra SJ-tåg vi åker med idag.

Som nyinflyttad i Närke har jag numera ett helt nytt landskap med dess omgivningar att upptäcka. På lördag planerar vi att ge oss av till Julita gård i Södermanland, för att hälsa på Pettson och Findus och titta på utställningarna i det vackra huset. Förhoppningsvis ska vi även kunna avnjuta en picknick i någorlunda vackert sommarväder.

Om Julita gård

Julita gård ligger i Södermanland vid sjön Öljaren, ca 2,5 mil nordväst om Katrineholm. Gården ägs och drivs av Nordiska museet och i den bevarade miljön från förra sekelskiftet finns utställningar och evenemang som belyser trender och traditioner kring det svenska lantbruket.

Det finns en stor park, trädgårdar, örtagård, vackra och välbevarade byggnader och interiörer, gårdsmejeri, brandstation, tegelbruk, väderkvarn, såg och allt som hörde ett storgods till.

Gården är sommartid ett populärt utflyktsmål som rymmer café, restaurang, butiker, övernattnings- och festmöjligheter, barnaktiviteter samt fina miljöer och parkytor för picknickar.

Entré

Vuxen 100 kr

Barn/ungdomar 0–18 år 20 kr (under perioden 20 juni–16 augusti, övriga dagar fri entré)

Säsongskort 250 kr

Entré till utställningarna samt visningarna av stora huset samt temavisningar ingår i entrén.
Inga pensionärs- eller studentrabatter.

Kommunikationer

Tåg till Eskilstuna eller Katrineholm.
Buss nr 405 från Katrineholm går till hållplats Julita gård.
Buss nr 414 från Katrineholm och buss nr 29 från Eskilstuna går till hållplats Äsköping (ca 1,5 km från Julita gård).
Koordinater till grinden till Julita gård är 59.1523 16.0408

Allmänvisningar

20 juni-16 augusti                                           

Dagligen

Kl 12 - Stora huset
Kl 13 - Stora huset
Kl 14 - Klostervisning
Kl 15 - Herrskap och tjänstefolk
           

Kom och träffa Pettson och Findus!

På Julita gård träffar du Pettson och Findus, Sven Nordqvists populära barnboksfigurer, på deras alldeles egna gård! Här får alla besökare vara med i deras lilla värld. Pettsons och Findus leker och läser saga för barnen. Barnen får hjälpa till att mata gårdens får och höns. Pettson och Findus har alltid tid för barnen.

Pettson och Findus finns som vanligt på plats dagligen kl 12–16 under perioden 20 juni–16 augusti. Vi har även skaparverkstad, familjespår och barnvisning.    

____________________________________________________________________________________________________

Julitas historia
De äldsta spåren av människor i Julitabygden är lämningar från stenåldern för 5 000 år sedan. Det finns bronsåldersgravar och spår från järnålder, vikinga­tid och medeltid. Flest gravar är från järnåldern. I Hästhagen finns 31 gravar från äldre järnåldern. I Oxhagen finns ett gravfält från yngre järnålder och resterna av en vikingatida platå­husgrund. Inne på parkområdet finns en runsten som berättar om Torkel och Ormar som levde här på vikingatiden.

Saba kloster
Det äldsta dokumentet där Julita nämns är från 1180-talet, då Julita var kungsgård och kallades Säby, byn vid sjön. Dokumentet är undertecknat av kung Knut Eriksson och bevisar att han gav bort kungsgården med "hus, åkrar, fiskevatten, skogar, ängar och betesmarker" till en grupp cisterciensermunkar. De flyttade till Säby och grundade klostret Saba (en latinisering av Säby).

Cisterciensermunkarnas ordensregler krävde att de skulle vara självförsör­jande och de levde av trädgårdsskötsel, jordbruk, skogsbruk och fiske. Klostren i Europa hade täta kontakter med varandra, som troligen bidrog till att sprida ideer, odlingsmetoder och nya växtslag. Klostren framstod som mönsterjordbruk och cistercienserna kallas ibland för teknikens apostlar.

Det lär ha funnits reliker vid Saba kloster; en bit av Johannes döparens huvudskål samt en del av jungfru Marias arm och haka!! (tja, varför inte…) Klostret blev vallfartsort och likställdes med ett besök vid den heliga graven i Jerusalem. Saba fick under en tid hand om Peterspenningen, den peng som alla kloster samlade in till påven i Rom. När klostret var som störst ägde det närmare 200 lantegendomar, varav ett 80-tal i Julita socken. 

Kungsgård
Sista gången man hör talas om Julita som ett fungerande kloster är 1525. Gustav Vasa fick 1526 igenom ett beslut att kronan skulle överta klostrens rike­domar. 1527 fattades beslut om att katolska kloster i Sverige skulle upphöra. Julita återgick till kronan och blev en kungsgård. Stora delar av klosterbyggnaderna revs och nya hus byggdes.

Gården var tidvis förlänad och sköttes däremellan av en fogde. Bönderna som brukade godsets mark betalade skatt till den som förlänade godset istället för till staten. Gustav Vasas yngste son, hertig Karl av Södermanland, fick en son med älskarinnan Karin Nilsdotter och detta oäkta barn växte upp och gick i skola på Julita. Hertig Karl blev senare Karl IX och efter hans död fick änkan Kristina kungsgården Julita som änkesäte fram till sin död 1625. Hon hörde till den tyska ätten Holstein Gottorp och hennes vapensköld hittades under putsen på Södra flygeln.

Styckebruk
Under 1600-talet fanns ett styckebruk (kanongjuteri) på Julita. Trettioåriga kriget pågick i Europa (1618 - 1648) och behovet av kanoner var stort. Österrikaren och artillerioffi­ceraren Melchior Wurmbrandt hade utvecklat en lätt kanon, läderkanonen, som var enklare att hantera i fält än de tunga gjutjärnskanonerna. Gustav II Adolf blev intresserad av uppfinningen och Wurm­brandt fick Julita i förläning för att starta en kanonproduktion.

Läderkanonen blev ett fiasko. Bristande information ledde till att den laddades för hårt och sprack. Wurmbrandt deltog senare i kriget och togs tillfånga 1636. Därefter är hans öden okända.

Österrikaren Paul Khevenhüller (1593 - 1655) tjänstgjorde hos Gustav II Adolf under kriget. Han lånade ut den stora summan av 70 000 riksdaler till kungen, eftersom kriget kostade mycket pengar. När Gustav II Adolf hade stupat reste Khevenhüller till Stockholm för att få tillbaka sitt lån. Istället för pengar fick han Julita som pant. Godset var betydligt större då och innefattade hela Julita socken förutom godset Gimmersta. Khevenhüller flyttade aldrig till Julita utan arrenderade ut styckebruket. Omkring 1660 började malmen ta slut och skogarna skövlades för att förse styckebruket med träkol. Bruket blev olönsamt och lades ner.

Adelsgods
Genom giftermål och arv övergick Julita till adelssläkten Palbitzki. Mathias Palbitzki har gjort flera skisser över Julita från 1650-talet, där man kan se de medeltida byggnaderna Södra flygeln och Abbotshuset, ruiner efter de övriga klosterbyggnaderna, två stora timrade boningshus och flera mindre stugor. Mathias ägde även det gamla cistercienserklostret Alvastra, vid foten av Omberg i Östergötland.

Sonen Alexander Palbitzki (1660 - 1724) tog över Julita gård. Han förde journal över sysslor och händelser på godset med anteckningar över antalet djur, inkomster från exempelvis oxhandel, skogsbruk, jordbruk och fiske. Det ger en god bild av hur gården fungerade mellan 1704 och 1724. Från år 1735 finns dessutom en detaljerad karta över Julita.

Nästa ägare blev Axel Gottlieb Palbitzki (1698 - 1760) och hustrun Charlotta Christina Siöblad (1693 - 1770). De lät 1742 bygga en fattigstuga och en skola. Skolan var en av de första i Sverige. År 1745 förstördes huvud­byggnaden i en brand. Den nya stod klar omkring 1760.

De sista Palbitzki på Julita blev Axel Gottlieb brors barnbarn Mathias Palbitzki (1782 - 1851) och hans hustru Beata von Ungern-Sternberg (1788 - 1872). Beata var en godhjärtad kvinna med stor omsorg om folket på gården. De fick inga barn, så efter Beatas död ärvdes Julita av hennes avlägsna släktingar som sålde godset.

Bäckström på Julita
1877 köptes Julita av tobaksfabrikör och grosshandlare Johan Bäckström (1826 ­- 1902). Han fick fyra söner och köpte ett gods till var och en av dem. Det var sonen Arthur Bäckström (1861 - ­1941) som fick överta Julita. Under 1800-talets sista decennier gjorde Johan Bäckström stora investeringar för att rationalisera jordbruket. Behovet av arbetskraft ökade och fler statare anställdes. Spannmålsimporten till Sverige ökade vid denna tid och gjorde inhemsk spannmålsodling olönsam, och jordbruket inriktades på nötkreatur­skötsel och mejerihantering.

Arthur Bäckström genomförde stora förändringar på Julita, med en ny vagnsflygel och en stallflygel. Stora huset byggs till och förändrades både invändigt och utvändigt. Parken utvidgades, lusthus, växthus och orangeri uppför­des. Han byggde ett stort ålderdomshem i Nybble för gårdens anställda.

Arthur gifte sig aldrig och fick inga barn. Han valde att testa­mentera Julita till Nordiska museet, som tog över gods och ägor 1944.

Ett utdrag ur testamentet: "Hufvudbyggnaden med flyglar och ekonomibyggnader jemte angrän­sande område såsom trädgård och park böra så vidt möjligt bibehållas i oförändrat skick för att kommande slägten gifva en trogen bild, hur en gammal sörmländsk herrgård af betydligare omfång tedde sig under slutet af förra och början af innevarande århundrade."

Tips från Allt om Stockholm som tycker att det är hög tid att återupptäcka de klassiska Stockholmsmuseerna som har moderniserats. De vågar utlova att vi kommer att bli överraskade om det var ett tag sedan vi var där på besök av mördade kungar, riddare, sjunkna skepp, soldater, mumier och dinosaurier är spännande grejer.

För min del är det snart dags för en Stockholmstripp. Kanske ska vi passa på att besöka ett gammalt trist och torrt museum för att se om de har rätt . Om vi nu gör så, så lovar jag att återkomma med en recenssion av besöket.
  

Se dödade kungens blodiga kläder

Livrustkammaren Än i dag vet man inte om Karl XII stupade i strid eller lönnmördades av en landsman när han 1718 dog i en skyttegrav i norska Halden. Däremot så kan man närstudera hans klädsel på en stark utställning på Livrustkammaren. Karl XII:s blodiga skjorta är ett av de ganska makabra inslagen i en utställning, ”Dödens teater”, som skildrar vad man hittat vid kungliga gravöppningar genom åren.

På utställningen finns fynd från begravningar gjorda under nästan 400 år, från Gustav Vasas 1560 till Gustaf V:s så pass nyligen som 1950. Här finns rustningar, fanor, spiror, juveler en också själva begravningsklädseln. Apropå makabert så finns bland annat en bit hud från Erik XIV:s hustru Karin Månsdotters fingrar. Det tycks som att folk redan då samlade på souvenirer från kändisar, och århundraden innan Tradera fick det bli mer handfasta metoder.  

Utställningen berättar också hur de kungligas kroppar togs om hand efter döden. Som Karl XIV Johans lik, som nedsänktes i ett badkar med 312 liter sprit. Därefter hängdes kroppen upp i en sorts sele för att torka, balsamerades och lades därefter på lit de parade.

Träffa de döda från Vasa

Vasamuseet Ungefär 30 män, kvinnor och barn dog när Regalskeppet Vasa kantrade och sjönk utanför Beckholmen hösten 1628. Inget av offren har någonsin kunnat identifieras. Men i Vasamuseets utställning ”Ansikte mot ansikte” ges nu en bild av några av de människor som följde Vasa ner i djupet utanför Djurgården efter den korta fiaskoseglingen den dagen.

Totalt 15 skelett har hittats vid utgrävningar, det första redan 1958, man tror efter analys med Kol 14-metoden att dessa var offer för katastrofen. Sex av dessa har fått sina ansikten rekonstruerade i ”Ansikte mot ansikte” och fått namn, ”Adam”, ”Beata”, Cesar”, etc. ”Filip” var troligen rorsman och hittades i styrhytten. Han var bara en kort trappa från räddning, men tycks ha valt att stanna på sin post. ”Ylva” trodde man först var en pojke, men senare har man kommit fram till att det var en ung flicka i 16-årsåldern som var kutryggig, undernärd och i största allmänhet vid dålig hälsa. 

I utställningen finns även en ljudkammare, där man kan lyssna till fragment av citat från Vasas samtid hämtade bland annat från rättegångsprotokoll. Allt för att förstärka känslan att själva regalskeppet långt ifrån var det enda offret den där olycksaliga höstdagen.

Få närkontakt med mumier

Medelhavsmuseet Medelhavsmuseet har länge varit platsen att vara för att få se mumier. Här har man kunnat studera mumier och annat ur Egyptens mångtusenåriga historia av faraoner, pyramider och gravar.

I den senaste 3D-tekniken blir upplevelsen långt mer spektakulär och ”närvarande” än tidigare. Genom ett av de mest avancerade visualiseringsprojekten med mumier någonsin är det möjligt att i detalj studera allt från de yttersta kistorna till de amuletter som döljer sig under tyglagren. Dessutom har det i museet adderats massor av föremål som inte visats tidigare.

Svenska och internationella experter har bidragit till att skapa en känsla av närkontakt med mumierna. Inte minst för barnen har utställningen lyft genom den dramatiserade audioguiden ”Gravens hemlighet”, författad av Martin Widmark, känd från böckerna om Lasse Majas detektivbyrå.

Kolla in livet på luckan

Armémuseum Muséer som skildrar krig brukar ofta göra det ur de starkas perspektiv, uppvisningar i prakt, stora slag, berömda fältherrar, vapenarsenaler, parader. På armémuseum finns en utställning som istället valt att skildra krigets eländen under 400 år av svensk historia, genom 1500- till 1800-talen.

Här får man frysa ihop med soldaterna i norska fjäll, gå genom 30-åriga krigets fältläger med sanslöst lidande av sjukdomar, nöd och stridsskador. De som bestämde får man mest smygtitta på där de smörjer kråset i överdådiga fältläger. Man kommer även nära själva striderna, stå öga mot öga med karoliner till häst, känna smärtan vid de fysiska krigsstraffen, förfasas över spetsbomber och andra brutala 1600-talsvapen – eller passera genom gevärselden under andra världskrigen. Allt när fältherrarna och de klassiska slagen fått ställa sig i bakgrunden på Armémuseum.

Coolt, dinosaurierna är tillbaka!

Naturhistoriska riksmuseet med Cosmonova När de så populära dinosaurierna nu återkommit till Naturhistoriska Riksmuseet är den stora nyheten att vissa av dem har fjädrar. Nya rön inom dinosaurieforskningen visar att de flesta arter kunde utveckla fjädrar och att många också var fjäderbeklädda. 
 

Den nya utställningen ”Fossil och evolution” innehåller fler fossil och modeller av utdöda djur än tidigare. Innehållet är även uppdaterat med den senaste forskningen som presenteras på ett nytt sätt, med åtskilligt av touchscreens riktade mot en iPad-fostrad (ung) publik. Man får även lära sig om flygödlor, om hur månen bildades eller vilka konsekvenser på djur- och växtliv det blev när en asteroid krockade med jorden.

... att det kommer att bli som vanligt även denna helg.

Meteorologens dystra besked inför helgen: Tyskt oväder på väg in över landet.

Denna helg spenderas nog bäst i soffan med ett gäng filmer. Nu kommer nämligen ett riktigt rejält busväder in från Tyskland.

Under fredagen finns visserligen en del solchanser i delar av landet, men sedan ser det dessvärre mörkt ut. På lördagen väntas ett kraftigt lågtryck från Tyskland blåsa in över landet och vi kan räkna med riktigt stora mängder regn.

Enligt SMHI väntas regnmängder på mellan 30 och 60 mm på många håll i landet. Det ser även ut att kunna bli mycket hårda vindbyar in över land. Vissa prognoser talar om så mycket som 70 till 80 mm nederbörd. Temperaturerna väntas ligga på mellan 15 och 20 grader och lokal finns det även risk för åska.

Det tycks alltså som att vi får ge upp juli helt och i stället sätta vårt hopp till att augusti kan bjuda på mer sommarväder.

När vi har börjat jobba igen alltså!!

14 bilder som sammanfattar den svenska sommaren

2. Varje gång man tror att sommaren äntligen har kommit

3. Det ska bli så skönt att bara ligga på stranden och chilla

4. Svenskars syn på grillning

5. ”Min pappa vägrar ge upp”

6. Hur man överlever sommaren

7. Livet

8. Svensk sommar

9. När man precis har tagit semester

10. Härliga sommar

11. När man ska ut på en roadtrip med kompisarna

12. Midsommar

13. Man kan aldrig lita på svensk sommar

14. Sanningen